• Anonym (Bonusmamman)

    Hemma själv med sommarlovsledig bonus

    Är hemma från jobbet nu på heltid i väntan på förlossning av min förstfödde. Min mans barn, 10 år gammal, bor här mestadels och har umgänge med sin mamma varannan helg.

    Min man har valt att inte ha barnet på fritids i sommar men kommer själv jobba heltid.

    Jag känner mig frustrerad över att jag nu förväntas passa upp på barnet genom att fixa mat, vara tillgänglig, ta med på aktiviteter och anpassa mitt eget schema för att barnet är hemma. Hade jag fått välja hade barnet varit på fritids, men det är inte jag som bestämmer det.

    Min man ser inte problemet som jag upplever och är dels av åsikten att barnet inte kräver så mycket uppassning, samtidigt som han tycker att jag kan ordna lunch till barnet när jag ändå är hemma och ska äta själv, och dels anser att jag får vänja mig vid detta då jag snart har ett eget barn på heltid.

    Jag känner mig dum om jag nu åker iväg under en dag och umgås med vänner eller familj, eller om jag inte ser till att barnet exempelvis har mat och sånt. Dessutom känns det inte bra att lämna barnet ensamt längre stunder trots att det egentligen varken är mitt val eller ansvar (enligt mig).

    Dessutom är jag som höggravid ju hemma för att vila upp mig, vilket blir svårt när jag förväntas passa upp barnet och vara mitt i leken med barnet och dennas sommarlovslediga kompisar som springer ut och in.

    Hur tänker ni kring detta och hur hade ni själva agerat?

  • Svar på tråden Hemma själv med sommarlovsledig bonus
  • Ess

    Jag hade struntat i särkullen och åkt iväg och gjort vad jag kände för. Jag hade passat på att äta när jag var borta, så pappan hade fått ställa sig och laga mat åt sitt barn när han kom hem från jobbet.

  • sextiotalist
    Pope Joan II skrev 2020-06-17 09:19:48 följande:

    Ja, jag tycker givetvis inget annat än att han borde ha skött det här helt annorlunda, men när han nu inte gör det och du i så många år ska bo med ett barn du har svårt att fördra så tycker jag att ansvaret för att inte vara med på att destruktivt inverka på barnets liv faller på dig. 

    Jag tror att det sannolikt blir så ändå i slutänden, att ditt barn blir ett skilsmässobarn som kanske själv måste stå ut med en styvmor som känner motvilja mot det. Ditt kommande barns pappa kommer ju att vara lika dålig på att vara behjälplig i relationerna då som han är nu. Ni hade varit ihop länge, vad jag förstod? Och ändå inte kommit någonstans med förhållandet mellan dig och det redan existerande barnet. 

    Det enda man kan hoppas på nu är väl kanske att den kärlek du känner till ditt ännu ofödda barn kommer att göra att du får en större medkänsla för syskonets situation. Men troligen inte, det brukar i fall som ser ut så här snarare slå över åt att bli ännu värre än det redan är. 

    Ledsamt för er alla förstås, men värst är det ju för barnet som får med sig det här upp i vuxen ålder och som riskerar att bli väldigt negativt präglad av det. 


    Sorgligt för barnet att föräldrarna backar från sitt ansvar och det förväntas att den nya kvinnan ska steppa upp för att täcka upp föräldrarnas tillkortakommanden.

    Om ts blir själv så har hon troligen detta i bakhuvudet och tar sitt föräldraansvar och skulle inte pådyvla sitt barn till en höggravid kvinna
  • fornminne
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-17 09:21:41 följande:
    Varför skulle jag inte kunna skaffa barn med honom bara för att jag inte vill vara en mamma till hans barn sedan tidigare?

    Du borde ha förstått att det skulle bli problem? Du skriver ju att ni har "gnisslat om detta sen dag 1"? Han verkar vilja ha en ny mamma till sitt barn, särskilt som biomamman inte verkar vara särskilt närvarande eller engagerad. Du vill inte ta på dig den rollen. Både du och pappan borde tidigare ha insett att det inte kommer att fungera?
  • Pope Joan II
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-17 09:22:37 följande:
    På vilket sätt är premisserna vidriga? Jag tänker att det krav jag ställer är att barnets föräldrar tar ansvaret för sitt barn, hur är det vidrigt? 
    Vanessa tänker kanske på att mamman, av vad du beskriver här, verkar vilja undandra sig ansvar, att pappan inte är villig att göra nödvändiga förändringar för att själv kunna axla ansvaret och att du dels känner motvilja mot att umgås med pojken samt säger dig vara ointresserad (om jag förstod dig rätt) av att bygga en egen nära relation med barnet - allt sammantaget ger en tragisk bild av barnets liv nu och framåt. 
  • Anonym (Jonna)
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-17 09:15:37 följande:

    Vilka varningsklockor skulle ringa och hos vem? För mig känns det tydligt att det är hans förlust att han inte fått den bonusmamman av mig som han skulle velat ha. För mig är det ingen förlust då jag, som sagt, tar avstånd och hänvisar till honom. Jag ser inte att jag involverar mig mer med bonusbarnet genom att skaffa barn med min man. Jag känner inte att mitt ansvar blir större för bonusbarnet bara för att jag snart har ett eget barn, snarare tvärt om då jag snart har ett eget barn att ta hand om tillsammans med min man. Han är en bra pappa så jag är inte orolig för den biten.


    Hos dig tänker jag. Säger inte att han inte är en bra pappa, men när det finns bonusbarn involverade och man tycker så olika som ni gör och ingen vill ge med sig, då uppstår dessa problem. Det behöver man inte vara synsk för att lista ut. Och vadå ingen förlust? Det påverkar ju dig i allra högsta grad då ditt förhållande med din man tar stryk av detta.
  • Anonym (Bonusmamman)
    Vanessa89 skrev 2020-06-17 09:25:23 följande:
    Och hur tycker du att det funkar? För du verkar ju inte få gehör för något alla där hemma. Du hade ju som sagt kunnat valt att skaffa barn med en man som inte har barn sedan tidigare. 10-åringen har knappast några valmöjligheter, eller hur?
    Klart jag får gehör, jag är ingen hunsad kvinna men i denna fråga har han makten eftersom jag rent praktisk inte själv kan anmäla till fritids och tvinga iväg barnet dit. Klart man kunde valt både det ena och det andra men det är inte så livet funkar. 
  • Anonym (Bonusmamman)
    fornminne skrev 2020-06-17 09:27:06 följande:

    Du borde ha förstått att det skulle bli problem? Du skriver ju att ni har "gnisslat om detta sen dag 1"? Han verkar vilja ha en ny mamma till sitt barn, särskilt som biomamman inte verkar vara särskilt närvarande eller engagerad. Du vill inte ta på dig den rollen. Både du och pappan borde tidigare ha insett att det inte kommer att fungera?
    Fast det har ju funkat fram tills nu där han har varit huvudansvarig för barnet. Sedan att han är värdelös på att kompromissa och sätta sig in i andras situation, det är hans sämre egenskaper. Såklart har han många bra också och såklart vi har det bra mestadels, allt är inte svart eller vitt.
  • Anonym (Bonusmamman)
    Pope Joan II skrev 2020-06-17 09:27:25 följande:
    Vanessa tänker kanske på att mamman, av vad du beskriver här, verkar vilja undandra sig ansvar, att pappan inte är villig att göra nödvändiga förändringar för att själv kunna axla ansvaret och att du dels känner motvilja mot att umgås med pojken samt säger dig vara ointresserad (om jag förstod dig rätt) av att bygga en egen nära relation med barnet - allt sammantaget ger en tragisk bild av barnets liv nu och framåt. 
    Kanske. Och det är ju tråkigt om det blir så, men jag har svårt att se mitt ansvar i det. Med en annan approach från barnets föräldrar hade kanske min inställning varit annorlunda, men ansvaret är inte mitt. 
  • Anonym (Bonusmamman)
    sextiotalist skrev 2020-06-17 09:26:24 följande:
    Sorgligt för barnet att föräldrarna backar från sitt ansvar och det förväntas att den nya kvinnan ska steppa upp för att täcka upp föräldrarnas tillkortakommanden.

    Om ts blir själv så har hon troligen detta i bakhuvudet och tar sitt föräldraansvar och skulle inte pådyvla sitt barn till en höggravid kvinna
    Precis så.
  • Anonym (???????)

    Ehh... Han har bestäm det? Över ditt huvud? Om han JOBBAR kan han ju inte "bestämma" att ungen inte ska gå på fritids!

    Du är höggravid och det finns en anledning till att du INTE jobbar. Det där hade jag aldrig accepterat! Han tar ifrån dig att få vara första-gångs mamma och förbereda dig inför ditt barns ankomst.

    Så ruskigt nonchalant att bara anta att du ska ta hand om hans barn!

Svar på tråden Hemma själv med sommarlovsledig bonus