• Samna

    Jag vill inte göra abort egentligen

    Jag är gravid för första gången i v. 11+5. I början var jag väldigt glad över plusset och började snabbt känna ett band till bebisen som växer där inne. Allt detta gör mig lycklig, tanken att jag ska få ett barn och bli mamma. Jag har längtat efter det och även fast graviditeten var oplanerad så  är bebisen inte oönskad. 
    men de runt omkring mig säger gör abort. jag är ung, bor hemma, har inget jobb eller klar med skolan. Jag vet själv att det inte är den bästa tiden, det bästa är att bygga upp mer först innan vi skaffa barn. Och behåller jag och flyttar ut, bor själv så kommer jag ha det svårt ekonomiskt och ha det tufft. 


    problemet är att det tar emot så mycket. Igår hade jag tid för första tabletten, gick Dit två gången men klarade inte det. Jag bara satt med tabletten i handen och grät o grät. Jag har tid igen på lördag. Men det blir inte lättare då. Jag vill inte göra det, alls, men alla har ju rätt och känner att jag behöver..

  • Svar på tråden Jag vill inte göra abort egentligen
  • Cathariiina
    Anonym (M) skrev 2024-09-19 20:21:46 följande:
    Ditt förslag kommer inte bli värt det för just TS, tror jag. Priset kommer bli alldeles för högt.
    Jo, detta är också något som tigs ihjäl i abortdebatten - att många kvinnor faktiskt mår oerhört dåligt efter en abort, och att det för dessa kvinnor skulle ha varit mycket bättre om abortlagstiftningen skulle ha varit hårdare. Det pratas alltid om de där rostiga galgarna, men ytterst få om ens några makar/pojkvänner/älskare/föräldrar/andra släktingar o.s.v. skulle tvinga en kvinna att ta till dessa i dagens Sverige... utan de skulle acceptera att kvinnan gått igenom en utredning och fått nej till abort (för att det framkommit att hon innerst inne inte vill, utan att det är omgivningen som vill). 

    Det talas om kvinnans rätt till självbestämmande, men en abort är inte alltid följden av kvinnans självbestämmande, utan det kan också vara som det var för dig. 

    Usch, nu kom jag att tänka på en väninna jag hade när jag var ung. Hon var sambo och blev oplanerat gravid. Hennes sambo blev inte glad. Han använde den taktiken, att han lovade henne allt som hon velat göra - men som han dittills INTE velat göra - bara hon gjorde aborten. Typ "det här var ett wake up-call, nu ska vi resa jorden runt och arbeta utomlands och allt det där som DU vill, och SEDAN ska vi skaffa barn! Ring och boka aborten nu, så skriver jag under tiden in oss på den här internationella arbetsförmedlingen!"

    Hon lät sig övertalas. När hon kom hem från sjukhuset var alla hans grejor borta ur lägenheten, han hade inte ens lämnat en lapp med en förklaring... hon såg honom aldrig mer. 
  • Elisa02
    Cathariiina skrev 2024-09-20 11:05:12 följande:
    Det här blir privata frågor och du behöver såklart inte svara! Men vilken typ av våldtäkt var det? Var det en vilt främmande man som gav sig på dig på skogspromenaden, eller drog in dig i en bil eller något sådant? Eller var det din pojkvän eller någon annan som du redan kände och valt att vara ensam med - typ "date rape"? 

    Om det handlade om en överfallsvåldtäkt - är du inte rädd att flickan ska ha ärvt hans anlag? För något galet är det ju om en man kan göra något sådant, det kan inte bara handla om dålig uppfostran eller kulturkrockar. "Date rape" däremot kan nog hända de flesta unga människor vid fel omständigheter...

