Elisa02 skrev 2024-09-23 07:09:47 följande:
Jag tycker inte vi ska ge oss in i diskussion nu, men jag är absolut inte aggressiv så är ledsen att du uppfattat mig så.
Där jag bor är också stor bostadsbrist, man måste stå i kö ca 10 år för att få lägenhet med någorlunda rimlig hyra via kommunen och finns i princip inga bostadsrätter, inte ens ettor, under 2 miljoner. Det man kan göra är att vara framåt och söka/ringa in till privata hyresvärdar. (Och faktiskt så är bostadsbidraget tillfälligt högre nu för barnfamiljer, så därför jag nästan får hela hyran.) Säger detta för du verkar tro jag får allt serverat typ, men nej jag får inte mer än andra ensamstående som pluggar. Jag kämpar (jobbar t ex lite sommar), tar initiativ, sparar och investerar så vi kan bo billigt, resa etc. Sedan var det inte meningen att du skulle ta det jag sa om att ekonomi inte borde utgöra hinder helt bokstavligt. Det jag menade är att här finns förutsättningar i just denna sits (när man är ensamstående som ung) till skillnad från andra länder, med det sagt menar jag ej att det ej är lätt/man får allt serverat heller för man behöver ju kämpa konstant. (Jag har det heller verkligen inte lätt hela tiden men bättre än innan jag fick min dotter)
Ja, jag tänker på hur lyckliga de unga kvinnorna i t.ex. Latinamerika som tvingas adoptera bort sina utomäktenskapliga barn till Västvärlden, skulle vara om våra möjligheter skulle finnas för dem! Inget stigma för att de är ensamma mödrar (jo lite snobbism från vissa gifta kvinnor med kärnfamilj, men inte värre än så, inget prat om synd och skam och helveteseld).
Barnbidrag, underhållsstöd (om pappan inte betalar), bostadsbidrag, föräldrapenning - och om detta inte räcker till även socialbidrag. Statligt garanterade studiemedel, med en extra del om man har barn. Starkt subventionerrade daghem. Möjlighet att få hjälp från socialen med kontaktfamilj varannan helg, om man inte har någon egen avlastning. För dem (de unga kvinnorna i t.ex. Guatemala och Bolivia) skulle det vara en dröm, knappast någon skulle välja bortadoption då, tror jag!
Därmed inte sagt att det är LÄTT varje dag, men det är det inte när man har flera barn och lever i en kärnfamilj heller... Det ÄR jobbigt att ha barn. Det kan till och med vara en fördel att vara ung (all other things equal, naturligtvis), för då har man mer energi än om man börjar sin mammaresa mellan 35-40. Och bara ett barn är ändå alltid relativt lätt, det är när man ska hantera flera som kryllar åt var sitt håll som det blir riktigt jobbigt.