Inlägg från: Anonym (Lisa) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Lisa)

    Jag vill inte göra abort egentligen

    Fjäril kär skrev 2024-09-18 12:56:06 följande:
    Börja först med att ta reda på vilka möjligheter du har till att få en vettig ekonomi. Boka tid hos soc tex ,dom är jättebra att räkna ut vad du kommer att ha för pengar ,vilka bidrag du kan söka och vilken hjälp konkret du kan få av dom eller andra tex . 

    Jag tror din omgivning möjligen är orolig för att dom ska få ta ansvar för ditt barn och att dom oroar sig för hur du kommer att må och hur du ska lösa allt . Kanske du bör sätta dig ner med din familj och lägga upp en plan för hur du tänker dig att första tiden med en bebis ska bli. 

    Börja tänka praktiskt och hitta lösningar på din oro för närmaste tiden. 

    För om ett par veckor är det försent att ångra sig och då bör du redan ha en fungerande plan.

    Förlåt men en fungerande plan är inte att gå på försörjningsstöd. Jag har själv gjort det en kort period (ett halvår ungefär tills jag fyllde 20 och kunde gå CSN på komvux) med mitt första barn men det var inte planen , jag var ännu yngre än TS men tillsammans med pappan och vi flyttade ihop , han hade jobb men sen tog det slut och pappan tog tillbaks sina föräldradagar trots att det var jag som hade barnet. 


     Bättre att kolla med  Försäkringskassan om föräldrapenning isåfall. Beroende på vad TS gör nu kan hon ju ha rätt till mer än lägsta. Och hon kan ju faktiskt börja jobba eller plugga nu innan också om hon inte redan gör det. Eller så väntar hon med barn tills hon inte behöver gå på försörjningsstöd. För det är som sagt ingen bra plan att tänka att soc ska lösa allt. Det är existensminimun och det är inte roligt för nått barn att leva så. Saker kan hända så man hamnar där men det är ingen bra idé att sitta och planera för att utsätta sitt barn för det. Speciellt nu när allt är så dyrt. Har du inte själv levt på existensmminimum tror jag inte du riktigt förstår vad det innebär, jag kan säga att det finns mycket jag hellre skulle göra och har gjort än att hamna där igen. 

  • Anonym (Lisa)
    Elisa02 skrev 2024-09-18 19:46:29 följande:

    Som tillägg till mitt föregående inlägg kan jag även säga att jag själv har god ekonomi i dag. Aldrig behövt gå på soc. Har en relativt billig lägenhet så får nästan hela min hyra i bostadsbidrag t ex. Sedan underhåll, barnbidrag, CSN med tilläggsbidrag för barn. Mina sparpengar har växt sedan min dotter föddes och det är aldrig för sent att börja spara. Ditt barn kan bli din drivkraft som sagt. Så jag har mycket sparpengar bl a investeringar på senare tid gett mig (oss), min dotter har ovanligt mycket barnspar. Vi har rest utomlands flera gånger tillsammans. Hon är aktiv så har redan börjat på sport, gick på babysim när hon var liten. Går på en jättebra förskola. Men barnet har det bra även utan utlandsresor och allt sånt. Ekonomin kan vara ett stort hinder i andra länder, men i Sverige har jag svårt att se det. Så jag är säker att du klarar det så fint om du prioriterar rätt. (Hade inte heller bostad/inkomst under graviditeten så kan förstå din oro)


    Menar inget personligt mot dig nu men jag blir illamående av att läsa sånt som du skriver , att jag ekonomin aldrig kan vara ett hinder i Sverige . Det går att hamna mellan stolarna och det är inte alltid ?Bara att gå till soc? som många verkar tro. Det som du skriver i ditt inlägg , skulle du säga det till en kvinna som behöver sälja sex till exempel? Tror du att det inte förekommer i Sverige eller tror du att alla gör det för att de tycker det är så otroligt kul? Varför skulle kvinnor göra det här om ekonomin aldrig kan vara ett hinder i Sverige? Jag har själv varit där för väldigt längesen när jag var ung och ensamstående mamma efter att ha lämnat en man som misshandlade mig.. 

