Vad är det snålaste du varit med om?

Vi åkte en sträcka på 20 mil och var 4 personer i bilen. Han som ägde bilen påstod att resan kostade 800 kronor totalt. Av dessa 800 kronor var 280 kronor bensin. Vi var helt överens om vad bensinen kostade.

Men han menade på att vi skulle betala milersättning, det är något företag betalar om man kör i privat bil. Det ska täcka reparationer, service, värdeminskning m.m Han ville med andra ord att vi skulle betala värdeminskning och utgifter på hans bil.

En fd tjejkompis till mig är den snålaste jag träffat. En hel sommar bjöd jag henne på taxi, inträde, drinkar m.m för hon hade aldrig pengar. När hösten kom reser hon 3 veckor till Maldiverna för hon "har ju sparat pengar hela sommaren" = levt på mig!

Jobbade med en förskollärare sommar den absolut snålaste jag någonsin träffat. Hon hade en 11-årig son som kissade i sängen. Tvättade hans lakan på jobbet varje morgon, "för att de skulle hinna torka". (Eller för att spara tvättmedel). Tog av barnens blöjor när hon hade mens. Hon hade ju "glömt bindorna". (Det var innan barnen fick ta med egna blöjor, så det var förskolans rediga blöjor för plastsnibbar. Säkert mjuka och sköna :) Hon snodde socker, ägg och mjöl från köket. Jag kom på henne och konfronterade henne, då skulle hon ju "ta hem och baka till barnen". Knytkalas på jobbet var ett helvete för hon klarade inte att gurka kunde kosta mer eller mindre än tomater. Hon hade egen vattenflaska med sig om vi gick ut och åt för att fira någon på jobbet. Åkte med mig till universitetet i ett helt år för att "maken hade bilen". Betalade aldrig en krona. Men en gång fick hon ta bilen rör min var på lagning. Då sade hon att maken tyckte att vi som åkte med kunde betala. Det var så sjukligt. Och hon förstod inte att alla pratade om henne. Synd om henne, för hon var snäll egentligen.

Jag brukar själv inte be om mer pengar än för bensin (och ofta inte ens det, för jag är så rädd att bli ansedd som snål.)

Men sanningen är ju att det faktiskt kostar MYCKET mer per mil än bara för bensinen. Så man kan lika gärna vända på det: Att den som vill åka med i någon annans bil och bara bidra med bensinkostnaden, är den som är snål. Själv brukar jag alltid erbjuda mig att hjälpa till med den "verkliga" kostnaden eftersom jag vet att bensinen är den lilla kostnaden i sammanhanget. 

Jag var med om något liknande. En vikarierande arbetskamrat åkte med mig i min bil, fram och tillbaka till jobbet under en längre tid. En sträcka på nästan tio mil per dag. Dessutom fick jag åka en omväg på flera kilometer eftersom hen ville bli hämtad och avsläppt precis utanför dörren. (Svårt att passa tiden på morgonen hade hen också, men det har ju inte med pengar att göra.) 

I alla fall var jag dumsnäll och bad aldrig om pengar eftersom hen ständigt klagade på sin dåliga ekonomi. (Om sanningen ska fram så ville jag helst inte ha med mig personen i bilen alls. Jag föredrar att åka ensam, och det fanns möjlighet att åka buss istället. Men personen insisterade på att få åka med mig, och jag var för mesig.)
Efter sommaren åkte den stackars "fattiga" människan sedan på en sex veckor lång äventyrsresa i en avlägsen del av världen. En resa som det kändes som om jag var med och betalade... 