    Och ringde du inte polisen efteråt, fick skjuts till sjukhus? Där brukar de ju direkt ge dagen efter-piller och/eller sätta in spiral, så att kvinnan inte ens ska behöva veta om det har blivit någon befruktning. Jag är emot den liberala abortlagstiftning som vi har i Sverige idag, men samtidigt finns det omständigheter där en abort är det minst dåliga alternativet - förutsatt att den görs tidigt. Men om du kunde klara detta utan några negativa känslor mot ditt barn, så tar jag av mig hatten för dig! Det är stort!!!

    Asså det var en gruppvåldtäkt, men räknas nog inte som överfall då jag kom dit självmant fast utan att jag visste då (blev lurad)..


    Jag kände inte dem men det var mitt ex kontakter (han visste dock inte heller vad som skulle hända) och mitt ex då som jag var hos efteråt litade inte alls på myndigheter och liknande så han såg till att jag inte sökte upp sjukhus eller polis. Var "omhändertagande". Pratade om annan slags vård och hämnd


    Och tyvärr så var jag väldigt fast med honom då


    Hade nog behövt annat stöd


     


    Däremot blev min dotter faktiskt min räddning ur det där och många mörka tankar och planer, och jag försöker tänka att hon är sin helt egen individ (och om man ska tänka som du så är hon ju hälften mig). Samt så har hon redan i sin unga ålder väldigt mycket empati (säger de på förskolan också). Men jag hade tänkt adoptera bort henne först, bland annat på grund av att jag hade den rädslan, men när hon föddes var kärleken mycket större än mina rädslor.

  • Cathariiina
    Elisa02 skrev 2024-09-20 16:07:43 följande:

    Asså det var en gruppvåldtäkt, men räknas nog inte som överfall då jag kom dit självmant fast utan att jag visste då (blev lurad)..


    Jag kände inte dem men det var mitt ex kontakter (han visste dock inte heller vad som skulle hända) och mitt ex då som jag var hos efteråt litade inte alls på myndigheter och liknande så han såg till att jag inte sökte upp sjukhus eller polis. Var "omhändertagande". Pratade om annan slags vård och hämnd


    Och tyvärr så var jag väldigt fast med honom då


    Hade nog behövt annat stöd


     


    Däremot blev min dotter faktiskt min räddning ur det där och många mörka tankar och planer, och jag försöker tänka att hon är sin helt egen individ (och om man ska tänka som du så är hon ju hälften mig). Samt så har hon redan i sin unga ålder väldigt mycket empati (säger de på förskolan också). Men jag hade tänkt adoptera bort henne först, bland annat på grund av att jag hade den rädslan, men när hon föddes var kärleken mycket större än mina rädslor.


    Låter som att han kom från MENA, de männen är alltid en risk. Bra att du kunde komma runt och älska din dotter som hon är!

    Det är ju också så, att om förövaren var från Mellanöstern (som jag misstänker) så behöver han inte ha varit galen, på det sätt som en svensk man som lurar i buskarna oftast är. För att detta är så vanligt i deras kultur, och för att de ofta ser på obeslöjade kvinnor som fritt byte - dessa har ju ändå ingen heder, typ. För att förtydliga: ett sådant mindset är naturligtvis också "galet" i våra ögon, men de männen som har det behöver inte lida av en ärftlig sinnessjukdom för det, utan barnen går att uppfostra till bra människor som de oskrivna blad de ju är. 
  • Elisa02
    Cathariiina skrev 2024-09-20 16:13:27 följande:
    Låter som att han kom från MENA, de männen är alltid en risk. Bra att du kunde komma runt och älska din dotter som hon är!