    Tycker du och andra som tänker som du borde försöka öppna ögonen lite, ett tips är att börja följa Simon Häggström på instagram, en polis som jobbar med prostitution. Finns andra sidor där det står om sånt också. Det finns väldigt många som inte har haft det lika lätt (ja det har du ändå haft jämfört med många andra) som du av olika anledningar, alla får inte bostadsbidrag som täcker hela hyran till exempel, pratar inte om mig själv nu men det finns personer som måste hyra svindyra lägenheter i andra hand , det finns personer som inte kan få alla bidrag du räknar upp av olika anledningar, man kan bli sjukskriven utan SGI, man kan hamna i situationer där man inte ens har rätt till försörjningsstöd. 
  • Anonym (Lisa)
    Elisa02 skrev 2024-09-19 00:32:05 följande:
    Jag tar illa upp och får ont i magen av orden du använder till mig iaf. Du får lära dig att inte döma människor av några ord på ett forum. Du är välkommen att höra av dig till mig så kan jag berätta om mitt liv och hur jag fick PTSD, så du lär dig den läxan. Det är bara rent av skrattretande att du tror att jag haft det så lätt bara för jag tagit tag i mitt liv.
    Skriv privat till mig är du snäll så kan denna tjej få ha sin tråd till det den syftade till.

    Du har ingen aning om vad jag har varit med om ,  det skulle bli väldigt långt om jag skulle berätta allt,, men det är misshandel, våkdtäkter, sålt sex , mordhot ..Inte konstigt att man är anonym när man som mamma skriver om sånt. Och jag  skrev INTE det jag skrev för att  skrämma TS och jag menade absolut inte att hon kommer bli prostituerad om hon behåller barnet, det jag skrev hade inte med hennes situation att göra överhuvudtaget. Det kommer förhoppningsvis gå bra för henne oavsett vad hon väljer. Du läser in väldigt mycket som jag inte har skrivit.. Jag svarade bara på att du skrev att ekonomi kan vara ett hinder i andra länder men inte i Sverige. Inget annat. Jag tycker att det är naivt och respektlöst att säga det för det finns så många som har det otroligt svårt av massa olika anledningar och som faktiskt inte får alla bidrag som du pratar om. 


    Jag är gravid nu och trebarnsmamma så nej jag tänker absolut inte skriva till dig privat efter allt du anklagar mig för här, jag behöver verkligen inte den stressen. Lämnar den här tråden nu och hoppas det löser sig för TS oavsett vad hon väljer, som sagt, det jag skrev handlade inte om henne alls. 

  • Anonym (Lisa)
    Cathariiina skrev 2024-09-20 11:05:12 följande:
    Det här blir privata frågor och du behöver såklart inte svara! Men vilken typ av våldtäkt var det? Var det en vilt främmande man som gav sig på dig på skogspromenaden, eller drog in dig i en bil eller något sådant? Eller var det din pojkvän eller någon annan som du redan kände och valt att vara ensam med - typ "date rape"? 

    Om det handlade om en överfallsvåldtäkt - är du inte rädd att flickan ska ha ärvt hans anlag? För något galet är det ju om en man kan göra något sådant, det kan inte bara handla om dålig uppfostran eller kulturkrockar. "Date rape" däremot kan nog hända de flesta unga människor vid fel omständigheter...

    Och ringde du inte polisen efteråt, fick skjuts till sjukhus? Där brukar de ju direkt ge dagen efter-piller och/eller sätta in spiral, så att kvinnan inte ens ska behöva veta om det har blivit någon befruktning. Jag är emot den liberala abortlagstiftning som vi har i Sverige idag, men samtidigt finns det omständigheter där en abort är det minst dåliga alternativet - förutsatt att den görs tidigt. Men om du kunde klara detta utan några negativa känslor mot ditt barn, så tar jag av mig hatten för dig! Det är stort!!!

    Vill inte ge mig in i nån lång diskussion nu och kommer inte svara om nån börjar med massa påhopp igen och jag tänker inte skriva till nån privat. Men tänkte om nån annan som har blivit utsatt läser det här och kan bli hjälpt. 


    Ja man blir erbjuden dagen-efterpiller, det många år sen den gången det hände mig men antar att det är samma sak fortfarande. Jag var på Akutmottagning för våldtagna kvinnor. Och jag tog dagen-efterpiller. Det är ju upp till var och en hur man vill göra men jag är väldigt glad att jag gjorde det, den personen är verkligen ingen jag vill ha barn med. Fruktansvärd kvinnosyn , antagligen hade hans familj det också.. och dessutom på gränsen till psykotisk, inte helt mentalt frisk iallafall. 

