Vad är det snålaste du varit med om?

Jag tillhör väl de som är sparsamma, har svårt att slänga saker som kan återanvändas och mat som kan ätas, även om det är lite.. (då kan det bli pyttipanna). Däremot är jag väl inte snål, försöker vara så generös mot andra.

Nog om det...

Min fd svärmor är det små läste jag någonsin träffat. En sommar vaktade jag och min dåvarande pojkvän hans föräldrars hus (klippte gräs, vattna blommor, tog in post mm) samtidigt som vi bodde i huset under två månader. En dag hade vi inget att äta, fann en falukorvsring i frysen som vi åt (hade 2,5 mil till affär, ingen av oss hade körkort). Vi fick betala falukorven och samtidigt vatten och el under tiden vi bodde hos dem.

Samma svärmor köpte många år senare en tjocktv till oss då för 30 kr på loppis. Hon ville ha betalt för Tv:n.

Hennes födelsedagspresenter/julklappar var ofta inslagna konservburkar och pulversoppor/-såser.

Själv rökte hon och lånade ofta pengar av min fd man som han aldrig fick tillbaka. Hon köpte ofta ostbågar och glömde de för resten av familjen (jag fick dock veta var de fanns, troligtvis för att jag är allergisk mot ostbågar).

Jag är så lycklig att jag slipper henne, och att min nuvarande svärmor är världens bästa.

Återigen, det är inget jag har något med att göra. De hade tagit bilen i alla fall oavsett vad jag hade valt att göra.

Jag skulle inte kalla det där generöst utan bara dumt. Varför pratade du inte med henne om ekonomin sommaren?

fast varför vill du inte bidra till slitaget och värdeminskningen?då kan du med ditt resonemang även tycka att det är fel att du ska betala bensin

Oj, jag kanske vara otydlig... Sorry. Det här var alltså när sambon var liten.

Ja, "civila" kläder eller vad jag ska säga.
Svärfar köpte för stora kläder till barnet så de skulle räcka längre.

I min kultur diskuterar man inte pengar. Det anses vara pinsamt, att man ska dela på saker osv, man bjuder o delar med sig av allt man har, förutsatt att personen inte har, och att personen oxå ger av sitt som oxå är en oskriven regel, inget man uttalar svart på vitt. Man frågar inte gäster om pengar osv om de bor hos en. Men det finns väl en gräns på hur mkt man låter sig själv utnyttjas, för jag insåg sen att hon endast var hos mig pga hennes kille som umgicks med oss som hon bodde så långt ifrån, så hon utnyttjade att jag tillgång till lgh nära honom, hon utnyttjade honom oxå för den delen för han sålde grönt som vi höll på med den sommaren ( inget jag gör idag, dock ) så vi fick av honom gratis varje gång vi ville röka.

Var 18 då är 27 idag, så Jag var ung då och visste väl inte bättre i Guess, men fick ju nog tillslut så vi gled ifrån varandra.

För något år sedan samåkte min man och jag med ett par nu föredetta vänner, från Göteborg till en stad långt söderut. I vår bil. Vi hade just fått jobb (var i 24-årsåldern), men paret som åkte med pluggade fortfarande. Vi "bjöd" dem på resan, t o r, dvs ingen bensinersättning eller annat delande på vad helgen kostat. När vi skulle äta tänkte vi, maken och jag, att det skulle vara gott att äta på Laxbutiken i Falkenberg. Vi föreslog att vi gärna bjuder dem då vi vet hur tufft det är att leva på sitt studiemedel.

Vi gick först i kön, tar dagens och vatten, de kommer efter oss, beställer det dyraste båda två samt alkohol, skrattar och säger "vi får väl passa på", typ. Asså, SÅ paff, blev vi!

Jag tjänade ihop ca 20.000kr på en sommar när jag var 17 år. Som 17åring hade jag inga större utgifter, så dessa pengar sparade jag för mitt körkort.
Pappa hade lite skulder på den tiden pga lägenhetsköp och frågade om han fick långa dessa pengarna + lite mer som jag hade sparat undan (totalt runt 30k). Självklart fick han det. Han är ju min pappa, min förebild och personen jag har sett upp till hela mitt liv liksom. Så att tveka kom inte ens på tanken.

Under denna tid fick jag övningsköra en hel del med honom. Jag ville så gärna ta körkort när jag fyllde 18. Eftersom han hade lånat alla mina pengar och jag inte hade några pengar så bekostade han allt rörande körkortsgrejer, som jag sa att han kunde dra av från mina pengar som han lånade av mig (ville inte att han skulle stå för denna kostnad när han hade skulder). Han sa nej, att han skulle stå för allt.