    Det är ju också så, att om förövaren var från Mellanöstern (som jag misstänker) så behöver han inte ha varit galen, på det sätt som en svensk man som lurar i buskarna oftast är. För att detta är så vanligt i deras kultur, och för att de ofta ser på obeslöjade kvinnor som fritt byte - dessa har ju ändå ingen heder, typ. För att förtydliga: ett sådant mindset är naturligtvis också "galet" i våra ögon, men de männen som har det behöver inte lida av en ärftlig sinnessjukdom för det, utan barnen går att uppfostra till bra människor som de oskrivna blad de ju är. 
    Ja asså, vet ju inte vem och än mindre kände dem så ingen aning om diagnoser
    Men ja jag älskar henne väldigt mycket. Hon har en underbar personlighet och är jättesöt med sina fina bruna ögon. Förutom de mörka dragen är hon jättelik mig när jag var liten
    Jag har själv ingen sjukdom/diagnos förutom PTSD och min dotter utvecklas precis som hon ska, hon är ett vanligt barn liksom, så jag oroar mig inte så
  • Anonym (A)
    Samna skrev 2024-09-19 13:23:08 följande:
    Vill han inte bo i Sverige så får jag bo här själv. det enda jag hade kunnat tänka mig bo där är första året när jag är mammaledig, men inte mer. Tror jag kommer känna en större trygghet här, och att mina planer om framtiden och jobb kan jag endast få här. Sen är det bättre för barnet med skola, även sjukvård osv känns bättre här. Men tänkte det kan vara första lösningen eftersom jag inte har eget boende att flytta till honom tills jag kan börja jobba. sen tänker jag på väldigt många olika sätt och försöker komma fram till det bästa och göra ett beslut, sen kommer känslor in och det är verkligen inte lätt
    Vilket land bor han i? Tänk på att det kanske inte blir så lätt för dig att flytta tillbaka om ni skulle göra slut eller du vill flytta hem. Han kanske gör anspråk på barnet. 
  • Anonym (Ui)
    Anonym (J) skrev 2024-09-19 12:24:37 följande:
    Var beredd på att det kan bli att han kanske inte vill flytta sen när ni väl är där. Då har du en förälder till ditt barn i ett annat land och du är plötsligt tvungen att välja.
    Håller med, jag hade aldrig vågat. Du kan fastna där. 
  • Anonym (Ui)
    Elisa02 skrev 2024-09-20 16:07:43 följande:

    Asså det var en gruppvåldtäkt, men räknas nog inte som överfall då jag kom dit självmant fast utan att jag visste då (blev lurad)..


    Jag kände inte dem men det var mitt ex kontakter (han visste dock inte heller vad som skulle hända) och mitt ex då som jag var hos efteråt litade inte alls på myndigheter och liknande så han såg till att jag inte sökte upp sjukhus eller polis. Var "omhändertagande". Pratade om annan slags vård och hämnd


    Och tyvärr så var jag väldigt fast med honom då


    Hade nog behövt annat stöd


     


    Däremot blev min dotter faktiskt min räddning ur det där och många mörka tankar och planer, och jag försöker tänka att hon är sin helt egen individ (och om man ska tänka som du så är hon ju hälften mig). Samt så har hon redan i sin unga ålder väldigt mycket empati (säger de på förskolan också). Men jag hade tänkt adoptera bort henne först, bland annat på grund av att jag hade den rädslan, men när hon föddes var kärleken mycket större än mina rädslor.


    Men va, var det exet som ville att du skulle gå dit?? Då visste han med stor sannolikhet precis vad som skulle hända. 

    Vad sa exet när han fick veta att du blivit gravid?
    Vad sa "pappan" när faderskapet fastställdes?
  • Anonym (Eminemma)
    Anonym (n) skrev 2024-09-18 21:29:58 följande:

    Oerhört märkligt att bo hemma vid 22 års ålder. Vill du inte vara självständig? Hur kan dina föräldrar tillåta detta? 


    Om man inte har råd att köpa en lägenhet, eller är bortskämd med föräldrar som köper en. Då är det väl inga konstigheter? Alla bor inte på ställen där det finns massor av hyreslägenheter, och om man pluggar så får man ingen sådan heller, samt att man måste stå i kö flera år på många ställen.

    Där jag bor är det kötid på mellan 10-20 år.  

