Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Absolut inte, men kan den ena vårdnadshavaren av någon anledning inte ta sitt ansvar så är det upp till den andra vårdnadshavaren - inte till någon utomstående (om det inte är en fråga för soc, dvs).

Jag var i 10-åringens sits som liten. Inte visste jag då vilka diskussioner som gick mellan de vuxna, jag uppfattade bara deras agerande från mitt håll. Jag kände mig ju stor och självständig. Kommer inte ihåg någon sommar, men däremot många eftermiddagar då jag inte skulle lämpas på styvmor. Ingen kompis gick på fritids, men hos mig gällde att jag fick cykla runt i byn eller följa med någon kompis hem om pappa inte var hemma än då min kära styvmor ?inte orkade? att jag kom hem. Jag fattade inte problemet, jag klarade mig ju själv och försökte vara tyst och tysta kompisar i hallen. När fröken läste Mio min Mio högt kommer jag ihåg hur det gick ett igenkännande fniss genom klassen när hon läste om tant Edla eller vad hon hette, den där kärlekslösa fostermodern.

Min styvmor kalkades allmänt för häxan av mina kompisar.

Hon gjorde egentligen inte så mycket mot mig, mer än utstrålade motvilja mot mig, gjorde extrem skillnad på mig och det egna barnet som såsmåningom föddes och gjorde ordlöst klart för mig att hemmet var hennes, inte mitt. Att det aldrig var synd om mig och att jag hade det så bra gjorde hon klart vid varenda familjemiddag efter att jag blivit vuxen. Jag hade aldrig någon uppgörelse med henne. Hon gjorde ju inget ?fel? . Nu är hon död, hon blev inget vackert minne.

(Självklart skulle jag kunna skriva ett lika långt inlägg om min far, men det orkar jag inte nu.)

Rent åldersmässigt var de tonåringar, men de betedde sig som efterblivna och bara satt och trodde jag skulle mata dem, trots pappan sagt åt dem att klara sig själva. 
Jag hade gjort likadant oavsett deras ålder, säger pappan att de ska klara sig så är det hans sak att lösa och inte min.Varför skulle det orosanmälas om en tioåring som är hemma om dagarna?
Normala barn i den åldern kan fixa mackor och lättare mat, åtminstone att värma något i micron.

Vägrar mamman till särkullen ta sitt ansvar så får ju pappan gå in och ta det. Men det vill ju till att ts säger till på skarpen och struntar i att göra något för hen, först då blir pappan tvingad att faktiskt leva upp till det ansvar som åligger honom.
Tyvärr ser även här i tråden hur många kvinnor som styrs av dåligt samvete och därför går in och tar pappans ansvar och låter honom komma undan.
Låt honom laga mat på kvällen, och låt honom få ta tjatet av ett uttråkat barn att åka och bada osv när han kommer hem.

Det är inget speciellt för partners till föräldern, det finns föräldrar som agerar precis likadant. Vi har en granne som är precis sådan som du beskriver, hon "städade" alltid när ungarna skulle va där.

Har inte läst hela tråden, men jag hade helt klart ringt upp fritids och frågat om de kunde ta emot barnet. I övrigt är det föräldrarnas ansvar att ta hand om barnet, så jag hade kanske bokat in en semester på landet hemma hos vänner eller släktingar till dess att föräldrarna hade börjat ta hand om barnet på riktigt. 

Stackars barn!! 

Spelar ju ingen roll att det är den enda frågan, då den utgör ett så pass stort problem.

Om du verkligen vill få honom att fatta och kanske ändra sig nu när du redan sitter där höggravid med hans barn, ta och hälsa din man att du reser bort ett tag och sov hos någon anhörig eller vän ett par dagar. Då får han lösa barnpassningen bäst han vill. Denna kalldusch är nog det enda sättet att få honom att fatta att du menar allvar och vägrar acceptera det här, annars kommer det ju att fortsätta.

Oj jävlar. Det var fult gjort av din man. Jag hade tokvägrat, redan när detta beslutades. Vilken jävla sits att vara gravid med den snubben. 

Du frågar oss vad vi tycker om situationen och de flesta svarar att mannen gjort fel som inte diskuterat situationen med dig.
När folk svarar dig säger du att han är en bra pappa och försvarar honom.
Han kan säkert vara en trevlig man men som du skriver ska han knappt ta semester i sommar men tycker att du ska ta hand om hans barn.
Det hela ligger ju på honom och han har inte respekterat vad du tycker.
Det är mellan er.
Nu ska biomamman inte ha så mycket tid men några veckor på slutet.
Hon kanske inte har mer semester eller så har hon barnet alldeles för lite men varför ska man skuldbelägga biomamman för din sambos beslut om att barnet inte ska gå på fritids?
Om han säger att när barnet är hos er bestämmer han (och du borde ha varit involverad) om barnet ska vara hemma eller på fritids så är det ju inte biomammans beslut. När barnet är hos er bestämmer ni så det är helt din mans eget bestämda beslut och är det någon du ska vara irriterad på så är det ju han.

