Jag vill inte göra abort egentligen

Precis, det var detta jag menade 🙏🏼

Nog för att det är jobbigt nu, med både aborten, att du känt press från familjen samt att du och pojkvännen nu gjort slut så är det nog för det bästa. Se nu till att du får samtalsstöd för att hantera de känslor som kan komma så att du inte försummar skolan. 

Lycka till i livet nu ❤️

Åh vad jag lider med dig, gick igenom exakt samma som dig också 22 år gammal. Jag hade tänkt råda dig att inte göra det, för att jag själv ångrar mig så sjukt mycket. Men läste vidare och såg att du redan gjort det. Om det hjälper lite kan jag säga att det ändå blir bättre med tiden även om jag skulle gjort annorlunda om jag fick välja på nytt. Det har också fått mig att inse att jag egentligen verkligen vill ha barn och planerar mitt liv efter det nu. Studier/jobb osv.

Jag satt också och grät och kunde inte ta tabletten första gången, men sen hade jag en ny tid där jag stängde av känslorna och tog tabletten. Gjorde hemabort så fick ett till piller som skulle tas hemma, vilket jag inte tog för hoppades att det kanske skulle hindra aborten men det blev abort ändå (rekommenderar inte att göra så för har läst att det kan leda till infektion om fostret för men inte kommer ut). Tog inte smärtstillande som jag fått med heller (mitt sätt att straffa mig själv). Jag var deprimerad i flera månader efteråt och grät ofta på kvällarna. Tappade livslusten totalt.

Man ska verkligen  inte göra abort om man själv inte vill. Jag lyssnade för mycket på folk runtomkring mig och vad folk skulle tycka. Samhället idag behandlar det som extremt tidigt att få barn vid 22 års ålder, vilket egentligen är en normal och hälsosam ålder om man kollar på kroppen. Det är svårare att plugga med ett barn, men det är absolut möjligt och dom jag känner som har barn och pluggar är dom som är mest effektiva och klarar många gånger tentorna bättre. Dom säger också att deras barn ger en motivation att bättra sig själv mer än något annat. 

Jag hoppas det blir bra för dig oavsett. Ett råd: det går inte att göra en abort ogjord och det är okej att ångra sig, men man får inte fastna i vad som kunde ha varit. Försök leva i nuet och blicka framåt istället. Min abort gör mig fortfarande ledsen när jag tänker på den, men tankarna kommer mer sällan ju längre tid som går.  

Vill egentligen inte fortsätta diskussionen men har du själv varit ensamstående? Nej det går inte att jämföra med att ha barn i en kärnfamilj. Och hur gammal var du själv när du fick ditt första barn? Jag var som sagt 18. Har du behövt leva på existensminimum när du har barn? Det är lätt att ha åsikter om saker när man inte har någon aning om hur det är på riktigt.

Har sett i andra trådar att du röstar höger men tycker det är väldigt konstigt för du tjatar väldigt mycket om hur fantastiskt det är att leva på bidrag. 
Man kan få det att funka som ensamstående mamma men att planera att leva på bidrag är inte direkt rätt väg och inte så schysst mot barnet heller, det blir inte kul sen när kompisarna har aktiviteter och åker på resor osv. Och som sagt , det är inte alltid man ens har rätt till all bidrag ni tjatar om , det går att hamna mellan stolarna av olika anledningar.

Det här var längesen men jag hade till exempel fått in pengar som hade gått både till mig själv , barnpassning och till killen jag ?jobbade? för, det mesta hade inte gått till mig. Blev ganska oväntat gravid , sjukskriven utan SGI pga komplikationer .. och försörjningsstöd räknade allt det som inkomst så jag fick inte en krona. Det är bara ett exempel.. för mig löste det sig på andra sätt och allt gick bra men det är inte alltid ?bara att gå till soc? som många tror. 

Ja, jag är skild... även om mina barn var större när vi skilde oss. Ett barn på en vuxen är dock ungefär lika ansträngande som två barn på två vuxna, i alla fall efter spädbarnsåret. Och jag hade alltid huvudansvaret för barnen, även under äktenskapet - på många sätt var jag ensam även då (om än inte ekonomiskt). Sedan hade jag det fattigt ett tag efter skilsmässan, ja, innan jag kom på fötter igen. Hade aldrig socialbidrag men dock bostadsbidrag några år.

Exmannen betalade underhåll, men inte mer än det lagstadgade trots att han hade haft råd egentligen... Dock brukade jag adressera räkningar från Kulturskolan, ridskolan, ridlägret och sådant till honom, och de blev alltid betalda!  Men barn kan leva även utan ridlektioner och ridläger - det är bättre att de får leva överhuvudtaget. 

Det är väl klart att det inte är bra att PLANERA att försörja sina barn på bidrag, men säg det till våra kära invandrare som skaffar både sex och åtta och tio barn fastän ingen av föräldrarna jobbar. I jämförelse med det tycker jag inte att det ÄR hela världen om en svensk mamma erhåller försörjningsstöd under spädbarnsåret, och sedan skolar in barnet på dagis och försöka hitta ett jobb, eller en studieplats. Det är ju precis sådana situationer bidragen är till för. 