Omg påminde om vår granne. Jag var runt 17år och var van med att ta hand om barn. Passade redan två barn i huset med jämna mellanrum och fick alltid bra betalt. Så när en annan granne frågade om jag kunde passa hennes dotter från ca 09.00-15.00 en lördag då hon(mamman) måste jobba så sa jag ja. Hela dagen tog jag hand om flickan(ca4-5år) jag lagade mat. Vi var ute i parken och lekte. Jag ritade med henne mm mm mm. När mamman sen hämtade henne höll hon fram en 20:- lapp och sa "tack för hjälpen" tog sitt barn och gick. Jag stod kvar och funderade på om det var ett skämt eller inte. Hon frågade sen igen om jag kunde passa hennes dotter men jag sa nej och jag passade aldrig det barnet igen. Visst att jag älskar barn men jag jobbar inte gratis en lördag.

En exsambo gav mig under vårt förhållande en förskärare (billig, ostadig variant) i julklapp med motiveringen att det kunde vara bra för mig att ha om det skulle ta slut eftersom att knivarna i hushållet var hans. Det var det enda jag fick i julklapp av honom den julen.

Samma kille jobbade en period utomlands men kom hem på helgerna och då ville han lyxa med fin mat och dyrt vin - som vi självklart skulle splitta kostnaden på. Han hade ett mycket välbetalt arbete. Jag var student och fick käka linser och kål under veckorna för att ha råd. Jag borde sagt ifrån men jag var ung och osäker.

Medan vi båda studerade märktes inte snålheten för då hade vi ju båda två samma inkomst att förhålla oss till. Jag gjorde slut rätt snabbt efter att han börjat jobba.

Mitt ex betalade för fika på vår första dejt, nåt han aldrig lät mig glömma trots att jag både erbjudit mig att betala och tackade flera gånger (kostade väl ca 100 pix). Bjöd honom på flera shower och teatrar utan ett enda tack. Jag köpte också dyra presenter till honom när det var jul och födelsedagar (bland annat en klocka för 2000 spänn) och fick tillbaka typ en mugg, sjukt ful dessutom. När jag fyllde 30 hade han köpt ett tjockt billigt silverhalsband som definitivt inte var min stil. Efter jag hade gjort slut gav jag det till min syrra att sälja på Blocket. Mitt problem var inte att han inte hade så mycket pengar utan att han ALLTID skulle påminna att han bjudit mig den ena eller andra gången. Att jag bjöd tillbaka ännu mer glömde han liksom bort i sin självgodhet. Han klagade jämt på att han inte hade pengar men valde ändå att jobba svart (och få sparken med jämna mellanrum) istället för att acceptera en anställning med förmåner, skydd och sjukförsäkran. Han skulle minsann inte tvingas jobba på någon annans villkor. Han blev också skitsur när jag ifrågasatte om han verkligen behövde ett surroundsystem för 15 000 i sin lägenhet. Visst, det var ju hans pengar men klaga inte på att du är pank då liksom.

En äldre dam på jobbet som delade itu på bindor. Eftersom de aldrig kom något på hela bindan tyckte hon det räckte med en halv,så hon skulle slippa köpa de så ofta. Samma dam delar strumpbyxor i mitten efter att ena fått lite hål för att kunna använda de med en annan del från en annan strumpbyxa så de blir två nylon strumpor, hon vägra dessutom köpa diskmedel för hon tyckte det räckte med varmt vatten eftersom yes e så dyr, sen undra hon vf det aldrig blev rent. När hon skulle handla skulle hon ha olika saker från minst 4 butiker för det var prisskillnader på allt möjligt o då snackar vi 2-3 kr lr något, Haha komiskt, damen hade pengar för den delen!

Jag erbjuder mig alltid att betala för bensinen. Och visst är det dyrt att ha bil, jag har själv haft bil så jag vet vad det kostar. Men det är inte jag som tvingat någon att skaffa bil, har man inte råd får man helt enkelt sälja den. Andra ska inte behöva stå för ens kostnader. Ska man resonera som dig ska man ta betalt för el och uppvärmning då någon kommer över, samt slitage för möbler. Sover någon över ska de betala sin del av hyran den natten. Dricker någon ett glas vatten hos dig ska personen betala för det vattnet.

Du kanske räknar kronor på det sättet och det får du väl göra om du vill, men jag ser det som galet snålt.