Min man ex är en vettig och bra person och jag gillar henne, dock tycker vi inte alltid lika men dom är separerade och då är det ju inte hennes sak att komma och bestämma om vad som händer på vår tid med barnet.
Hon får bestämma om barnet när hon har det och vi när vi har det, skulle biomamman lägga sig i om barnet är hemma med mig, mannen eller annan släkting eller är på fritids under våra veckor skulle jag bli arg.
Även ifrån hennes sida skulle det ju inte vara rättvist mot henne när hon är separerad att hon måste fråga och tjata om tillsyn av barnet hos oss när det inte är hennes tid.
Ska hon dras med att behöva se till vad barnet gör och ha åsikter om pappans tid fast dom är separerade? ska hon behöva säga till mannen vad som är rätt eller fel på hans barn tid? nej det är ju hans ansvar.
Det är väl inte upp till biomamman och lägga sig i och bestämma om vad som händer i pappans nya familj. 
OM man ska lägga sig ska det bero på att barnet far illa något vis, DÅ ska man förstås säga till.
Men det måste vara biomamman och biopappan som bestämmer när barnet ska vara hos vem, sen ska den andre föräldern inte lägga sig i om barnet är hemma med ny partner, hos släktingar eller vänner det bestämmer föräldern där barnet är förutom som sagt om barnet far illa och då Måste man lägga sig i.

I ert fall är det inte biomammans fel att mannen bestämt mot din vilja att barnet inte skulle gå på fritids, hon ska inte bestämma om barnet när det är hos er, liksom ni inte ska lägga er i vad barnet gör hos mamman.

Din sambo har agerat fel och troligtvis är inte det här sista gången.
Det är enbart hans fel att du känner som du gör.
Vad tycker du själv om hans agerande?
Är det någon mer än hans fel?

Barnet är 10 år kan ju inte belastas för detta, det tror jag inte att du gör heller men din irritation över situationen gör ju att du blir irriterad även på barnet som kommer med frågor, tar hem kompisar, vill ha mat osv.
En 10 åring kan ju inte tänka sig in i situationen, vad bra jag får vara hemma och leka med kompisar fast om jag tänker efter vill nog inte min pappas sambo att jag ska vara hemma.

Du måste ta upp detta med din sambo att du känner dig överkörd och att han inte gör om det igen, men han kommer säkert ha en massa åsikter när du är föräldraledig om att du kan ställa upp för hans barn.
Det är helt ok men då måste du tycka att det är ok annars kommer det att gå ut över 10 åringen som inte valt situationen.

Ingen begär att du ska älska din bonus lika mycket som din egen bebis, men din sambo kommer ju att älska dom lika mycket fast kanske på olika vis och 10 åringen kommer ju att vara ditt barns syskon och dom kommer ju troligtvis älska varandra, när 10 åringen dessutom nästan bor på heltid hos er blir det ju också annorlunda än om dom bara träffats varannan vecka eller mindre.

För din man blir familjen sambo, barn,barn som en hel familj i hans ögon.
För ditt barn blir familjen mamma, pappa, syskon som en hel familj.
För bonusen blir  det pappa, syskon och bonusmamma
För dig blir det sambo, barn, bonusbarn.
Ni måste alla hitta er plats i familjen om din man inte respekterar dina åsikter kommer det garanterat bli problem framtiden och du kommer att bli frustrerad och det kan gå utöver bonusbarnet även fast det är pappan som tagit besluten.

Helt sjukt resonemang! Det är väl snarare mamman till 10 åringen som borde gjort abort från början eftersom hon uppenbarligen inte vill ha sitt barn hos sig vidare ofta. Jag fattar inte heller riktigt hur pappan tänker här, hur skulle han göra som ensamstående? Han utnyttjar ju TS som en nanny.

Till TS. Jag kan bara ge dig ett råd och det är att inte lägg någon som helst energi på att sysselsätta styvsonen i sommar. Det är fruktansvärt att föräldrarna föser över allt ansvar på dig men det är deras problem och inte ditt. Som höggravid behöver du vila och ha lugn och ro omkring dig. Är sonen hemma med dig så får han äta lunch med dig om du ändå lagar till dig själv men annars så håll inte på och ansträng dig eller planera in några aktiviteter överhuvudtaget, ta hand om dig själv och blir sonen uttråkad så får han väl börja ställa krav hos dom som det bör ställas krav på? Om du nu bara kör på och går emot dina egna principer (för uppenbarligen är du inte pigg på det här) så kommer din man bara utnyttja dig ännu mer sedan när du är föräldraledig och mamman kommer fortsätta lapa drinkar i solstolen. Det kanske är det som behövs för att sonen själv kommer börja klaga och ställa lite krav på sin egen mamma och pappa, för det är där ansvaret ska ligga.

Sedan så fattar jag mig inte på dessa usla föräldrar som inte ser det som en ynnest att få spendera sin tid ihop med sina barn. Skiljer jag mig så aldrig i livet att jag hellre haft mina barn med pappas flickvän under sommarlovet om han jobbade. Usch och tvi för usla föräldrar!