Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Ja är man van vid att världen kretsar kring en så är risken stor.

Fick själv vår gemensamma när sambons barn var 11 och 13.

Det fungerade utmärkt. De var måna om sitt syskon och hade inga problem med att det var mer fokus på det nya syskonet

Jag har själv en 10-åring och ser egentligen inget problem i det som TSgör. Visst kan jag förstå hennes frustration över att pappan inte lyssnar på henne, men ärligt, hur jobbig är en 10 åring? Jag tror inte min 10 åring är unik i att kunna värma en matlåda i mikron, hålla sig sysselsatt med sina kompisar eller sitta och spela på datorn eller kolla på youtube. Jag har under våren mest jobbat hemifrån pga Corona och som alla andra barn så har min 10 åring fått stanna hemma från skolan vis minsta lilla tecken på förkylning, vilket skett ett antal gånger. Detta har inte stört mig ett dyft och jag har kunnat jobba precis som vanligt.

Fyll frysen med färdigmat, antingen att ni gör storkok eller köper färdigrätter och vips så kan 1 åringen fixa sin lunch själv! Det är även bra att ha laddat frysen för när bebisen kommer, det brukar vara skönt att kunna passa på att få något varmt i magen medan bebisen sover och då är mikromat superbra alternativ. I övrigt, lev ditt liv som du vill och var den vuxna och visa barnet att det finns i alla fall en vuxen som finns där om det behövs men att barnet ändå är betrodd att vara gammal nog för att klara sig själv. På så vis hjälper du till att fostra ett barn som blir lugn och trygg och som även blir en bra förebild och trygghet för ditt barn när denne blir större!

Vet du om bonusen vill umgås med TS?

Det är märkligt att alla på FL tar för givet att alla bonusbarn älskar högt sin mammas/pappas nya och hen är förstahandsvalet att umgås med.

Om du läser ts så förväntas det att hon ska anpassa sin dag efter barnet. Serva barnet och kompisar, ta med barnet på aktiviteter.

Hon är trött, höggravid, första barnet. Hon orkar inte. Hade hon inte sett det som ett problem så hade hon inte startat tråden.

Hon vill inte vara passup/lektant

Är i liknande situation. Bonusbarnen har sommarlov och går inte på fritids. Jag jobbar hemifrån men förväntas ändå kunna ta hand om dem, fixa frukost, lunch etc när han är på jobbet. Jag äter sällan lunch själv så för mig blir det ju extrajobb. Dessutom mycket svårare att jobba med massa ljud runtomkring och mer disk, tvätt, städ. Blir mest less på bara att det bara förutsätts att jag ska ta detta för att jag råkar vara hemma.

Jag tycker att du ska kunna åka iväg och göra det du vill och inte behöva passa upp nånting. Hans barn, hans ansvar. Fel av honom att inte fråga och inte ta in vad du känner och vill.

Fast är det inte bättre för en 10-åring att vara på fritids och få träffa kompisar och få uppstyrda och vuxenövervakade aktiviteter på dagarna än att sköta sig själv och äta en billyspizza samt sitta framför dator eller film hela dagen? Jag hade inte känt att detta var ett good-enough upplägg mer än några dagar för en frisk 10 åring, och inte orkat styra upp något bättre i TS sits. 

Jag hade iaf sett ett jättestort problem med upplägget även om det varit mitt eget barn, och min iofs 9 åring är visst ganska självgående, men det betyder inte att jag tycker att det känns som ett okej upplägg att han ska sköta sig själv hela sommarlovet, så jag hade varit sliten mellan att må jättedåligt av skuldkänslor eller att slita ut mig på ett orimligt sätt som jag var hemma för att slippa genom att aktivera honom. Väldigt onödigt när han har rätt till fritids som varit ett mycket bättre alternativ för alla. 

Här är ju två problem.

Det ena är din mans bristande respekt för dig, att han bara kör över dig. Du verkar acceptera det trots att du är irriterad. Alltså kommer det beteendet att fortsätta.

