Jag vill inte göra abort egentligen

Åh vad jag lider med dig, gick igenom exakt samma som dig också 22 år gammal. Jag hade tänkt råda dig att inte göra det, för att jag själv ångrar mig så sjukt mycket. Men läste vidare och såg att du redan gjort det. Om det hjälper lite kan jag säga att det ändå blir bättre med tiden även om jag skulle gjort annorlunda om jag fick välja på nytt. Det har också fått mig att inse att jag egentligen verkligen vill ha barn och planerar mitt liv efter det nu. Studier/jobb osv.

Jag satt också och grät och kunde inte ta tabletten första gången, men sen hade jag en ny tid där jag stängde av känslorna och tog tabletten. Gjorde hemabort så fick ett till piller som skulle tas hemma, vilket jag inte tog för hoppades att det kanske skulle hindra aborten men det blev abort ändå (rekommenderar inte att göra så för har läst att det kan leda till infektion om fostret för men inte kommer ut). Tog inte smärtstillande som jag fått med heller (mitt sätt att straffa mig själv). Jag var deprimerad i flera månader efteråt och grät ofta på kvällarna. Tappade livslusten totalt.

Man ska verkligen  inte göra abort om man själv inte vill. Jag lyssnade för mycket på folk runtomkring mig och vad folk skulle tycka. Samhället idag behandlar det som extremt tidigt att få barn vid 22 års ålder, vilket egentligen är en normal och hälsosam ålder om man kollar på kroppen. Det är svårare att plugga med ett barn, men det är absolut möjligt och dom jag känner som har barn och pluggar är dom som är mest effektiva och klarar många gånger tentorna bättre. Dom säger också att deras barn ger en motivation att bättra sig själv mer än något annat. 

Jag hoppas det blir bra för dig oavsett. Ett råd: det går inte att göra en abort ogjord och det är okej att ångra sig, men man får inte fastna i vad som kunde ha varit. Försök leva i nuet och blicka framåt istället. Min abort gör mig fortfarande ledsen när jag tänker på den, men tankarna kommer mer sällan ju längre tid som går.