Jag vill inte göra abort egentligen

Börja först med att ta reda på vilka möjligheter du har till att få en vettig ekonomi. Boka tid hos soc tex ,dom är jättebra att räkna ut vad du kommer att ha för pengar ,vilka bidrag du kan söka och vilken hjälp konkret du kan få av dom eller andra tex . 

Jag tror din omgivning möjligen är orolig för att dom ska få ta ansvar för ditt barn och att dom oroar sig för hur du kommer att må och hur du ska lösa allt . Kanske du bör sätta dig ner med din familj och lägga upp en plan för hur du tänker dig att första tiden med en bebis ska bli. 

Börja tänka praktiskt och hitta lösningar på din oro för närmaste tiden. 

För om ett par veckor är det försent att ångra sig och då bör du redan ha en fungerande plan.

Vad säger dina föräldrar? Jag menar om de inte är stöttande så är det första du måste göra skaffa eget boende, de har inte valt att börja om med småbarn och även om det är ditt barn så kommer det att påverka dem om du bor kvar. Jag hade en kompis som iofs var 18 men bodde kvar hemma i nedervåningen med sitt barn, även om hennes föräldrar hjälpte till så var de allt annat än glada över situationen, hon bodde kvar i något eller två tills hon blev gravid med nästa men då fick hon snabbt flytta

Förlåt men en fungerande plan är inte att gå på försörjningsstöd. Jag har själv gjort det en kort period (ett halvår ungefär tills jag fyllde 20 och kunde gå CSN på komvux) med mitt första barn men det var inte planen , jag var ännu yngre än TS men tillsammans med pappan och vi flyttade ihop , han hade jobb men sen tog det slut och pappan tog tillbaks sina föräldradagar trots att det var jag som hade barnet. 

 Bättre att kolla med  Försäkringskassan om föräldrapenning isåfall. Beroende på vad TS gör nu kan hon ju ha rätt till mer än lägsta. Och hon kan ju faktiskt börja jobba eller plugga nu innan också om hon inte redan gör det. Eller så väntar hon med barn tills hon inte behöver gå på försörjningsstöd. För det är som sagt ingen bra plan att tänka att soc ska lösa allt. Det är existensminimun och det är inte roligt för nått barn att leva så. Saker kan hända så man hamnar där men det är ingen bra idé att sitta och planera för att utsätta sitt barn för det. Speciellt nu när allt är så dyrt. Har du inte själv levt på existensmminimum tror jag inte du riktigt förstår vad det innebär, jag kan säga att det finns mycket jag hellre skulle göra och har gjort än att hamna där igen. 

Förlåt men en fungerande plan är inte att gå på försörjningsstöd. Jag har själv gjort det en kort period (ett halvår ungefär tills jag fyllde 20 och kunde gå CSN på komvux) med mitt första barn men det var inte planen , jag var ännu yngre än TS men tillsammans med pappan och vi flyttade ihop , han hade jobb men sen tog det slut och pappan tog tillbaks sina föräldradagar trots att det var jag som hade barnet. 

 Bättre att kolla med  Försäkringskassan om föräldrapenning isåfall. Beroende på vad TS gör nu kan hon ju ha rätt till mer än lägsta. Och hon kan ju faktiskt börja jobba eller plugga nu innan också om hon inte redan gör det. Eller så väntar hon med barn tills hon inte behöver gå på försörjningsstöd. För det är som sagt ingen bra plan att tänka att soc ska lösa allt. Det är existensminimun och det är inte roligt för nått barn att leva så. Saker kan hända så man hamnar där men det är ingen bra idé att sitta och planera för att utsätta sitt barn för det. Speciellt nu när allt är så dyrt. Har du inte själv levt på existensmminimum tror jag inte du riktigt förstår vad det innebär, jag kan säga att det finns mycket jag hellre skulle göra och har gjort än att hamna där igen. 

Vad säger killen? Är ni tillsammans?