    Jag har tre underbara barn och väntar ett till. 

    Men tänkte mest om någon annan som har blivit utsatt läser det här. Åker man till sjukhus får man dagen-efterpiller om man vill. Och så kollar de DNA om man skulle vilja anmäla, jag vågade inte tyvärr men det kan vara bra att veta iallafall. 

    Ursäkta om det var OT men tänkte att det kan vara viktigt att veta.

    Och till TS vet jag inte vad jag ska ge för råd , hoppas som sagt det går bra vad hon än väljer , man ska inte göra abort bara för att man känner sig pressad av andra utan för att man själv vill isåfall. 

  • Anonym (Lisa)
    Cathariiina skrev 2024-09-20 18:43:29 följande:
    Visst är det så, det finns dock abortmotståndare som är så renläriga att de inte tar emot abortpillren eller spiralen ens direkt efter en våldtäkt. 
    Dagen efter-piller är ju inte samma som tabletter som man tar för att göra en medicinsk abort. De skjuter ju upp ägglossningen så att man förhoppningsvis inte blir gravid och man kan ju aldrig veta om man ens skulle blivit det ändå.
    Så man borde ju rimligtvis kunna vara abortmotståndare och ändå inte vara emot att ta dagen-efterpiller. Men jag vet inte , finns säkert folk som är emot det också. 
  • Anonym (Lisa)
    Samna skrev 2024-09-21 11:01:08 följande:
    När måste man då ta den, dör fostret inte efter detta pillret? 

    Det finns inget sånt piller man får på sjukhus i Sverige vad jag vet , det är väl vissa grupper i USA som håller på med sånt och lite oklart hur bra det fungerar vad jag har förstått. Jag vill inte säga mer eftesom det finns såna extrema abortmotståndare och jag orkar inte ge mig in i någon jättelång diskussion med dom men det bästa du kan göra är att fråga personalen på sjukhuset vad det finns för alternativ om det är så att du ångrar dig, jag lovar att de vet bättre än någon här på Familjeliv.. så att du inte håller på experimenterar själv och kanske gör något skadligtHjärta


     

  • Anonym (Lisa)
    Anonya skrev 2024-09-21 12:24:41 följande:

    TS, hur mår du nu? Har du någon som förstår din ångest och sorg som kan vara hos dig eller som du ka tala i telefon med? Hoppas. Ska själva aborten ske på sjukhuset eller hemma? Om hemma så behöver den som ska vara med dig där vara någon som verkligen är ett stöd. 

    När jag läste att du bott 50% i pojkvännens land kändes det bra, att då kan det funka bra att bo där första året, men sedan läste jag vidare. Att du inte kan språket och bara suttit hemma under dagarna och uttråkad väntat på din pojkvän är inte bra. Att han bor långt borta i ett land utanför EU dit det kostar mycket att ta sig så du inte hade kunnat besöka honom lätt med barnet och att du skulle vilja bo i Sverige men han aldrig ens besökt landet, det är stora saker. Det som verkligen oroar är att du skriver att pojkvännen dricker nästan varje dag och framför allt att han kan bli så arg att han inte behandlar dig/andra schyst. Är det fysiskt eller verbalt? Båda är illa. Du vill inte att ett barn ska behöva vara ens lite rädd för sin pappa. Du säger också att du inte helt kan lita på att han trots sin försäkringar inte blir som sin pappa och misshandlar fru och barn. 

    Allt det där och framför allt det sistnämnda är saker som gör att ett barn inte är lämpligt. Är det sådant och inte bara ekonomi, ålder och boende som gör att din mamma och andra förespråkat abort? 

    Jag tycker du ska ta en rejäl funderar på om du ska fortsätta relationen med din pojkvän. Läs om tidiga varningstecken på sajten varningstecken.nu 
    Men, det är en senare fråga. Du har mer än tillräckligt just nu. Det kan kanske ändå lite lindra ångesten och ångern, det att ni knappast blivit en lycklig familj och inte heller så lätt lycklig ensam mamma med barn om det finns en pappa som vill vara pappa, men som inte är en bra och pålitlig man. 

    Ta hand om dig, TS! Sök hjälp och stöd där du hittar det. Sjukhuset kan hjälpa dig att få samtalshjälp. Det är det bästa för då får du prata med någon som är van vid just dessa frågor, men självklart är annan samtalshjälp också bra. Det finns hjälptelefoner man kan nå dygnet runt.