Det andra är ditt bristande intresse för ditt bonusbarn. Det kan ha att göra med det första. Du borde påpeka för din man att om han vill att du och bonusbarnet ska få ett bra förhållande, så motverkar han det med sitt sätt. Din irritation över din mans handlande kommer att gå ut över barnet.

Ingen begär att du ska älska ditt bonusbarn som ditt eget barn. Men du behöver se hen som en medlem av din familj, inte som en inkräktare. Jag tycker vad du skriver verkar illavarslande. Tycker du att hen är illa uppfostrad? Det är i så fall de biologiska föräldrarnas fel.

En tioåring behöver iaf tillgång till en vuxen. Bonusen har ju inget val, varken mamma eller pappa finns tillgänglig under dagarna, bara TS.

Snälla rara du, läse det jag skrivit en gång till. Och om du läser mitt inlägg så säger jag att om inte min 10 åring och dennes kompisar är onormalt försigkomna så behöver man inte vara en passopp till en 10 åring och dennes kompisar! Och en 10 åring behöver absolut inte någon lektant! Och vem är det som förväntar sig det? Ingen har sagt att hon ska vara det, varken mamman till barnet eller sambon vad jag kan se i TS inlägg. Det är vad hon själv känner förväntas av henne.

Det jag skrev kvarstår. Jag har gett henne tips på hur hon för det att fungera så att hon slipper känna att hon slipper passa upp sambons barn, dvs full frysen och visa barnet om denne inte redan lärt sig än hur micron fungerar hur den fungerar. Kan barnet hur micron fungerar går det lätt att fixa mat åt sig när hungern smyger på. Det behöver TS inte vara hemma och passa upp på. Leka... Finns många föräldrar som aldrig någonsin leker med sina barn så varför ska TS göra det? Och hur många 10 åringar vill just leka med sina styvmödrar? Inte många tror jag.

Dessutom så ser jag att hennes största ilska är, precis som jag skriver, att något beslutats över hennes huvud. Och att jag förstår hennes ilska. Jag försöker i mitt inlägg få henne att se det ur en annan vinkel. Ibland så är det just det som behövs för att kunna vända en jobbig sak till att bli mindre jobbig. Jag försöker även få henne att se att om hon ser det ur en annan vinkel och inte bara stör sig på barnet så kan hon i barnet få en person som blir en viktig person i hennes barns liv. Styvbarnet kommer sannolikt bli en viktig person oavsett i och med att denne är mest hos sin pappa, men genom att hantera det på ett vuxet sätt så ökar hon förutsättningarna för att barnens förhållande till varandra blir av det positiva slaget. Vad ser du för fel i det?

Att folk bara håller med tror jag inte hjälper henne i hennes situation, tvärtom så misstänker jag att det för henne att bli än mer irriterad på situationen och till följd av det känna sig än mer förbisedd och irriterad. Rätta mig om jag var fel, men jag tror inte att någon blir gladare av att bli det och känna sig så.

Jag både ser problemet och tycker att du förstorar det.  Jag förstår att du vill vara ifred och det är inte ditt barn, men du kan inte skicka iväg barnet till fritids bara för att du ska få vara ensam.

En 10-åring skulle jag säga normalt inte går på fritids. Det gjorde inte min äldsta som 10-åring och tvivlar på att min yngsta kommer göra det nästa år vid 9 års ålder. Att skicka honom på fritids i den åldern skulle handla om att skicka bort honom för att du ska få vara ifred och inte att han ska gå där för att han faktiskt behöver tas om hand. Om du inte hade varit hemma så kanske han hade varit hemma själv med kompisarna och fått hjälp med färdiga luncher att plocka fram. 

Om han har sommarlovslediga kompisar så borde ni styra in så att de spenderar ungefär lika mycket tid hos varje kompis vilket ger dig helt fria dagar. Och de dagar de är hemma hos er så räcker det med att du fixar lunch (och om du är trött så får väl pappan göra det dagen innan som bara är att värma eller kall lunch som bara är att plocka fram). I övrigt så är det väl bara för dig att åka iväg om du vill det.