Svärfar...
Han var förrådschef på reglementet. Vilket innebar att min sambo alltid gick i förvarets kallingar, strumpor och långkallingar. De vanliga kläderna var antingen för stora eller för små. Gubben köpte för stort med flit sen fick han ha det tills de gick sönder typ. 
Alltså jag blir ärligt talat upprörd över att läsa om vilka människor det finns. Snåla psykfall. Sjukt pinsamma beteenden, hur kan de leva med sig själva? Hur kan de gå upp ur sängen på morgnarna utan att översköljas av all SKAM?
Det snålaste jag stött på är en kompis som vägrade köpa en kasse i butiken så han bar sina matvaror i en hög och liksom "höll i med hakan"!
En till:
ICA-handlaren som stänger sin butik kl. 22. Han betalar personalen till kl. 22 sharp. Den som sitter i kassan räknar alltså kassan på obetald arbetstid. De sprang till facket givetvis men den gubben är kompis med ICA-handlaren. Detta missnöje och utnyttjande har såklart resulterat i att personalen "råkar" krossa saker. Till exempel hittar väldigt många glassar med trasig förpackning. Ställer varor längst bak, typ dyrt kött, så de kan ta med det hem sen när de inte hunnit sälja det innan datumet går ut. Och slår in varandras jordgubbar med ett billigare kilopris.
Det kan han ha, gubbjäveln.
Jag skulle åka på en ganska lång resa med bekanta, jag var den enda med bil och vi var två av fyra som hade körkort. Jag har helförsäkring och lämnar in bilen på service efter antal mil. Före resan gick vi igenom hur mycket allt skulle kosta och jag ville ha 20 kr milen (Skatteverkets siffra) plus att vi alla skulle dela på självrisken om det blev en olycka. 20 kr milen är mindre än vad det skulle kosta mig. Det andra tyckte jag var snål och ville bara ge bensinpengar och inte ersätta vid en eventuell olycka. Jag tycker att det var de som var snåla. Efter det vägrade jag att ta min bil så vi fick ta en hyrbil istället. Blev billigare för mig men betydligt dyrare för de andra.
Jag fattar inte vad detta biltjafs handlar om. Enligt mig finns det två scenarion: någon ber om skjuts alternativt att du erbjuder någon skjuts. Om du erbjuder någon skjuts, till exempel för att ni ska till samma ställe ihop eller bara för att vara snäll så är det fan ta mig snålt att ens be om bensinpengar. Lite som att ta med en vinflaska som gåva till middagen och sedan förvänta sig att värdparet ska betala hälften av vad flaskan är värd. Har du erbjudit att skjutsa någon, så har du givit din service i gåva till den personen. Ska ni dessutom till samma ställe blir det ännu töntigare att ta ut "milavgift". Du hade ju ändå tagit bilen, eller hur? Du hade ju ändå fått slitaget på bilen, oavsett om passageraren följde med, eller hur? Varför ska då passageraren betala för ett slitage som ändå hade uppstått oavsett, bara för att denne accepterade ditt erbjudande om skjuts?
Jag skulle kunna tänka mig, om någon verkligen är i behov av skjuts men man har skralt i kassan själv, att man erbjuder skjuts mot bensinpengar. Men då kommer man överens om det villkoret INNAN man kör, så passageraren kan tacka ja eller nej under korrekta förutsättningar.
Om någon BER om skjuts till ett ställe som man annars inte skulle ha åkt är det rimligt att be om bensinpengar, förutsatt att detta förtydligas innan man åker. Ett bra sätt att sköta det på är att åka till närmsta mack, tanka full tank för förarens pengar, skjutsa personen och sedan stanna på macken på hemvägen och tanka full tank igen, som då passageraren betalar.