    Stor kram till dig!


    Hade missat det att han var aggressiv och dricker för mycket.. 

    Jag fick själv barn med en kille som misshandlade mig när jag bara var 18. Ångrar såklart inte barnet men det har inte varit lätt. Inte alls.. jag lämnade honom och han blev dömd sen eftersom han var utanför mig med kniv och fortsatte hota men sen var det år av konflikter (även om vi faktiskt är vänner eller åtminstone on speaking terms nu ). Mitt liv blev inte lätt heller, ska inte gå in på allt nu.


    Och det är svårt med en pappa som finns med i bilden (iallafall till och från) men som bråkar och försöker vända barnet emot en, isåfall är det nästan bättte att vara helt ensam. Pappor har rättigheter också, oavsett vad de har gjort mot mamman och det är inte så enkelt som någon skrev att man bara kan låta bli att skriva på gemensam vårdnad , isåfall blir det vårdnadstvist om pappan vill ha vårdnad också. 

    Jag har fått fler barn sen och för mig var det bättre att bli mamma när jag var 30+ , trots att jag inte heller hade världens mest stabila situation då (pluggade när jag fick yngsta). 


    Det kan såklart bli bra även om man får barn tidigt  men speciellt med en kille som kan bli farlig är det inget jag skulle råda nån annan till. 

    TS förstår att det måste vara jättejobbigt , hoppas du har nån som kan ge dig stöd , be att få prata med psykolog eller kurator på sjukhuset Hjärta

  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Nora) skrev 2024-09-21 15:36:39 följande:

    Förstår inte att vissa i tråden, inklusive någon som själv har en bebis i magen, försöker uppmuntra en annan som har det till abort - och skrämma TS ifall hon inte genomför den?? Vara så dramatisk och måla upp värsta tänkbara scenario för TS om hon behåller. Obehagligt ju


    Jag hoppas verkligen inte du menar mig (jag är gravid nu) för jag har skrivit väldigt tydligt att jag inte tycker man ska göra abort för att man blir pressad av någon annan utan isåfall för att man själv vill och jag har inte skrivit en enda gång att jag tycker TS ska göra abort. Jag tycker bara hon ska göra det om hon själv vill, inte för att hennes mamma eller killen eller någon här tycker det.
    Jag känner själv att jag inte vill ge råd just när det gäller det för det är så väldigt viktigt att det är kvinnans eget beslut, man ska inte pressa nån till varken det ena eller andra. 

    Jag svarade på en annan person som skrev att pengar aldrig är ett hinder för nånting i Sverige , jag tycker det är respektlöst mot alla som har eller har haft det svårt att säga så.. det hade inte med TS att göra. Och att jag berättar om mina erfarenheter är inte att ?måla upp värsta tänkbara scenario? , jag ser verkligen inte på mitt eget liv som det värsta tänkbara scenariot och jag ångrar absolut inte min äldsta dotter även om det inte alltid har varit lätt. 

    Jag har tre barn som jag älskar mer än allt annat  och väntar ett till och skulle inte vilja byta liv med någon annan eller byta mina barn mot nånting i hela världen , jag skulle inte vilja ändra på något jag har gjort eller varit med om heller. Så nej mitt liv är inte det värsta tänkbara scenariot.

    Men jag hoppas att du menade nån annan. 
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (J) skrev 2024-09-21 21:18:08 följande:
    Tycker inte hon ska påverkas av något, varken folk på nätet eller andra. Hon ska göra det Hon känner är bäst för sig själv. Så tycker inte du ska heller försöka påverka på något sätt.

    Håller med. 


    Det är lika illa att pressa nån att göra abort som att pressa nån att inte göra det. Det är jätteviktigt att det är hon själv som bestämmer. 
    Jag har själv blivit pressad att göra abort när jag inte ville (gjorde inte det) men känner tjejer som har blivit pressade åt andra hållet och skuldbelagda för att de gjorde abort .. En släkting till mig som redan hade fyra barn och inte orkade ha ett femte när hon var 40+ kände att hon behövde ljuga och säga att hon hade fått missfall inför en annan väldigt religiös släkting.. till exempel. 

