Jag vill inte göra abort egentligen

TS, hur mår du nu? Har du någon som förstår din ångest och sorg som kan vara hos dig eller som du ka tala i telefon med? Hoppas. Ska själva aborten ske på sjukhuset eller hemma? Om hemma så behöver den som ska vara med dig där vara någon som verkligen är ett stöd. 

När jag läste att du bott 50% i pojkvännens land kändes det bra, att då kan det funka bra att bo där första året, men sedan läste jag vidare. Att du inte kan språket och bara suttit hemma under dagarna och uttråkad väntat på din pojkvän är inte bra. Att han bor långt borta i ett land utanför EU dit det kostar mycket att ta sig så du inte hade kunnat besöka honom lätt med barnet och att du skulle vilja bo i Sverige men han aldrig ens besökt landet, det är stora saker. Det som verkligen oroar är att du skriver att pojkvännen dricker nästan varje dag och framför allt att han kan bli så arg att han inte behandlar dig/andra schyst. Är det fysiskt eller verbalt? Båda är illa. Du vill inte att ett barn ska behöva vara ens lite rädd för sin pappa. Du säger också att du inte helt kan lita på att han trots sin försäkringar inte blir som sin pappa och misshandlar fru och barn. 

Allt det där och framför allt det sistnämnda är saker som gör att ett barn inte är lämpligt. Är det sådant och inte bara ekonomi, ålder och boende som gör att din mamma och andra förespråkat abort? 

Jag tycker du ska ta en rejäl funderar på om du ska fortsätta relationen med din pojkvän. Läs om tidiga varningstecken på sajten varningstecken.nu 
Men, det är en senare fråga. Du har mer än tillräckligt just nu. Det kan kanske ändå lite lindra ångesten och ångern, det att ni knappast blivit en lycklig familj och inte heller så lätt lycklig ensam mamma med barn om det finns en pappa som vill vara pappa, men som inte är en bra och pålitlig man. 

Ta hand om dig, TS! Sök hjälp och stöd där du hittar det. Sjukhuset kan hjälpa dig att få samtalshjälp. Det är det bästa för då får du prata med någon som är van vid just dessa frågor, men självklart är annan samtalshjälp också bra. Det finns hjälptelefoner man kan nå dygnet runt.

Stor kram till dig!

Det är något som förespråkas av antiabortaktivister i USA och inte finns här.
Så här står det i Västra Götalandsregionens aktuella rutiner, dvs instruktioner till vårdpersonal för utförande av abort:

"Patienter som ångrar sig efter att ha tagit Mifepristone/Cytotec
Patienten informeras om ökad missfallsrisk och att det inte går att säga om tabletterna ger några ökade risker för missbildningar. Patienten bokas in till läkare efter 10-14 dagar för viabilitetskontroll. Eventuell remiss till antenatal för utökad organscreening." 

De finns att läsa på nätet för vem som helst, så jag är alltså inte vårdpersonal.

Hade missat det att han var aggressiv och dricker för mycket.. 

Jag fick själv barn med en kille som misshandlade mig när jag bara var 18. Ångrar såklart inte barnet men det har inte varit lätt. Inte alls.. jag lämnade honom och han blev dömd sen eftersom han var utanför mig med kniv och fortsatte hota men sen var det år av konflikter (även om vi faktiskt är vänner eller åtminstone on speaking terms nu ). Mitt liv blev inte lätt heller, ska inte gå in på allt nu.

Och det är svårt med en pappa som finns med i bilden (iallafall till och från) men som bråkar och försöker vända barnet emot en, isåfall är det nästan bättte att vara helt ensam. Pappor har rättigheter också, oavsett vad de har gjort mot mamman och det är inte så enkelt som någon skrev att man bara kan låta bli att skriva på gemensam vårdnad , isåfall blir det vårdnadstvist om pappan vill ha vårdnad också. 

Jag har fått fler barn sen och för mig var det bättre att bli mamma när jag var 30+ , trots att jag inte heller hade världens mest stabila situation då (pluggade när jag fick yngsta). 

Det kan såklart bli bra även om man får barn tidigt  men speciellt med en kille som kan bli farlig är det inget jag skulle råda nån annan till. 

TS förstår att det måste vara jättejobbigt , hoppas du har nån som kan ge dig stöd , be att få prata med psykolog eller kurator på sjukhuset 

Förstår inte att vissa i tråden, inklusive någon som själv har en bebis i magen, försöker uppmuntra en annan som har det till abort - och skrämma TS ifall hon inte genomför den?? Vara så dramatisk och måla upp värsta tänkbara scenario för TS om hon behåller. Obehagligt ju

Förstår inte att vissa i tråden, inklusive någon som själv har en bebis i magen, försöker uppmuntra en annan som har det till abort - och skrämma TS ifall hon inte genomför den?? Vara så dramatisk och måla upp värsta tänkbara scenario för TS om hon behåller. Obehagligt ju