Jag tycker att det aldrig är ok att be om milersättning. Min bil står jag för, och den service jag betalar för är investering i min bil. De körda milen är det jag som har kört och sålunda är det också jag som kan påverka hur mycket bilen slits med till exempel min körstil och mitt vägval. Är jag inte okej med slitaget på min bil som uppstår vid färd, så erbjuder jag inte min bil helt enkelt. Då får vederbörande ordna färdtjänst på annat håll.
På 40-årskalasets buffébord med kallt uppskuret, sallader, ostar och bröd tronade även ett stort gäng vinflaskor - alla öppnade. Det var fina sorter enligt etiketterna, snitt 150 per flaska på Systemet. MEN - det var flaskor som fyllts med bolagets billigaste boxvin. Det kan vara OK om talar om det, att det var som en kul grej, men att hårdnackat hävda att det var dyra årgångsviner....
Angående biltjafset.. Jag skulle aldrig be någon om pengar för att dom åker i min bil. Skulle någon be mig köra dom så skulle jag heller inte be dom om pengar för detta. För det första så om jag ska från punkt a till b och även en kompis/kollega ska dit så är det självklart att dom kan åka med. Det kostar mig inget extra, möjligtvis några minuter i resväg, men det är skitsamma. Är det samma person som dagligen skulle åka med mig i bilen till jobbet/träningen/affären så förutsätter jag att jag och den personen är så pass nära bekanta att jag antingen är bekväm med att betala hela kostnaden då jag ändå ska dit, lite som välgörenhet alltså. Eller att personen vid tillfälle bjuder tillbaks, genom en lunch, en flaska vin eller att dom erbjuder sig att tanka bilen någon gång.
Skulle en person be mig köra dom någonstans så skulle jag först fundera på om min tid fanns för att göra detta, om jag kände att okej, jag kör så gör jag ju det med vetskapen om att detta kostar mig tid och pengar. Skulle personen inte erbjuda sig att betala skulle jag helt enkelt aldrig köra den personen igen.
En sak jag har irriterat mig på är en vän som ofta ville gå ut och gå på bio/äta mat och när man själv säger att man inte har råd så svarar vännen då glatt "Jag bjuder dig!". Sen nästa gång när man själv har råd och ska ut och hitta på nått med samma vän så säger denne "Du kan väl bjuda mig? Jag bjöd ju dig sist".
I så fall ska man inte säga att man vill bjuda vännen, utan då säger man rakt ut "Jag kan betala för dig nu, så kan du göra samma för mig vid ett annat tillfälle", eller liknande. Eller så säger man helt enkelt att man kan låna ut pengar.
En sak jag har irriterat mig på är en vän som ofta ville gå ut och gå på bio/äta mat och när man själv säger att man inte har råd så svarar vännen då glatt "Jag bjuder dig!". Sen nästa gång när man själv har råd och ska ut och hitta på nått med samma vän så säger denne "Du kan väl bjuda mig? Jag bjöd ju dig sist".
I så fall ska man inte säga att man vill bjuda vännen, utan då säger man rakt ut "Jag kan betala för dig nu, så kan du göra samma för mig vid ett annat tillfälle", eller liknande. Eller så säger man helt enkelt att man kan låna ut pengar.
Vi hade en uppgift att gå ut på praktik och utföra en läxa, klasskompisarna skulle filma.
Vi bestämde oss att mötas på min praktikplats sen ta tåget till kompisens (jag skulle ta tåget hem efteråt).
Kompisen försov sig och fick ta bilen in till stan, när vi är klara på min praktikplats så kör vi till hennes (varför skulle jag ta tåget själv om hon ändå skulle köra) . Innan vi gick in till hennes praktikplats tog vi lunch där jag såg lite efterrätt och tänkte högt mm hade nog suttit fint den där efter maten och hon svarar ja varför inte. Men jag bestämde mig att inte köpa den för hon brukar aldrig bjuda.
Att göra en historia kort hon skjutsade mig till tågstationen och föreslog att vi skulle dela på bensin kostnaden.
Samma klasskompis under hela studietiden blivit bjuden på choklad och frukt ex men aldrig blivit bjuden tillbaka.