  • Anonym (Lisa)
    Cathariiina skrev 2024-09-22 09:15:36 följande:
    Det finns inte längre någon tid till det. Har hon inte tagit progesteronet nu, så är barnet med stor sannolikhet avlidet eller skadat vid det här laget. Även om man KAN försöka fram till 72 timmar efter att man tog abortpillren, men då riskerar man att barnet föds missbildat eftersom det varit utan näring för länge. Men det finns även exempel på att det har gått bra.

    Abortpillren blockerar att näring förs över till fostret, det är så de fungerar. Och ett foster kan inte gå tillbaka i utvecklingen. Om det inte har kunnat utveckla de strukturer som ska utvecklas ett visst dygn under fosterutvecklingen (detta är strikt styrt), så utvecklas inte dessa strukturer senare, utan utvecklingen fortsätter utan de strukturerna. Det var det som hände med neurosedynbarnen också. Vilka följderna blev bestämdes av vilket/vilka dygn som mamman tog pillret/pillren. Det kunde räcka med ett enda piller om mamman tog det det dygn då armknopparna skulle skjutas ut t.ex., för att barnet skulle bli utan armar - och med händerna fästa direkt på axlarna.

    Det är inte säkert att den första tabletten gör så att graviditeten avstannar även utan progesteron, det är så det är. Det är inte ens helt bevisat att det har effekt att ta progesteron efter , det är vissa grupper i USA som hävdar det. 
    Den tråden du pratar om där en kvinna tog progesteronet ?för sent?, antagligen skulle fostret överlevt även utan.
    Jag tror inte alls det är bra att hålla på och experimentera själv med sånt där. Det är bättre att hon pratar med personal på sjukhuset isåfall och frågar vad hon kan göra om hon ångrar sig.


    Jag skulle aldrig experimenterat själv med läkemedel för att en anonym (ja du är också anonym för ingen här vet vem du är på riktigt) person på ett forum med massa trolltrådar och allt möjligt skrev det.  


    TS gör ju som hon vill men jag tror det verkligen är bäst att prata med någon på sjukhuset. 

  • Anonym (Lisa)
    Anonya skrev 2024-09-22 20:35:25 följande:
    Men, när det nu är för sent med progesteron som du förespråkar, ser jag ingen mening med att du motiverar varför du gjorde det genom att berätta ur barnets synvinkel. Är inte det som att strö salt i TS:s sår?

    Jo det är det verkligen.. abortmotståndarna här är läskiga ibland. Det är bara elakt att skriva så till nån som nyss har genomgått eller håller på att genomgå en abort  , oavsett vad man själv har för åsikter. Sen det där med progesteron , för det första är det receptbelagt. Och det är inget man brukar få på sjukhus i Sverige för att stoppa aborter eftersom det inte ens är bevisat att det verkligen fungerar. Vet inte hur de hade tänkt att TS skulle göra ens. 


    Vet inte om jag har missat något inlägg men jag har inte sett att nån försöker övertala TS att göra abort , isåfall att hon ska tänka efter och göra det hon själv känner är bäst ..och berättat om sina egna erfarenheter. 

  • Anonym (Lisa)
    Elisa02 skrev 2024-09-22 23:46:24 följande:
    Du kallar mig (antar jag?) abortmotståndare fast jag själv höll själv på att göra abort i vecka 20? Tack och lov gjorde jag inte. Men jag talar liksom du bara utifrån egna erfarenheter, utifrån hur min dotter räddade mig när jag var 18. Fast att typ ingen förstod hur jag kunde fortsätta graviditeten utan alla förespråkade abort. Men juste du ville inte höra min historia för du orkar inte inse hur fel du hade när du sa att jag inte kan ha haft det svårt i livet bara för jag vadå? Skulle uppmuntra TS genom att berätta att jag är glad att kunna spara pengar och åka på utlandsresor med min dotter? Vilket var en del av det hon oroade sig för

    Nej jag vill inte skriva till dig privat. Jag heter dumt nog mitt riktiga namn här och så aggressiv som du är när du skriver känner jag verkligen inte att jag skulle vilja att du kan kolla upp min adress och var mina barn går i skola och förskola. 


    Jag känner inte dig , du har säkert haft det svårt på andra sätt och jag är ledsen för det du har behövt gå igenom.. men du verkar inte ha haft det svårt ekonomiskt iallafall eller behövt göra något du inte vill av just den anledningen (att du behöver pengar) eftersom du skriver att ekonomi inte kan vara ett hinder i Sverige. Jag har stabil ekonomi nu och kan åka på resor och ha råd med aktiviteter till barnen och allt sånt men det har inte alltid varit så och det var inte så när jag var ensamstående (tills jag började ?jobba? med det jag gjorde). 


