• Anonym (Bonusmamman)

    Hemma själv med sommarlovsledig bonus

    Är hemma från jobbet nu på heltid i väntan på förlossning av min förstfödde. Min mans barn, 10 år gammal, bor här mestadels och har umgänge med sin mamma varannan helg.

    Min man har valt att inte ha barnet på fritids i sommar men kommer själv jobba heltid.

    Jag känner mig frustrerad över att jag nu förväntas passa upp på barnet genom att fixa mat, vara tillgänglig, ta med på aktiviteter och anpassa mitt eget schema för att barnet är hemma. Hade jag fått välja hade barnet varit på fritids, men det är inte jag som bestämmer det.

    Min man ser inte problemet som jag upplever och är dels av åsikten att barnet inte kräver så mycket uppassning, samtidigt som han tycker att jag kan ordna lunch till barnet när jag ändå är hemma och ska äta själv, och dels anser att jag får vänja mig vid detta då jag snart har ett eget barn på heltid.

    Jag känner mig dum om jag nu åker iväg under en dag och umgås med vänner eller familj, eller om jag inte ser till att barnet exempelvis har mat och sånt. Dessutom känns det inte bra att lämna barnet ensamt längre stunder trots att det egentligen varken är mitt val eller ansvar (enligt mig).

    Dessutom är jag som höggravid ju hemma för att vila upp mig, vilket blir svårt när jag förväntas passa upp barnet och vara mitt i leken med barnet och dennas sommarlovslediga kompisar som springer ut och in.

    Hur tänker ni kring detta och hur hade ni själva agerat?

  • Svar på tråden Hemma själv med sommarlovsledig bonus
  • Anonym (Lena)
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-17 09:21:41 följande:
    Varför skulle jag inte kunna skaffa barn med honom bara för att jag inte vill vara en mamma till hans barn sedan tidigare?
    Eftersom det inte fungerar. Din tråd här är ju ett bevis på det. Han är ingen bra pappa, han lämpar över ansvaret på sitt barn på dig.

    Bonusen kommer att vara syskon till ditt barn resten av sitt liv, men du tål knappt barnet, verkar det som. Tror du på allvar att dina känslor för bonusen och din mans hanterande inte kommer att påverkar ert liv? Ni har ju redan problem.
  • Anonym (tvillingmamma)
    Ess skrev 2020-06-17 09:25:26 följande:
    Jag hade struntat i särkullen och åkt iväg och gjort vad jag kände för. Jag hade passat på att äta när jag var borta, så pappan hade fått ställa sig och laga mat åt sitt barn när han kom hem från jobbet.

    Jag hade inte haft hjärta att strunta i en 10-åring. Däremot hade jag inte gjort mer än "nödvändigt" samt pratat allvar med pappan.
  • Anonym (Stackars barn)

    Pappan hade självklart kunnat diskutera med dig innan så att ni var överens.

    Med det sagt så mår jag så dåligt över alla dessa kvinnor som blir tillsammans med män som har barn sen tidigare och vägrar ta ansvar eller vara delaktig i barnet/barnen. Vad förväntade ni er? Att det redan finns en mamma är inte det väsentliga för ska man bo och leva tillsammans så är man en familj oavsett vad ni tycker och känner, ni ska inte ta över hela mammarollen men ni ska fasiken ändå vara där som en medförälder.

    Hur tror ni att barnen mår i dessa "familjer" där ens ena förälders partner inte ställer upp och finns där?

    Jag växte upp med en bonuspappa som verkligen inte gjorde någon skillnad på oss, han följde med till fotbollsträningar och skolavslutningar som vilken FÖRÄLDER som helst.

    Mitt ex nya har gått på föräldramöten för vårt barn när hen inte kunnat gå själv.

    Klarar man inte av bonuslivet så får man leta upp en barnlös parter istället

  • Anonym (Lena)
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-17 09:22:37 följande:
    På vilket sätt är premisserna vidriga? Jag tänker att det krav jag ställer är att barnets föräldrar tar ansvaret för sitt barn, hur är det vidrigt? 
    Det är inget orimligt krav, det håller nog alla med om. Men det fungerar ju inte. Det har inte fungerat från första början och det blir ju inte bättre nu när du är gravid.

    Det räcker inte med ord, det krävs handling. Men ingen av er gör något, fast ni från första början visste om var ni stod. Tvärtom, ni fortsätter och skaffar ett gemensamt barn, fast ni redan var på det klara med att ni har helt olika syn på vad föräldraskap innebär.
  • Anonym (Lena)
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-17 09:22:37 följande:
    På vilket sätt är premisserna vidriga? Jag tänker att det krav jag ställer är att barnets föräldrar tar ansvaret för sitt barn, hur är det vidrigt? 
    Det är inget orimligt krav, det håller nog alla med om. Men det fungerar ju inte. Det har inte fungerat från första början och det blir ju inte bättre nu när du är gravid.

