Vad är det snålaste du varit med om?

I den här historien är det du själv som är den snåla!

Jag har i 19 fall av 20 med mig egna kassar när jag handlar, dels för att jag inte tycker att plastkassarna håller för att bära mat, men även för att jag inte vill ha en massa platskassar hemma. Men ibland har jag glömt, då brukar jag fråga vad kassen kostar och i 9 fall av 10 så får jag ta en utan att betala.
Bör väl även tillägga att jag i 9 fall av 10 säger nej tack till gratiskassar.Det har faktiskt jag gjort, inte pga snålhet, utan för att jag hade min cykel med korg med mig och tyckte det var onödigt att ta en kasse.

Så pinsamt.

Varför tar han inte med sig en tygkasse?

Jag förstår om man inte vill köpa plastpåsar samt betala för att göra reklam för affären , men då borde man ha med sig sin egen kasse.

En kompis till mig gav mig en flaska honung då vi pratade om att vi skulle fara och köpa efter vi varit där... hon sa "vi använder lix inte honung " jag tackade och tog med den hem. Ett halvår senare ringer hon och vill ha tillbaka honungen. Då den inte var slut så gick det ju bra så klart. Hon kom förbi och sa att de hade bråttom ...för de skulle åka och handla.... Egentligen inget att bråka om från min sida men tyckte det var komiskt bara. Vad kostar honung? 30 spänn? Samma person bjöd hem oss på lunch, en sallad blev det. Fick ett mail dagen efter att "det kostade 70 kr per person" trodde man blev bjuden på lunchen. ..hade lika gärna kunnat gå ut och ätit då.

Bad du om kvitto och annat bevis att salladen kostade exakt 70?

;)

Detaljerad lista om vikt och kilopris mm.

Här kommer några st. =)

Min sambo är ganska snål av sig. Han räknar varenda krona så att vi verkligen betalar lika mycket (han tjänar ca 17.000 mer än mig brutto i månaden, men har 2 barn).
På vår årsdag köpte jag en weekendresa i Europa, flyg plus hotell (jag fick present för 400). Han bjöd inte ens på en lunch. Vi hade inte bestämt att vi skulle ge för mycket så det handlar inte om presenten, det var mitt val. Men jag hade förväntat mig en middag eller nåt iaf när vi firade. Efter det är jag inte lika givmild. Mina föräldrar har bjudit både honom och hans barn på resor och grejer dessutom, men har tröttnat då han räknar pengar med mig. 

Hans föräldrar är lite likadana. En dag hämtade de ena barnbarnet hem till sig (ca 1 mil bilresa). Men de kunde inte köra hem honom sen för det kostar för mycket att ligga och köra sa de, så jag fick hämta honom.

Hans exfru och hennes familj tar dock priset. När hon köper nåt till deras barn så ska hon ha hälften, men inte på andra hållet. En gång hade vi haft barnen i 3 veckor över jul. Sedan skulle dottern iväg och åka skidor. Då kom hon hem och sa att hennes mamma hade köpt schampo och balsam till henne så min sambo var skyldig henne 80 kr. För det är ju gratis att ha två barn i 3 veckor. Hon tjänar inte dåligt plus att hon gick nog närmre en miljon plus i skilsmässan.

Min sambo och hans exfru har ett bra förhållande så ibland byter vi dagar och helger eller hela veckor. En gång när vi bytte helg så tog hennes föräldrar med barnen ut på middag och begärde sen pengarna av min sambo. 

Min styvson har berättat att när han sover hos mormor och morfar så vill han inte gå på toa på natten för han fryser så utanför sängen eftersom de vägrar ha värmen på för kostnaden. 

Har också haft en och annan kompis som "glömt plånboken" eller som undre studenttiden kom hem till en och fullkomligt länsade kylskåp/skafferi för att de själva hellre la pengarna på sprit än mat... men här är mina två bidrag till historierna.

1. Kompisen som skulle hjälpa mig sminka mig inför en photosession.

Hon var ganska konstnärlig och sminkade sig vackert själv. Hon fick 300:- för besväret och en tusenlapp att köpa smink för (sminket skulle ju passa för mig).
När hon kom så hade hon med en väska med sitt begagnade smink för "det går ju lika bra, vi har typ samma hudton". Jag blev äcklad och lite förtvivlad, fotografen väntade och jag hade inte tagit med mig något eget smink.. frågade henne ändå om hon hade något puder med och tänkte att jag får göra det bästa av situationen. 
"Ja" svarade hon och sträckte mig en borste. "Det finns kvar lite i borsten här, använd det".
Jag krävde att få tillbaka tusenlappen hon skulle köpt smink för och där tog den vänskapen slut. Jag fick såklart aldrig tillbaka den tusenlappen. Det var surt, eftersom jag var student då och hade ingen annan inkomst.

2. Lägerledaren som "stal" barnens blåbär.

När jag jobbade extra på sommarläger en sommar (var ca 16-17 år) så kom barnen på att de skulle baka en blåbärspaj i lägerköket. Vi hade redan åkt linbana, fiskat, badat och allt annat sånt läger-typiska-saker. Alla barn (12 st 5-7 år gamla) plockade blåbär nästan en hel eftermiddag och vi bakade tillsammans en granska trevlig paj som vi åt vid lägerelden. Det fanns flera liter blåbär över såklart. När jag ska släcka och stänga för natten så ser jag min Ledarkollega i köket, jag frågar vad hon gör när jag ser att hon håller på och petar med blåbärspåsarna.
Hon svarar att "Jag tänkte baka blåbärsmuffins till imorgon". Jag tänkte att det lät som en lögn (klockan var ju nästan midnatt!) men svarade att "det ska bli kul". Visst serverades det varsitt liiiiiiitet muffins dagen efter, med varsitt tjusigt blåbär på toppen. Resten av blåbären försvann och barnen frågade efter det... Förresten så försvann 30 ägg i samma veva, så inga pannkakor blev det till frukost heller.
Hon var varken fattig eller student..

När jag tänker på det så var hon kanske mer tjuv än snål. Men hon brukade också ta av barnens schampoo och tvål när vi duschade. Typ "Åh, få prova vad din tvål luktar". Hon hade ett snålt sätt att föra sig på helt enkelt. 

Haha nope. Betalade snällt xD

Men hur står du ut? Har ni pratat om det?

Bjöd en kompis på en dyr långresa eftersom hon var pank. Under vistelsen gick det mer pengar än vad jag räknat med så jag var ganska pank sista två dagarna. Då fick jag "låna" av henne så att jag kunde göra något mer än att titta på när hon shoppade..