    Och det du skriver om pengar är extra tondövt och respeklöst nu när så många har det svårt på grund av att mat och allt är så dyrt. En hel avdelning på min sons förskola behövde stänga och två barnskötare behövde sluta nyss på grund av barnbrist. Så jo , ekonomi kan verkligen vara ett hinder för att skaffa barn, det ser vi ju nu när det föds färre barn. 


    TS hade säkert kunnat få det att funka ekonomiskt speciellt eftersom hon bor hemma men med bostadsbristen som vi har nu är det inte många som får tag i en lägenhet med så billig hyra att hela täckts av bostadsbidraget som din tydligen gör.. till exempel. Vet inte var TS bor men där jag bor måste man stå i kö i väldigt väldigt många år för att få en billig lägenhet och i andra hand kan en 1:a oftast kosta runt 10 000 eller mer. Du måste inse att bara för att just du inte har några problem med det gäller det inte alla. Ska man vara ensamstående får man vara beredd på att det kan bli svårt men jag tycker såklart att det var värt det. 

  • Anonym (Lisa)
    Cathariiina skrev 2024-09-23 14:37:43 följande:
    Ja, jag tänker på hur lyckliga de unga kvinnorna i t.ex. Latinamerika som tvingas adoptera bort sina utomäktenskapliga barn till Västvärlden, skulle vara om våra möjligheter skulle finnas för dem! Inget stigma för att de är ensamma mödrar (jo lite snobbism från vissa gifta kvinnor med kärnfamilj, men inte värre än så, inget prat om synd och skam och helveteseld).

    Barnbidrag, underhållsstöd (om pappan inte betalar), bostadsbidrag, föräldrapenning - och om detta inte räcker till även socialbidrag. Statligt garanterade studiemedel, med en extra del om man har barn. Starkt subventionerrade daghem. Möjlighet att få hjälp från socialen med kontaktfamilj varannan helg, om man inte har någon egen avlastning. För dem (de unga kvinnorna i t.ex. Guatemala och Bolivia) skulle det vara en dröm, knappast någon skulle välja bortadoption då, tror jag!

    Därmed inte sagt att det är LÄTT varje dag, men det är det inte när man har flera barn och lever i en kärnfamilj heller... Det ÄR jobbigt att ha barn. Det kan till och med vara en fördel att vara ung (all other things equal, naturligtvis), för då har man mer energi än om man börjar sin mammaresa mellan 35-40. Och bara ett barn är ändå alltid relativt lätt, det är när man ska hantera flera som kryllar åt var sitt håll som det blir riktigt jobbigt.

    Vill egentligen inte fortsätta diskussionen men har du själv varit ensamstående? Nej det går inte att jämföra med att ha barn i en kärnfamilj. Och hur gammal var du själv när du fick ditt första barn? Jag var som sagt 18. Har du behövt leva på existensminimum när du har barn? Det är lätt att ha åsikter om saker när man inte har någon aning om hur det är på riktigt.

    Har sett i andra trådar att du röstar höger men tycker det är väldigt konstigt för du tjatar väldigt mycket om hur fantastiskt det är att leva på bidrag. 
    Man kan få det att funka som ensamstående mamma men att planera att leva på bidrag är inte direkt rätt väg och inte så schysst mot barnet heller, det blir inte kul sen när kompisarna har aktiviteter och åker på resor osv. Och som sagt , det är inte alltid man ens har rätt till all bidrag ni tjatar om , det går att hamna mellan stolarna av olika anledningar.


    Det här var längesen men jag hade till exempel fått in pengar som hade gått både till mig själv , barnpassning och till killen jag ?jobbade? för, det mesta hade inte gått till mig. Blev ganska oväntat gravid , sjukskriven utan SGI pga komplikationer .. och försörjningsstöd räknade allt det som inkomst så jag fick inte en krona. Det är bara ett exempel.. för mig löste det sig på andra sätt och allt gick bra men det är inte alltid ?bara att gå till soc? som många tror. 

