nonameleft skrev 2016-11-25 11:29:50 följande:
Härligt att det gick bra! Och så himla modigt av dig att klara dig utan bedövning. Jag var ju utan bedövning mot min vilja under min första förlossning och det var en mardrömsupplevelse så jag körde på med så mycket ryggbedövning det bara gick nu, ha ha. Denna förlossning var dock helt fantastisk och jag slapp att ha stora minnesluckor orsakade av smärtan. Jag har även sluppit förlossningsdepression denna gång och jag är så oerhört tacksam att jag kunde få en helt annan bild av en förlossning än den jag hade tidigare.
Din tjej är riktigt stor jämfört med min lilla då Mathilde som nu är snart 7 månader och ändå normallång (tror jag) är cirka 68 cm. Hon är en liten spinkis och har varit sen födseln. Väger nu cirka 6900 gram.
Oroa dig inte för mycket för maten. Det ger sig med tiden. Vi började med smakportioner strax innan 6 månader och det tog några veckor innan Mathilde fattade grejen. Ett tips är att låta flickan känna och peta på maten. Bebisar är ju generellt nyfikna och om hon får röra tallriken och dess innehåll så kanske hon även stoppar fingrarna i munnen sedan och på så vis bekantar sig med smaken och konsistensen.
Ja visst är det fantastiskt att vara mamma. Tycker faktiskt att det är ännu lite roligare nu när jag har två. Storebror som är 8 är ju så himla stolt och att se honom krama sin lilla syster eller att se henne skratta åt allt han gör i princip det får mig att smälta totalt :)
Ja det kräver nog att man är inställd på en smärtlindringsfri förlossning för att man ska klara det, jag är själv snarare lite rädd för Smärtlindring så därför ställde jag in mig på att köra utan redan från början :)
Inte nog med att min tjej är riktigt stor jämfört med din, jag skrev dessutom fel och hon väger 9490 och inte 8490 haha!!! :)
Kul att du skrev det där med maten, idag när jag käkade en banan så gapade dottern stort!! Jippie tänkte jag och tog fram en sked och mosade lite till henne, inte alls kul tyckte hon! När jag fortsatte äta bananen så gapade hon igen och jag stack fram bananen och då började hon suga på den haha, jag delade lite stänger på typ 5-6cm till henne men de lyckas hon ju dela till typ 2cm bitar, jag gjorde de visserligen väldigt smala men blev ändå livrädd att hon skulle sätta i halsen! Men jag kan ju inte ge henne en hel banan, haha!
Althea är just nu LIVRÄDD för alla andra människor än mig och henned pappa. Det är helt fruktansvärt, hon skriker i panik om någon hon inte känner kommer nära :(. Var på 6-månaders kontroll i onsdags och hon grät igenom allt! Hon tyckte doktorn var riktigt obehaglig. Usch hoppas det går över snart!!
Så mysigt! Längtar redan efter nummer 2, trots att det får dröja några år haha :)