Jag vill inte göra abort egentligen

Synd att du skriver som att det är försent när det inte är det
Oavsett, det är barnet i dig men även dig själv detta påverkar i slutändan. Det är ni som kommer kunna lida av detta beslut. Så du borde strunta mer i vad andra tycker. Jag var 18 när jag var i typ din sits, hade visserligen tänkt adoptera bort mitt barn när jag bestämde mig för att  behålla grav pga de saker jag nämnt tidigare, men kan verkligen inte se att du ej skulle klara av det, om jag gjorde det. Visst du kanske är lite omogen (typ alla i vår ålder är) men du är insiktsfull/medveten om det, och du kommer mogna så mycket om du behåller. För den där tabletten du tog i dag behöver inte vara slutet.

Som andra skriver borde du köpa progesteron om du bryr dig om barnet (kontakta t ex läkare digitalt nu direkt) och det är inte synonymt med att experimentera med kroppen som någon anonym skriver, snarare att återställa/åtgärda. Svensk vård är inte alltid heller perfekt som vissa verkar tro. Om den var det skulle de inte ens låta din mamma vara med och pressa dig till abort utan tala med dig noggrant om vad detta kommer innebära (för det kommer antagligen bli jobbigt på sjukhuset om några dagar om du tänkt göra det). Till mig (var dock lite längre gången än du) var det en barnmorska på mottagningen som var ärlig med hur stort barnet var etc och tror det var en del av det som hindrade aborten. Jag är så glad att jag behöll min dotter i alla fall, önskar dig samma för den kärleken är större än ALLT annat.

Tycker inte hon ska påverkas av något, varken folk på nätet eller andra. Hon ska göra det Hon känner är bäst för sig själv. Så tycker inte du ska heller försöka påverka på något sätt.

Hon ska må bra. Det är det viktigaste. 

Och vilket beslut hon än tar, så är hon ingen sämre människa för det.

Ja jag tycker det var väldigt konstigt att han inte kunde åkt till dig åtminstone en gång? Men du ska vara den som flyttar till honom, besöker honom, osv. Absolut han var säkert snäll annars. Men han verkar ha en del brister också. 

Det här är ju någon du ska isåfall dela vårdnaden om barnet med. Han dricker och har varit dum mot dig. Hur vet man att han inte börjat dricka mer och är dum igen om du väljer att bo kvar i Sverige med hans barn. 

Okej, ja den första kärleken brukar vara speciell. På ett både positivt och negativt vis. Även om man just så tror att den mannen var den absolut enda i hela världen man någonsin skulle kunnat tänkt sig. Det känns ju så just då. Men det är på så vis man får erfarenhet och den erfarenheten är bra. Men var rädd om dig. Du ska vara med en man som är snäll, hela tiden. Som respekterar dig. Du verkar vara en väldigt fin tjej som tänker igenom dina beslut, men som kanske vari lite för snäll. Det är en bra egenskap, som du ska vara stolt över. Men ge snällheten mot de som förtjänar den. 

Hur menar du att det inte kan bli jobbigt för ts med en vårdnad om barnet med en man som dricker för mycket? Som bor i ett annat land och inte vill flytta hit, som inte heller någonsin hälsat på ts här. 

Hon har ingen grund att stå på än, med varken utbildning, pengar eller eget boende. Eller en stöttande man. 

Absolut jag tror också att hon fixar det. Men är det rätt läge, verkligen? Jag tror det är det hennes mamma känt av som stöttar henne i aborten. Men den som bestämmer i grunden är ts själv. Hon har ju flera gånger i tråden att hur hon Egebtligen hade velat ha det. Hon vill helst vara gift och hon vill ha en grund att stå på. Likaså en partner vid sin sida. 

Mm men lite kul att du säger att jag inte ska försöka påverka på något sätt när du gör exakt detsamma haha. Men kanske okej om man har en viss åsikt?
På mig låter det inte som hon vill göra abort iaf, hon sa det uttryckligen själv tidigare i dag

Håller dock med dig om att det är konstigt att killen inte haft intresse att åka hit, dvs. han verkar aldrig varit jättekär i henne. Hon förtjänar en kille som tycker om henne på riktigt. Jag är dock rädd att detta beslut kommer påverka hennes mående och standarder, med tanke på hur hon verkar må med sig själv nu i samband med aborten. Kan relatera till det.

Asså va??? Var har jag skrivit att det inte kan bli jobbigt? Såklart det är jobbigt. Du skriver att hon inte har en grund att stå på än, med varken utbildning, pengar eget boende eller stöttande man. Jag hade inget av det där heller. På pappret hade jag värre förutsättningar än TS men man kan faktiskt bygga upp det där. Jag har det väldigt annorlunda i dag tack vare min dotter.

Och vissa här fattar bara inte att graviditeten inte går att göra ogjord? Hon har inget lätt alternativ här. Of course önskade jag också annat (och har alltid drömt om typ allt annat) än att få barn till följd av våldtäkt. Men jag är fortfarande så glad att jag behöll min dotter, för annars hade mitt liv med största sannolikhet sett mörkare ut i dag.

Jag har inte sagt varken eller. Bara att hon ska göra det hon känner är bäst för sig själv. 

Ja men barnet är inte enbart hennes. Det blir ju hans med. Hur blir samarbetet med en sådan man, som dricker för mycket och är dum och inte bor i samma land, aldrig hälsat på, etc? är bara rädd att hon sätter sig i skiten fullständigt 

Ja men det räcker att säga att hon ska känna efter, man behöver inte skriva en stor radda om varför hon ska behålla osv.