  • Anonym (Lisa)
    Cathariiina skrev 2024-09-23 14:37:43 följande:
    Ja, jag tänker på hur lyckliga de unga kvinnorna i t.ex. Latinamerika som tvingas adoptera bort sina utomäktenskapliga barn till Västvärlden, skulle vara om våra möjligheter skulle finnas för dem! Inget stigma för att de är ensamma mödrar (jo lite snobbism från vissa gifta kvinnor med kärnfamilj, men inte värre än så, inget prat om synd och skam och helveteseld).

    Barnbidrag, underhållsstöd (om pappan inte betalar), bostadsbidrag, föräldrapenning - och om detta inte räcker till även socialbidrag. Statligt garanterade studiemedel, med en extra del om man har barn. Starkt subventionerrade daghem. Möjlighet att få hjälp från socialen med kontaktfamilj varannan helg, om man inte har någon egen avlastning. För dem (de unga kvinnorna i t.ex. Guatemala och Bolivia) skulle det vara en dröm, knappast någon skulle välja bortadoption då, tror jag!

    Därmed inte sagt att det är LÄTT varje dag, men det är det inte när man har flera barn och lever i en kärnfamilj heller... Det ÄR jobbigt att ha barn. Det kan till och med vara en fördel att vara ung (all other things equal, naturligtvis), för då har man mer energi än om man börjar sin mammaresa mellan 35-40. Och bara ett barn är ändå alltid relativt lätt, det är när man ska hantera flera som kryllar åt var sitt håll som det blir riktigt jobbigt.
    Min poäng är väl att när det gäller försörjningsstöd är det inte så ovanligt att bli nekad. Oftast planerar man inte att hamna i den situationen. Dina vänner kan ha  swishat dig för en middag, din vän kan ha swishat dig pengar för att du ska ta ut det eller för vadsomhelt .. det räknas som inkomst. Har du tjänat mycket pengar en månad , spenderat för mycket för att du tror att pengarna kommer fortsätta komma in.. och sen händer något så att du inte har några pengar. Då får du inte heller något försörjningsstöd. Bor man hemma får man antagligen inget. 
    Säger inte att det är helt fel att det funkar så men man kan inte alltid räkna med att man kommer få pengar därifrån. 
  • Anonym (Lisa)
    Cathariiina skrev 2024-09-24 20:59:45 följande:
    Det gäller ju att ha koll på det där med inbetalningar, och försöka bygga upp en liten buffert. Det går ju också att hävda nöd. Inget socialkontor låter en mamma och hennes barn svälta. Och det går att prata med socialsekreteraren, förklara var inbetalningarna kommer ifrån. De ska ju göra individuella bedömningar. Dessutom råkar jag veta att de inte kräver in så mycket kontoutdrag och sådant längre, utan väljer att lita på folk i stället, då det ger en bättre relation till klienterna - om detta är bra eller dåligt kan man ju debattera hur länge som helst. 

    Och som sagt: även om man blir ensamstående mor, så behöver man inte gå på soc mer än under spädbarnsåret. Sedan finns det ju dagis, studiemedel, hjälp att få på Arbetsförmedlingen med praktikplatser, arbetsmarknadsutbildningar, coaching... Att så många unga mammor fastnar i bidragsberoende, beror nog snarare på att de var den typen från början. Det BLEV inte så för att de behöll ett barn, och de skulle inte ha ett toppjobb i näringslivet nu bara de hade gjort abort i stället. 

    Kräver inte kontoutdrag utan väljer att lita på folk.. nu med en högerregering har de börjat med det alltså.. jag orkar inte haha. Allt det där hittar du ju bara på. 


    Det är mycket du ?råkar veta?.. i en annan tråd hade du inside information om Socialstyrelsen och barnmorskor (som enligt dig är korkade och outbildade), barnorskorna har tydligen fått direktiv från Socialstyrelsen att främja aborter, perfekt nu när förskolor behöver stänga på grund av barnbrist. 


    Blir mer och mer övertygad om att du bara trollar så tänker inte lägga mer tid på att diskutera det. 


    Och så har vi den andra abortmotståndaren i tråden som tydligen har en 3-åring men ändå sitter klistrad vid familjeliv dygnet runt och trycker tummen upp på allt du skriver och tummen ner på allt jag och andra som inte håller med henne skriver. Jag tycker ni borde skriva till varandra privat istället för att kapa trådar.

    Hoppas iallafall att TS mår bra under omständigheternaHjärta Det här är hennes tråd så nu får det räcka med de här diskussionerna från min sida iallafall. 

Svar på tråden Jag vill inte göra abort egentligen