Men det viktigaste är, att när en kvinna funderar på abort så FINNS det barnet redan. Det kommer inte att få en ny chans, och då födas till en välbeställd, välbärgad, underbar kärnfamilj tio år senare, utan this was it.

Min poäng är väl att när det gäller försörjningsstöd är det inte så ovanligt att bli nekad. Oftast planerar man inte att hamna i den situationen. Dina vänner kan ha  swishat dig för en middag, din vän kan ha swishat dig pengar för att du ska ta ut det eller för vadsomhelt .. det räknas som inkomst. Har du tjänat mycket pengar en månad , spenderat för mycket för att du tror att pengarna kommer fortsätta komma in.. och sen händer något så att du inte har några pengar. Då får du inte heller något försörjningsstöd. Bor man hemma får man antagligen inget. 
Säger inte att det är helt fel att det funkar så men man kan inte alltid räkna med att man kommer få pengar därifrån. 

Det är ett stort beslut och kan aldrig göras ogjort. Känner du tveksamhet ska du inte göra det

Det gäller ju att ha koll på det där med inbetalningar, och försöka bygga upp en liten buffert. Det går ju också att hävda nöd. Inget socialkontor låter en mamma och hennes barn svälta. Och det går att prata med socialsekreteraren, förklara var inbetalningarna kommer ifrån. De ska ju göra individuella bedömningar. Dessutom råkar jag veta att de inte kräver in så mycket kontoutdrag och sådant längre, utan väljer att lita på folk i stället, då det ger en bättre relation till klienterna - om detta är bra eller dåligt kan man ju debattera hur länge som helst. 

Och som sagt: även om man blir ensamstående mor, så behöver man inte gå på soc mer än under spädbarnsåret. Sedan finns det ju dagis, studiemedel, hjälp att få på Arbetsförmedlingen med praktikplatser, arbetsmarknadsutbildningar, coaching... Att så många unga mammor fastnar i bidragsberoende, beror nog snarare på att de var den typen från början. Det BLEV inte så för att de behöll ett barn, och de skulle inte ha ett toppjobb i näringslivet nu bara de hade gjort abort i stället. 

Kräver inte kontoutdrag utan väljer att lita på folk.. nu med en högerregering har de börjat med det alltså.. jag orkar inte haha. Allt det där hittar du ju bara på. 

Det är mycket du ?råkar veta?.. i en annan tråd hade du inside information om Socialstyrelsen och barnmorskor (som enligt dig är korkade och outbildade), barnorskorna har tydligen fått direktiv från Socialstyrelsen att främja aborter, perfekt nu när förskolor behöver stänga på grund av barnbrist. 

Blir mer och mer övertygad om att du bara trollar så tänker inte lägga mer tid på att diskutera det. 

Och så har vi den andra abortmotståndaren i tråden som tydligen har en 3-åring men ändå sitter klistrad vid familjeliv dygnet runt och trycker tummen upp på allt du skriver och tummen ner på allt jag och andra som inte håller med henne skriver. Jag tycker ni borde skriva till varandra privat istället för att kapa trådar.

Hoppas iallafall att TS mår bra under omständigheterna Det här är hennes tråd så nu får det räcka med de här diskussionerna från min sida iallafall. 

Om du menar mig så har jag universitetsstudier (på en bra utbildning) och kollar in då och då, på tåget, när jag inte kan sova osv. Har notiser på detta inlägg och varit engagerad just här, har nog aldrig ens kommenterat ett annat inlägg. Att du tror jag sitter fastklistrad säger du nog mest för att trycka ner mig, vilket inte funkar.

Jag tycker du själv är snabb på att ge svar trots du har 2 barn men tänker inte behandla dig på samma sätt, nedvärderande, som du försökt med mig genom tråden. Sedan fattar jag att snabb på svar inte behöver betyda fastklistrad heller, men det tror jag du också fattar. Sedan tycker jag du borde sagt förlåt till mig, men borde inte bry mig om vad du skriver, jag är 21 medan du säkert är 30 minst och borde veta bättre. Tror mest du blev kränkt av någon anledning, för att jag gått igenom väldigt svåra saker och ändå har relativt bra ekonomi eller något.

Och det är inte jag som tummat ner alla dina inlägg. Om du inte vore privat hade jag kunnat bevisa det också. Men du är ju rädd för mig? Haha, sjukaste jag hört, tror aldrig i mitt liv jag träffat någon som varit rädd för mig? Sedan abortmotståndare eller förespråkare - det är mer nyanserat än så. Din värld verkar svartvit. Flera andra i tråden har vittnat om hur de ångrat sina aborter, jag ville inte att TS skulle behöva gå emot sin vilja och må så dåligt. Du ville ju tydligen inte heller göra abort på ditt barn och säger att du inte ångrar det. Men men, tror det är bra att du slutat skriva i tråden nu.