    Så tröttsamt att höra om sådant när det är väl känt att allt fler bor hemma längre nu. När jag var ung var det inte alls så svårt att få en lägenheten som det är nu. 


    Ett annat alternativ är att flytta tillsammans med någon som har en lägenhet, men alla kan ju inte göra det heller. 

  • Aliona
    Anonym (A) skrev 2024-09-20 17:00:50 följande:
    Vilket land bor han i? Tänk på att det kanske inte blir så lätt för dig att flytta tillbaka om ni skulle göra slut eller du vill flytta hem. Han kanske gör anspråk på barnet. 

    Det spelar inte så stor roll vilket land, för i princip alla länder får man inte föra ett barn utomlands utan den andra förälderns tillstånd. Även i Sverige. I många länder kollar de på flygplatsen att man har tillstånd om man reser ensam med barnet. 


    Det problemet kan man undvika genom att bara besöka pappans land och inte bosätta sig där. Men även då kan man få problem, beroende på vilket land det är. 


    En annan möjlighet är att inte fastställa faderskap, men det är inte rätt mot varken barnet eller pappan. 

  • Anonym (Lisa)
    Cathariiina skrev 2024-09-20 11:05:12 följande:
    Det här blir privata frågor och du behöver såklart inte svara! Men vilken typ av våldtäkt var det? Var det en vilt främmande man som gav sig på dig på skogspromenaden, eller drog in dig i en bil eller något sådant? Eller var det din pojkvän eller någon annan som du redan kände och valt att vara ensam med - typ "date rape"? 

    Om det handlade om en överfallsvåldtäkt - är du inte rädd att flickan ska ha ärvt hans anlag? För något galet är det ju om en man kan göra något sådant, det kan inte bara handla om dålig uppfostran eller kulturkrockar. "Date rape" däremot kan nog hända de flesta unga människor vid fel omständigheter...

    Och ringde du inte polisen efteråt, fick skjuts till sjukhus? Där brukar de ju direkt ge dagen efter-piller och/eller sätta in spiral, så att kvinnan inte ens ska behöva veta om det har blivit någon befruktning. Jag är emot den liberala abortlagstiftning som vi har i Sverige idag, men samtidigt finns det omständigheter där en abort är det minst dåliga alternativet - förutsatt att den görs tidigt. Men om du kunde klara detta utan några negativa känslor mot ditt barn, så tar jag av mig hatten för dig! Det är stort!!!

    Vill inte ge mig in i nån lång diskussion nu och kommer inte svara om nån börjar med massa påhopp igen och jag tänker inte skriva till nån privat. Men tänkte om nån annan som har blivit utsatt läser det här och kan bli hjälpt. 


    Ja man blir erbjuden dagen-efterpiller, det många år sen den gången det hände mig men antar att det är samma sak fortfarande. Jag var på Akutmottagning för våldtagna kvinnor. Och jag tog dagen-efterpiller. Det är ju upp till var och en hur man vill göra men jag är väldigt glad att jag gjorde det, den personen är verkligen ingen jag vill ha barn med. Fruktansvärd kvinnosyn , antagligen hade hans familj det också.. och dessutom på gränsen till psykotisk, inte helt mentalt frisk iallafall. 

    Jag har tre underbara barn och väntar ett till. 

    Men tänkte mest om någon annan som har blivit utsatt läser det här. Åker man till sjukhus får man dagen-efterpiller om man vill. Och så kollar de DNA om man skulle vilja anmäla, jag vågade inte tyvärr men det kan vara bra att veta iallafall. 

    Ursäkta om det var OT men tänkte att det kan vara viktigt att veta.

    Och till TS vet jag inte vad jag ska ge för råd , hoppas som sagt det går bra vad hon än väljer , man ska inte göra abort bara för att man känner sig pressad av andra utan för att man själv vill isåfall. 

Svar på tråden Jag vill inte göra abort egentligen