Anonym (Lisa) skrev 2024-09-21 13:14:04 följande:
Hade missat det att han var aggressiv och dricker för mycket..
Jag fick själv barn med en kille som misshandlade mig när jag bara var 18. Ångrar såklart inte barnet men det har inte varit lätt. Inte alls.. jag lämnade honom och han blev dömd sen eftersom han var utanför mig med kniv och fortsatte hota men sen var det år av konflikter (även om vi faktiskt är vänner eller åtminstone on speaking terms nu ). Mitt liv blev inte lätt heller, ska inte gå in på allt nu.
Och det är svårt med en pappa som finns med i bilden (iallafall till och från) men som bråkar och försöker vända barnet emot en, isåfall är det nästan bättte att vara helt ensam. Pappor har rättigheter också, oavsett vad de har gjort mot mamman och det är inte så enkelt som någon skrev att man bara kan låta bli att skriva på gemensam vårdnad , isåfall blir det vårdnadstvist om pappan vill ha vårdnad också.
Jag har fått fler barn sen och för mig var det bättre att bli mamma när jag var 30+ , trots att jag inte heller hade världens mest stabila situation då (pluggade när jag fick yngsta).
Det kan såklart bli bra även om man får barn tidigt men speciellt med en kille som kan bli farlig är det inget jag skulle råda nån annan till.
TS förstår att det måste vara jättejobbigt , hoppas du har nån som kan ge dig stöd , be att få prata med psykolog eller kurator på sjukhuset
Ja och egentligen hade jag tänkt lämna honom pga det sen fick vi reda på graviditeten, vi båda blev så lyckliga. och jag tänkte att det kanske bli bra mellan oss ändå.
sen fördelen för mig är att han inte bor i Sverige, så på det sättet hade han inte kunnat hota mig. även om jag tror att han inte hade gjort det ändå.
det är absolut inte fel att pappan inte finns i bilden. Men jag ser hur det varit för min mamma och min syster. Jag vill att mitt barn ska ha en pappa som är närvarande och kan vara en förebild. Jag vill helst vara gift innan jag skaffar barn. Och jag vill helst inte ha barn med olika pappor. Hade jag bara varit säker på relationen hade jag utan tvekan behållt, även fast jag inte har skola jobb osv. Jag hade kämpa, för jag vill verkligen ha barnet, fortfarande. Jag mår så dåligt.
och idag gjorde även jag och min kille slut. Han var min första, så det gör verkligen inte allt lättare. Är så besviken, på mig och på de runt omkring mig.
jag känner sån skuld. att allt är mitt fel det blev såhär..