Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Jag tänker att detta skulle ni diskuterat tidigare. Som du skriver, det är inte ditt ansvar att ta hand om hans barn, å andra sidan är ni ju en familj nu och du visste ju att han bor hos er mesta av tiden. Så frågan är, varför har ni inte pratat om detta, och varför har du inte sagt åt din man att det är hans ansvar att ordna passning åt sonen?

Ärligt talat förstår jag mig inte på sådana här situationer.
Hur kan det bli som det har blivit?
Diskuterar ni inte sommarlovet med varandra?
Hur kan din sambo bestämma att barnet inte ska vara på fritids utan att diskutera det med dig?
Självklart är du med och bestämmer om han menar att du ska ta hand om barnet medans han jobbar.
Hade det gällt någon enstaka dag hade jag förstått om han bett dig om hjälp men han kan ju inte bestämma att du ska ta hand om barnet under en längre tid.
Hur länge gäller detta? ska han inte ha semester i sommar?

När kommer er bebis? han ska väl vara hemma då? om du är höggravid måste ju bebisen komma under sommaren.
Även om 10 åringen bor mest hos er ska väl mamman ha barnet en del av sommaren, hon har väl barnet någon del av sin semester?
Han har väl diskuterat fritidsveckor med mamman?
Har han sagt till mamman att barnet inte har fritids utan att det är du som tar hand om barnet och att han jobbar?
Hur stor del av sommaren gäller detta?
Är det flera veckor eller?

Det känns väldigt märkligt att ni inte har kommit överens om barnets tid hemma eller på fritids. 
Frågade inte din sambo efter din åsikt och vad du ville? tog han bara dig för givet?
Sa du inte i från till honom?
Det bådar inte gott för framtiden, han kommer att köra över dig.
Han måste ju diskutera situationer med dig så att ni kan planera er tid.
Ni är en familj där ni tillsamman måste komma överens om saker, han kan inte själv bestämma.
Han är snart 2 barns pappa och kan inte lägga saker på dig utan fråga dig vad du anser.

Undrar också varför ni inte diskuterat det här innan? Sommarlovet kom väl knappast som en överraskning? Varför sa du inte nej när din sambo berättade att han förväntade sig att du skulle serva hans barn hela sommaren?

Han har ju alldeles rätt i att du kan laga lite extra mat när du ändå gör till digsjälv, det blir ju inte något extraarbete för dig. Dessutom kan du ju visst åka iväg några timmar, ett barn i tioårsåldern (utan speciella behov) klarar sig utmärkt själv några timmar.

Däremot förstår jag absolut att du som höggravid är trött och kanske inte orkar med att hålla igång hela tiden. Jag har själv en tioåring hemma som jag knappt ser röken av nuförtiden, hon är med kompisar och de gånger hon vill umgås gör hon det gärna genom att bara sitta och prata, det är inte så att jag måste aktivera henne som vår 3-åring tex. Tror alltså inte du måste hitta på så fysiskt krävande grejer med en tioåring.

Om du ändå inte har lust att göra detta för din bonus hade det ju varit bra att låta din karl få reda på det tidigare. Nu är det lixom för sent att klaga.

Undrar hur vanligt det är med det motsatta.

Dvs en mamma jobbar full tid men avreggar Fritids och räknar kallt med att sin man ska rodda hennes barnet utan att konsultera med honom.

Har väl aldrIg hänt typ

Jag hoppas verkligen att du är hemma på

Föräldrapenning och inte är sjukskriven och förväntas ta hand om barnet?

Oj. Jag undrar vad som fick hans förra förhållande att spricka... Tröttnade hon på att han inte drog sin del av lasset kanske?

Ja, det här skulle ha diskuterats innan sommarlovet och det är dålig stil och så vidare, men...

Det här är ett barn som snart blir storebror till din bebis och som dessutom är tio år gammalt, han bor hos er nästan på heltid - är det något fel på pojken eftersom du tycker att det är så himla besvärligt att vistas under samma tak?

Varför i hela friden anser du att du ska passa upp på pojken? Du kan väl bara finnas till i samma bostad, se till att käket räcker även till honom när du ändå lagar mat och när du vill så åker du och hälsar på folk eller vad det nu är du gör utanför hemmet. Han kan snyta sin egen näsa när du är borta, och han kan väl ringa sin far om något händer när han är ensam?

Det krävs en hel by för att fostra ett barn. Gemenskap och samhörighet är en sån där grej som behöver finnas i hemmet, även om den inte är genetiskt betingad.

Att du är gravid, är en sak, dvs att du inte orkar så mycket.

Att barnet är hemma, är en annan sak, alltså, jag antar att du ser er som en familj och att det här är ditt barns storasyskon? 

Frågan är helt enkelt: Om bonusbarnet hade varit DITT barn, hade du då velat lämna barnet på fritids, eller vill du egentligen lämna barnet på fritids enbart för att det är ditt bonusbarn? Eller för att du är trött och inte orkar?

Ni är en familj nu. Ditt barn som kommer att födas, och det barn som redan finns, är syskon. Du kan och får inte göra skillnad på barnen, eftersom de båda tillhör samma familj. 

Jag är själv uppvuxen i bonusfamiljer. Hemma hos pappa, så kände jag mig aldrig välkommen, eftersom hans fru aldrig såg mig som sin familj. Hemma hos mamma kände jag mig välkommen alltid. Min styvfar, var min styvfar - men sedan inte - när min bonuspappa tyckte att jag "var för mycket hemma" under tonåren, vilket gjorde att jag flyttade hemifrån alldeles för tidigt, för att jag plötsligt inte kände mig välkommen i mitt eget hem. Detta utlöstes av att min styvfar och min mamma fick ett gemensamt barn då jag var 14 år gammal.

Min styvfar kompenserar detta hundra gånger om, nu när jag är vuxen och själv har barn, och är en fantastisk "styvmorfar" men det läker aldrig riktigt de sår som uppstod mellan åren jag var 14 och 18 och kände att jag var helt oönskad hemma, på grund av att han hade fått ett barn. (Då hade jag ändå en mycket stark mamma som stod på sig och ofta gick emellan och sa att du får välja mellan barnen eller mig, och då lugnade det sig en tid, men jag kände mig alltid oönskad efter det.) 

Graviditetshormoner kan göra mycket med kroppen, men glöm inte det barn som du är styvmamma till. Du betyder troligen mer för det barnet än du förstår. (för du är en trygg vuxen där hemma - förhoppningsvis - du kan ju också ha behandlat barnet som skräp tidigare med, men ansträng dig lite extra nu, för att inte råka bete dig som en idiot.) Ditt ofödda barn och denna 10åring är trots allt syskon och ingår i samma familj. Man utesluter inte någon ur familjen.

Bonus... malus