Jag vill inte göra abort egentligen

Hur tänker och känner du, TS?

Om du inte är säker på att du vill göra abort, så gör det inte imorgon. Be att få någon barnmorska, kurator eller annat att prata med. 

Eftersom du hela tiden känt så starkt att du inte vill göra abort och tänker på det främst för att alla runt dig tycker du ska göra det så finns det stor risk att du kommer att ångra dig och må dåligt. Det är ett beslut du ska leva med hela livet. Precis som om du bestämmer att behålla. Tufft att det är så. 

Hur länge har du och din pojkvän varit ihop? Har ni pratat om framtid och barn?
Att ni bor i olika länder krånglar till det. Hur mycket har du varit i hans land? Redan att flytta till en annan stad eller landsända innebär mycket nytt. Att flytta till ett annat land är en stor förändring. Det gäller även om det är Norge, Danmark eller Finland där mycket är likt Sverige. Ju längre bort, desto större förändring.

Att få barn är en enorm förändring och att göra det samtidigt som man flyttar till ett annat land och samtidigt blir sambo, det är ingen bra kombo. Saker du behöver fundera på är hur bra du känner till landet, kan du språket, om inte så hur bra klarar man sig på engelska, hur är kultur, religion, klimat och mat. Hur ser man på bebisar och småbarn? Hur är skillnaderna mellan män och kvinnor, hur är det med barnuppfostran? Har du och din pojkvän samma syn på det? Hur är det med familjens och släktens inflytande? Känner du någon annan där än din pojkvän? Finns det möjlighet till stöd och sällskap utanför hans familj, släkt och vänkrets, tex öppna förskolan, svenska kyrkan eller något annat?  

Om du fortfarande sitter med ångest och inte vet vad du ska göra, så skjut upp aborten och beslutet lite till och prata med någon utomstående om saken. Förutom inom vården så finns det hjälptelefoner och annat där man kan prata med någon. Eller finns det någon du känner som du inte pratat med och som kan vara ett bättre bollplank och ha mer nyanserade åsikter än de andra runtom?

Jag önskar dig stort lycka till med ditt beslut och skickar en varm kram till dig. Jag ska lägga mig nu och hoppas att du också får sova i natt.

Det är något som förespråkas av antiabortaktivister i USA och inte finns här.
Så här står det i Västra Götalandsregionens aktuella rutiner, dvs instruktioner till vårdpersonal för utförande av abort:

"Patienter som ångrar sig efter att ha tagit Mifepristone/Cytotec
Patienten informeras om ökad missfallsrisk och att det inte går att säga om tabletterna ger några ökade risker för missbildningar. Patienten bokas in till läkare efter 10-14 dagar för viabilitetskontroll. Eventuell remiss till antenatal för utökad organscreening." 

De finns att läsa på nätet för vem som helst, så jag är alltså inte vårdpersonal.

Mifepristone är det första, Cytotec det andra.

TS, jag skriver skilt inlägg till dig.

TS, hur mår du nu? Har du någon som förstår din ångest och sorg som kan vara hos dig eller som du ka tala i telefon med? Hoppas. Ska själva aborten ske på sjukhuset eller hemma? Om hemma så behöver den som ska vara med dig där vara någon som verkligen är ett stöd. 

När jag läste att du bott 50% i pojkvännens land kändes det bra, att då kan det funka bra att bo där första året, men sedan läste jag vidare. Att du inte kan språket och bara suttit hemma under dagarna och uttråkad väntat på din pojkvän är inte bra. Att han bor långt borta i ett land utanför EU dit det kostar mycket att ta sig så du inte hade kunnat besöka honom lätt med barnet och att du skulle vilja bo i Sverige men han aldrig ens besökt landet, det är stora saker. Det som verkligen oroar är att du skriver att pojkvännen dricker nästan varje dag och framför allt att han kan bli så arg att han inte behandlar dig/andra schyst. Är det fysiskt eller verbalt? Båda är illa. Du vill inte att ett barn ska behöva vara ens lite rädd för sin pappa. Du säger också att du inte helt kan lita på att han trots sin försäkringar inte blir som sin pappa och misshandlar fru och barn. 

Allt det där och framför allt det sistnämnda är saker som gör att ett barn inte är lämpligt. Är det sådant och inte bara ekonomi, ålder och boende som gör att din mamma och andra förespråkat abort? 

Jag tycker du ska ta en rejäl funderar på om du ska fortsätta relationen med din pojkvän. Läs om tidiga varningstecken på sajten varningstecken.nu 
Men, det är en senare fråga. Du har mer än tillräckligt just nu. Det kan kanske ändå lite lindra ångesten och ångern, det att ni knappast blivit en lycklig familj och inte heller så lätt lycklig ensam mamma med barn om det finns en pappa som vill vara pappa, men som inte är en bra och pålitlig man. 

Ta hand om dig, TS! Sök hjälp och stöd där du hittar det. Sjukhuset kan hjälpa dig att få samtalshjälp. Det är det bästa för då får du prata med någon som är van vid just dessa frågor, men självklart är annan samtalshjälp också bra. Det finns hjälptelefoner man kan nå dygnet runt.

Stor kram till dig!

Oj, mitt inlägg till dig TS blev visst inte ivägskickat. :o Här kommer det flera timmar efteråt.

TS, imorgon är det dags. Tänker på dig. Hoppas det är tidigt på dagen så du inte behöver gå och vänta och våndas så länge. Följer någon med dig till sjukhuset och hämtar upp dig sedan? Hoppas det är någon som kan vara ett bra stöd för dig. Jag önskar att aborten går så lätt den bara kan och att du möter de där sjukvårdsanställda som är på precis rätt ställe och som gör allt så mycket lättare. 

Skriv gärna hur det går om du vill. Tyvärr har det blivit mer abortdebatt här nu än stöd och bollplank för dig. Skulle du vilja skriva privat är du välkommen att göra det. 

Skickar styrkekramar till dig.