Jag vill inte göra abort egentligen

Det finns inget sånt piller man får på sjukhus i Sverige vad jag vet , det är väl vissa grupper i USA som håller på med sånt och lite oklart hur bra det fungerar vad jag har förstått. Jag vill inte säga mer eftesom det finns såna extrema abortmotståndare och jag orkar inte ge mig in i någon jättelång diskussion med dom men det bästa du kan göra är att fråga personalen på sjukhuset vad det finns för alternativ om det är så att du ångrar dig, jag lovar att de vet bättre än någon här på Familjeliv.. så att du inte håller på experimenterar själv och kanske gör något skadligt

 

Jag känner med dig. Önskar jag kunde göra något för dig!
Kan du berätta (mellan 4 ögon) för någon i personalen att du egentligen inte vill göra abort, och att du pressats av din mamma? Finns det någon annan än din mamma du kan söka stöd hos, en vän, ett syskon?
Allt du känner just nu, har du rätt att känna. Du har rätt att känna ånger. Din mamma styr inte över dina känslor, och är hon någorlunda normalt funtad kanske hon bara säger att "det försvinner" för att intala sig själv att hon gjorde rätt som påverkade sin vuxna dotter att avbryta en oplanerad men önskad graviditet.
Jag hade önskat dig en mamma som respekterade att det är din kropp och ditt val, och stöttade dig i ditt eget beslut, men nu fick du tyvärr inte en sådan mamma. Jag tror att du kommer att få svårt att förlåta henne, och det är helt förståeligt.

För vad det är värt, en stor kram från mig!

Nej det är inte dött än, ring sjukhuset och fråga. Tror pillret du tog hämmar progesteron, så det är det du behöver, progesteron alltså, och kan få på sjukhuset. Barnet lider kanske, men dör inte förrän du fått misoprostol som gör att det stöts ut. I Sverige är det som i andra länder inte praxis att döda barnet innan det föds ut så i sena veckor kan det leva när det kommer ut till och med :(

Det är något som förespråkas av antiabortaktivister i USA och inte finns här.
Så här står det i Västra Götalandsregionens aktuella rutiner, dvs instruktioner till vårdpersonal för utförande av abort:

"Patienter som ångrar sig efter att ha tagit Mifepristone/Cytotec
Patienten informeras om ökad missfallsrisk och att det inte går att säga om tabletterna ger några ökade risker för missbildningar. Patienten bokas in till läkare efter 10-14 dagar för viabilitetskontroll. Eventuell remiss till antenatal för utökad organscreening." 

De finns att läsa på nätet för vem som helst, så jag är alltså inte vårdpersonal.

Mifepristone/Cytotec är inte det första man tar och TS har inte tagit det än

Jag är inte 100 dock
Men TS bör vända sig till sjukhuset om hon ångrar sig precis som Lisa sa, och fråga om det finns något att göra. Till exempel om hon kan få progesteron

Mifepristone är det första, Cytotec det andra.

TS, jag skriver skilt inlägg till dig.

Fast det gäller bara abort fram till vecka 9?
TS är typ i vecka 13?
Gör man abort efter vecka 9+0 så är processen annorlunda, och då är det mer sannolikt som jag menar

Ska dock inte säga att jag har koll, gjorde ju aldrig aborten och minns ärligt inte vilken info jag fick.
Ledsen om det blir rörigt TS.

TS, hur mår du nu? Har du någon som förstår din ångest och sorg som kan vara hos dig eller som du ka tala i telefon med? Hoppas. Ska själva aborten ske på sjukhuset eller hemma? Om hemma så behöver den som ska vara med dig där vara någon som verkligen är ett stöd. 

När jag läste att du bott 50% i pojkvännens land kändes det bra, att då kan det funka bra att bo där första året, men sedan läste jag vidare. Att du inte kan språket och bara suttit hemma under dagarna och uttråkad väntat på din pojkvän är inte bra. Att han bor långt borta i ett land utanför EU dit det kostar mycket att ta sig så du inte hade kunnat besöka honom lätt med barnet och att du skulle vilja bo i Sverige men han aldrig ens besökt landet, det är stora saker. Det som verkligen oroar är att du skriver att pojkvännen dricker nästan varje dag och framför allt att han kan bli så arg att han inte behandlar dig/andra schyst. Är det fysiskt eller verbalt? Båda är illa. Du vill inte att ett barn ska behöva vara ens lite rädd för sin pappa. Du säger också att du inte helt kan lita på att han trots sin försäkringar inte blir som sin pappa och misshandlar fru och barn. 

Allt det där och framför allt det sistnämnda är saker som gör att ett barn inte är lämpligt. Är det sådant och inte bara ekonomi, ålder och boende som gör att din mamma och andra förespråkat abort? 

Jag tycker du ska ta en rejäl funderar på om du ska fortsätta relationen med din pojkvän. Läs om tidiga varningstecken på sajten varningstecken.nu 
Men, det är en senare fråga. Du har mer än tillräckligt just nu. Det kan kanske ändå lite lindra ångesten och ångern, det att ni knappast blivit en lycklig familj och inte heller så lätt lycklig ensam mamma med barn om det finns en pappa som vill vara pappa, men som inte är en bra och pålitlig man. 

Ta hand om dig, TS! Sök hjälp och stöd där du hittar det. Sjukhuset kan hjälpa dig att få samtalshjälp. Det är det bästa för då får du prata med någon som är van vid just dessa frågor, men självklart är annan samtalshjälp också bra. Det finns hjälptelefoner man kan nå dygnet runt.

Stor kram till dig!