Mamma hade köpt ett körpaket för ca 5.000kr långt innan jag började övningsköra, dessa kunde hon inte använda då hon blev opererad kort efter köpet. Detta paket höll på att gå ut på den tiden, så mamma föreslog att jag skulle använda dem. Pappa gick med på det. Jag sa att jag inte hade råd med det (ville ej betala 5.000 för körlektioner) men dem sa att jag kunde få det gratis. Hellre att jag körde än att dem gick till spillo, sa dem.

Tiden gick. Tog mitt körkort kort efter att jag hade fyllt 18. Pappa hade mer eller mindre betalat av alla sina skulder och jag frågade om jag kunde få tillbaka mina pengar då jag ville köpa en bil. Fick knappt tillbaka 10.000kr. Han drog bort kostnaden för bensin för alla övningskörningar jag har gjort med honom privat, och dessutom tog han betalt för körpaketet som dem tvingade mig att använda för att de inte skulle gå till spillo. Däremot fick min lillasyster tillbaka varenda krona som hon hade lånat ut till pappa, och hon blev även bjuden på alla körkortskostnader. 

Jag har inte råkat ut för så mycket sådant själv men jag har en bekant vars partner (medelålders) sparar alla kvitton för minsta lilla inköp, t.ex. dricka från en kiosk, när de är på semester tillsammans eftersom allt ska delas på öret. Han tjänar ungefär dubbelt så mycket som hon. 

Jag anser inte att män ska betala för kvinnor men i en relation brukar det ju falla sig naturligt att man bjuder varandra utan att behöva kontrollräkna allt. Om jag hade en partner som tjänade betydligt mindre skulle jag dessutom bjuda ibland, det gör jag ofta med vänner som har det tajt. Jag skulle i alla fall inte klara av en sådan relation.   

Min barndomskompis... vi har känt varandra i 27 år, väldigt olika men alltid varit bra vänner och kommit överens även om vi hörs kanske bara 2 ggr per år.

Förra sommaren åkte hon hit och hälsade på, hon var student och klart att resan är lite dyr för henne men ingen överdriven summa och hon hade ändå ärenden hitåt då vår gamla hemstad ligger rätt nära (jämfört med vad hon bor).

Hon bor hos oss (vägrar låta vänner bo på hotell och betala frukost m.m om de verkligen inte föredrar det, de får mer än gärna sova och äta här), väl ute så äter hon en Vapiano middag med vin men resten av kvällen på mina favvo ställen betalar jag (även kollektivtrafiken).

Dagen efter så ska vi besöka museum m.m men hon vill inte åka kollektivt utan vi ska gå, jag erbjuder att betala om hon inte har råd och vi rör oss runt i staden hela dagen. Museumen vi skulle till vill hon absolut inte gå på (LÄNGRE - hon hade bestämt.. inte jag) däremot museum med gratis inträde går bra, ett betalar jag inträde på för att vara schysst.

Hon börjar bli hungrig och vill jätte gärna äta på ett speciellt ställe.. vi går dit och hon börjar oja sig över pengar igen men betalar sin mat, däremot så betalar jag hennes dryck.

Sen går vi till en klädesaffär hon tjatat om hela dagarna som hade super rea som hon velat gå till senaste halvåret.. vi (eller jag står mest vid sminket diskuterar pigment i något läppstiftsliknande med en expedit) strosar runt där i någon timma och hon hittade några plagg hon verkligen verkligen ville ha så hon köpte dem och så går vi till tåget för att säga hejdå för denna gång och hon skulle åka till sina föräldrar... varpå hon säger att hon verkligen gjort ett klipp då ett av de 4 plaggen hon köpt var på sådan super rea så hon kunde inte låta bli fast hon försökt att intala sig i flera månader att hon inte skulle ha den.. den hade bara kostat 700kr.. och det var billigaste plagget lyckades hon även yppa..

Aldrig sett dessa tendenser tidigare och jag har inte direkt kollat om de fanns kvar.. kände mig jäkligt utnyttjad.. ja jag var för snäll men detta var en polare jag känt i 27 år som alltid varit generös tillbaka och vi har haft samma syn på pengar dvs att man bjuder och allt jämnar ut sig i slutändan.. av förklarliga skäl har jag inte sökt kontakt sen dess..