Jag vill inte göra abort egentligen

Ja, jag hade behövt att flytta. oron är att jag inte vet hur jag ska få ihop det ekonomiskt, föräldrapenningen kommer ligga på 7500 kr om jag tar ut alla dagar. sen är det väll bara barnbidrag. Jobba och studera kommer jag inte kunna göra första tiden, var först inne på att studera på distans men vet inte om man orkar det. Och med tanke på att man får räkna en hyra ligger på 7-8 tusen så har jag då inga pengar kvar efter, vad hände med mat, blöjor, kläder osv. 
hade jag känt mig trygg i den situationen hade jag utan tvekan behållt..

Var beredd på att det kan bli att han kanske inte vill flytta sen när ni väl är där. Då har du en förälder till ditt barn i ett annat land och du är plötsligt tvungen att välja.

Asså det var en gruppvåldtäkt, men räknas nog inte som överfall då jag kom dit självmant fast utan att jag visste då (blev lurad)..

Jag kände inte dem men det var mitt ex kontakter (han visste dock inte heller vad som skulle hända) och mitt ex då som jag var hos efteråt litade inte alls på myndigheter och liknande så han såg till att jag inte sökte upp sjukhus eller polis. Var "omhändertagande". Pratade om annan slags vård och hämnd

Och tyvärr så var jag väldigt fast med honom då

Hade nog behövt annat stöd

 

Däremot blev min dotter faktiskt min räddning ur det där och många mörka tankar och planer, och jag försöker tänka att hon är sin helt egen individ (och om man ska tänka som du så är hon ju hälften mig). Samt så har hon redan i sin unga ålder väldigt mycket empati (säger de på förskolan också). Men jag hade tänkt adoptera bort henne först, bland annat på grund av att jag hade den rädslan, men när hon föddes var kärleken mycket större än mina rädslor.

ja, jag ville inte. Men tyvärr gjorde jag det, ångrar det redan och vet jag kommer leva med detta. Men min mamma säger att det försvinner när jag inte längre är gravid