    Det räcker inte med ord, det krävs handling. Men ingen av er gör något, fast ni från första början visste om var ni stod. Tvärtom, ni fortsätter och skaffar ett gemensamt barn, fast ni redan var på det klara med att ni har helt olika syn på vad föräldraskap innebär.
  • Anonym (Bonusmamman)

    Nejdå, det ansvaret är inte mitt utan föräldrarna har gjort de val de gjort och det är deras val som påverkar barnet framåt. Det är ju omöjligt att sia i framtiden så huruvida vi separerar eller inte är ingenting som går att utläsa av en tråd på familjeliv. Vi har hållt ihop ganska många år nu så jag har svårt att se varför det, pga bonusbarnet, skulle ändra nu om det inte gjort det tidigare. Jag har svårt att se vilken medkänsla jag ska ha för bonusbarnet när jag får ett eget. Ungen har det bra men jag är inte barnets mamma och kommer aldrig få för mig att agera som en sådan, så vad är det som gör att det är så synd om barnet? Isåfall är det saker baserat på kanske framförallt barnets mammas val som skulle påverka barnet negativt, men vad har jag med det att göra? Ska jag säga åt mamman hur hon borde agera? Det lär ju inte falla ut särskilt väl :) 


    Pope Joan II skrev 2020-06-17 09:19:48 följande:
    Ja, jag tycker givetvis inget annat än att han borde ha skött det här helt annorlunda, men när han nu inte gör det och du i så många år ska bo med ett barn du har svårt att fördra så tycker jag att ansvaret för att inte vara med på att destruktivt inverka på barnets liv faller på dig. 

    Jag tror att det sannolikt blir så ändå i slutänden, att ditt barn blir ett skilsmässobarn som kanske själv måste stå ut med en styvmor som känner motvilja mot det. Ditt kommande barns pappa kommer ju att vara lika dålig på att vara behjälplig i relationerna då som han är nu. Ni hade varit ihop länge, vad jag förstod? Och ändå inte kommit någonstans med förhållandet mellan dig och det redan existerande barnet. 

    Det enda man kan hoppas på nu är väl kanske att den kärlek du känner till ditt ännu ofödda barn kommer att göra att du får en större medkänsla för syskonets situation. Men troligen inte, det brukar i fall som ser ut så här snarare slå över åt att bli ännu värre än det redan är. 

    Ledsamt för er alla förstås, men värst är det ju för barnet som får med sig det här upp i vuxen ålder och som riskerar att bli väldigt negativt präglad av det.
  • Anonym (S)
    Anonym (???????) skrev 2020-06-17 09:32:17 följande:

    Ehh... Han har bestäm det? Över ditt huvud? Om han JOBBAR kan han ju inte "bestämma" att ungen inte ska gå på fritids!

    Du är höggravid och det finns en anledning till att du INTE jobbar. Det där hade jag aldrig accepterat! Han tar ifrån dig att få vara första-gångs mamma och förbereda dig inför ditt barns ankomst.

    Så ruskigt nonchalant att bara anta att du ska ta hand om hans barn!


    Det kan han ju om han anser att barnet klarar sig själv på dagarna.

    Det han inte kan bestämma däremot är att ts ska ansvara för barnet då pappan jobbar.
  • Anonym (Lena)
    sextiotalist skrev 2020-06-17 09:26:24 följande:
    Sorgligt för barnet att föräldrarna backar från sitt ansvar och det förväntas att den nya kvinnan ska steppa upp för att täcka upp föräldrarnas tillkortakommanden.
     
    Ja, det är sorgligt. Ändå finns det kvinnor som blir ihop med sådana män, och till och med skaffar barn med dom.
  • Anonym (Bonusmamman)
    Anonym (Lena) skrev 2020-06-17 09:38:42 följande:
    Det är inget orimligt krav, det håller nog alla med om. Men det fungerar ju inte. Det har inte fungerat från första början och det blir ju inte bättre nu när du är gravid.

    Det räcker inte med ord, det krävs handling. Men ingen av er gör något, fast ni från första början visste om var ni stod. Tvärtom, ni fortsätter och skaffar ett gemensamt barn, fast ni redan var på det klara med att ni har helt olika syn på vad föräldraskap innebär.
    Nja, på många sätt är vi nog ganska lika i värderingar och uppfostran. Inte på alla sätt såklart, men vem är det? Vi har bara olika bild av vems ansvar det är att ta hand om bonusbarnet :) vårt eget barn har vi ju givetvis gemensamt ansvar över och där är det inga frågetecken. 
  • Anonym (Bonusmamman)
    Anonym (Lena) skrev 2020-06-17 09:34:03 följande:
    Eftersom det inte fungerar. Din tråd här är ju ett bevis på det. Han är ingen bra pappa, han lämpar över ansvaret på sitt barn på dig.

    Bonusen kommer att vara syskon till ditt barn resten av sitt liv, men du tål knappt barnet, verkar det som. Tror du på allvar att dina känslor för bonusen och din mans hanterande inte kommer att påverkar ert liv? Ni har ju redan problem.
    Hur skulle det påverka vårt liv, menar du? 
Svar på tråden Hemma själv med sommarlovsledig bonus