Jag vill inte göra abort egentligen
Du ska göra det som känns bäst för dig själv.
Du ska göra det som känns bäst för dig själv.
Vad säger killen? Är ni tillsammans?
Verkligen fint att han vill vara delaktig. Men att flytta till ett annat land om ni inte varit tillsammans så länge tycker jag inte är en bra idé. Du kommer inte ha nära till din släkt eller vänner, ingenting och blir väldigt beroende av honom. Om du ska behålla eller ej är bara du själv som bestämmer, inte han. Även om du skulle bo kvar där du är.
Sen tänkte jag på det där med ekonomin. Jag lan inte så mycket om olika bidrag - det var därför som jag föreslog att du kontaktar soc eller försäkringskassan - men du borde iallafall mer än bara föräldrapeng. Jag tänker bostadsbidrag och underhållsbidrag. Det går kanske att hitta billigare bostad också. Du kan bo i etta första åren och får kanske välja sämre område.
Om du väljer att behålla så kan du hoppa av skolan och jobba fram till barnet kommer för att spara så mycket som möjligt att ha till senare.
Men det är klart att det kommer bli svårt med lekland och babysim och semestrar. Det får du ta med i beaktandet. Å andra sidan är det inget som behövs. Barn är glada om de får vara på lekplatsen. Jag hade gott om pengar men först ville vi inte och sen kom pandemin, så vi var första gången på lekland när barnet var fem år. Vi hade så roligt ändå.
Att ha möjlighet göra abort är ett självklart i en värld där vi alla ska ha rätten till våra kroppar och framtid.
Men ett barn som blivit till utan planering är inte end of the world. Jobbigt av och till med småbarn men det är livet ändå. Du verkar mogen för uppgiften. lycka till!
Skönt att höra någon varit i liknande sits. Tanken att bo i hans land första 1-2 åren har jag varit inne på, eftersom då har vi någonstans att bo, han jobbar och jag får någon att dela det med. Han kommer också gilla att vara närvarande. men vet inte om det är bra heller för då får jag inte förldrapenning eller barnbidrag. Plus kanske svårare då att hitta hyreslägenhet utan inkomst alls.
jag förstår att det blir tufft och jag satt och räknade lite igår hur mycket jag kommer få, och hur mycket i bostadsbidrag om jag får det. Det landar runt 13-14 tusen i månaden om jag inte har räknat helt fel. jag bor ju hemma nu så kan försöka spara så mycket som möjligt tills Bebis kommer. Evt bo hemma första månaderna tills jag kan åka till pappans land och vara där någon månad, för att sen flytta till lägenhet och vara hemma ca ett halvår till tills man kan börja jobba. och jag Hoppas jag kommer klara att studera på distans, iaf deltid. bästa under mammaledigheten också men iallafall när man börjar jobba. jag förstår själv att det blir tufft, men det kommer hjälpa mig att växa upp och ta ansvar pch att jag tror du finner en styrka i barnet. Det blir en anledning att kämpa.
jag Tänker mycket på alla möjliga sätt, och så jobbigt beslut det är.. mitt hjärta och kropp säger nej behåll men tänker jag med hjärnan är det enklaste och smartaste att vänta något år tills saker är på sin plats. men då känns det också som att jag alltid kommer tänka på hur det hade blivit om jag behöll.
tack för att du delar med dig och skönt att höra att det gick bra för er!