Vad är det snålaste du varit med om?

Oj, där kan man ju säga att snålheten bedrar visheten för det borde ju rimligtvis vara billigare att gå till mataffären och handla nudlar på semesterorten än att köpa det i Sverige. : )

Min pappa arbetade som bilförsäljare när jag var liten och hade tillgång till tjänstebil och fri bensin (så det var väl ingen större kostnad för honom egentligen men ändå). En granne till oss frågade om han fick låna pappas bil över en helg för att han hade funderingar på att köpa en sådan bil. Så han fick låna bilen och lämnade tillbaka den med mycket mycket begränsat med bensin. Bilen var fulltankad när han fick den och enligt pappa "måste han kört 50-60 mil bara över helgen". Känns som en sådan människa som förmodligen skulle på en längre resa och inte orkade betala bensinen själv. 

Personligen får jag nog säga att mitt ex var lite snål. Vi var studenter båda två, men bodde båda hemma hos föräldrar och även om vi knappt hade några inkomster utöver studiebidraget så hade vi väl inte direkt några större utgifter heller. I vilket fall föreslog jag att vi skulle åka på en semester ihop,bara han och jag och även om han inte var jättesugen på att resa så gick han med på det. Resan kostade strax över 6000 och han satte över 4000 till mig. Jag VET att han sa att "du får resten sen" (jag hade lagt ut så länge) och det kunde jag väl gå med på, var inte den som var den. Månaderna gick och efter ett tag sa jag "alltså ursäkta att jag tar upp det men du är faktiskt fortfarande skyldig mig pengarna för resan". Då påstod han att jag skulle stå för resten av resan eftersom "det var du som ville åka". Det spelade väl ingen roll menade jag på, han följde trots allt med och jag hotade inte honom till livet när vi bokade resan. Jag hade mindre inkomst än honom så varför antog han att jag skulle stå för även hans resa liksom.. Strax därefter tog de slut mellan oss, dock inte på grund av det och jag fick aldrig tillbaka mina pengar. Jag hade kunnat gå på hårdare, eller gå till hans föräldrar som jag vet mer än gärna hade gjort rätt för sig å sin sons vägnar, men jag valde att lämna som vänner.

hahaha om inte han eller hon var en sadist som brukade flå levande katter på vinden så var han snål , ja.

Åh jag var med om typ samma sak. Var ute och firade en kompis på hennes födelsedag. Med var min dåvarande sambo ( nu man) och hennes dåvarande kille samt kompisens pappa. Vi gick ut på en restaurang och efter maten säger kompisens pappa att han betalar. Tack vad snällt säger jag men känner på mig att någonting inte riktig stämmer eftersom jag ju känt hennes pappa länge och vet att han är ganska snål. Jag och sambon börjar därför plocka lite med pengar när kvittot kommer in och mycket riktigt tar han emot pengar och min känsla var alltså rätt. Pappan och kompisen samt hennes kille lämnar lite tidigare för att vi ska på toaletten men vi möter upp de på en planerad tillställning bara några minuter senare. Då frågar kompisens pappa mig om kvittot... "nä men du fick ju pengar" sa jag. "Ja men min dotter ska ju också betala". Hon student på sin födelsedag, han 50+ civilingenjör. Den mannen slutar aldrig att förvåna mig....

Vi blev inbjudna på middag hos en av makens släktingar.
Släktingen meddelade att de blir lite sena, de skulle handla först
Självklart hade vi inte ätit när vi kom.
Väl framme kommer de rusandes med påsar i händerna, vi går in alla.
De kokar pasta med korv och äter bara själva utan att vi får något!
Jag har absolut inget emot pasta och korv men att någon frågar om vi vill komma och äta hos de och sedan ber oss att sitta i vardagsrummet medan de själva äter tycker jag tar priset!

Men va! Det var bara oförskämt.... sa ni inget?

Nej, blev en kort visit för vi var hungriga.

Aah men precis, aldrig att jag skulle säga "du är skyldig mig pengar för lunchen" att ens låna ut pengar till lunch är skämmigt, har personen inte bjuder jag, blir tom så att Man bråkar vid kassan om vem som ska bjuda, ibland låter man personen bjuda för den e väldigt envis och ibland vinner man o man får bjuda typ. Jätte skönt faktist, för en av få egenskaper jag inte klarar av är snålhet.

Märkligt, jag anser att det är självklart att man betalar för sin egen lunch.
Jag bjuder aldrig när jag äter ute med en vän eller kollega. Tar heller inte emot att de skulle betala för mig. (Undantag om man bestämt det innan men inte spontant.)

Det är en kultur grej, att om två personer går ut vill oftas båda två bjuda, så d blir typ bråk vid kassan om vem som ska bjuda. Så d handlar inte om att inte kunna betala för sin lunch som du ser det. Det händer ju så klart att man betalar för sig själv oxå, men oftas är det fajt om betalningen. Svenska kulturen är Dock inte så, så jag förstår om du anser det vara konstigt.