Anonym (Bonusmamman)

Tue 16 Jun 2020 22:56

648 svar

Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Är hemma från jobbet nu på heltid i väntan på förlossning av min förstfödde. Min mans barn, 10 år gammal, bor här mestadels och har umgänge med sin mamma varannan helg.

Min man har valt att inte ha barnet på fritids i sommar men kommer själv jobba heltid.

Jag känner mig frustrerad över att jag nu förväntas passa upp på barnet genom att fixa mat, vara tillgänglig, ta med på aktiviteter och anpassa mitt eget schema för att barnet är hemma. Hade jag fått välja hade barnet varit på fritids, men det är inte jag som bestämmer det.

Min man ser inte problemet som jag upplever och är dels av åsikten att barnet inte kräver så mycket uppassning, samtidigt som han tycker att jag kan ordna lunch till barnet när jag ändå är hemma och ska äta själv, och dels anser att jag får vänja mig vid detta då jag snart har ett eget barn på heltid.

Jag känner mig dum om jag nu åker iväg under en dag och umgås med vänner eller familj, eller om jag inte ser till att barnet exempelvis har mat och sånt. Dessutom känns det inte bra att lämna barnet ensamt längre stunder trots att det egentligen varken är mitt val eller ansvar (enligt mig).

Dessutom är jag som höggravid ju hemma för att vila upp mig, vilket blir svårt när jag förväntas passa upp barnet och vara mitt i leken med barnet och dennas sommarlovslediga kompisar som springer ut och in.

Hur tänker ni kring detta och hur hade ni själva agerat?

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Wed 17 Jun 2020 08:21

#41

Körsbärsdalen skrev 2020-06-17 08:09:07 följande:

Men det är ju en 10-åring..? De sköter ju sig själva till 99 %... Är ju inte ens tal om att ha koll på att de sköter läxor eller tider eller något, för det är ju sommarlov. Mat ska du väl äta själv också, är det jättejobbigt att laga lite extra så det räcker till en till eller? I så fall får väl pappan göra storkok när han inte är på jobbet som barnet får micra. Annars fattar jag inte vad problemet är? Hade det varit ett småbarn-lågstadiebarn hade det ju varit något annat, men detta är ju ett stort barn!

Problemet är att barnet vänder sig till en med frågor, krav på aktiviteter, att den ska ha mat, har tusen kompisar över, springer runt och härjar, stökar ner osv. Jag har ingen lust att vara i detta då jag ska vara hemma och vila upp mig inför förlossningen av mitt barn. Har ingen lust att på det behöva ta hand om mannens barn som han lämpat över på mig där han själv slipper allt ovanstående då han är på jobbet.

Anonym (Alvia)

Wed 17 Jun 2020 08:21

#42

Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-17 07:38:00 följande:

Jag förstår hur du menar och ser det som ett ganska troligt scenario. Sen skulle jag väl inte säga att pappan inte vill ha sin tioåring, han vill det bästa vilket han anser är att barnet ska få vara hemma på sommaren och leka med vänner trots att han jobbar. Sen skulle han aldrig erkänna att mamman inte vill ha barnet, även om jag kan känna att hon på olika sätt både nu och bakåt i tiden, genom sitt handlande, ger sken av att hon är nöjd med att inte ses så ofta och intr ta något ansvar. Hade jag fått vara med i beslutet att barnet ska vara hemma är det ju en annan sak. I detta fall har det lämpats på mig vilket gör mig skogstokig och gör att jag känner mig totalt maktlös och överkörd.

Jag vill bara tillägga att jag på inte menar att felet ligger hos dig! Det finns få situationer som är så energikrävande och skapar sån frustration som ett familjeliv där man tvingas in i roller och ansvar man själv inte valt. Det finns tusen sätt att ha en fungerande bonusfamilj, i rollfördelning ansvarstagande osv. men samtidigt bara ett sätt- det sättet där samtliga känner att de gör det utifrån sina. egna förutsättningar och sin vilja. Och jag skulle säga att det nästan alltid är där det brister.

Samtidigt håller jag inte med pappan om bedömningen av barnets bästa. Att tvinga sitt barn på någon som inte vill att skapa gnissel i relationer som är tänkta att hålla för gott (hans barn och mamman till hans andra barn). Det verkar inte som barnets bästa ur vare sig lång eller kort sikt.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Wed 17 Jun 2020 08:27

#43

Anonym (S) skrev 2020-06-17 07:44:55 följande:

Jag tänker så här att det praktiska ansvaret för barnet är en sak. Det kan du vara tydlig med att du inte tar.

Att barnet är hemma är en annan sak. Jag tänker att om barnet hade fått vara hemma om du jobbat så borde det få vara hemma om du är hemma. Har du behov av lugn och ro kanske det går att ordna på annat sätt?

Ni kanske också kan sätta upp regler tillsammans i hemmet om tider/dagar man får ha kompisar hemma.

Om det är vilan som är det viktuga och inte ansvaret som sådant kanske pappan kan göra upp att barnet får vara hos kompisar några dar i veckan. Men då kanske man behöver erbjuda andra barn att vara hos er nån dag i veckan också vilket ju blir mer ansvar för dig.

Jag tänker att det är lite klurigt för å ena sidan ska pappan maturligtvis ta fullt ansvar för sitt barn. Å andra sidan kan man inte trolla bort att ni är flera personer som delar på ett hem och därför kommer störas av varandra ibland.

Har barnet gått ut 3an eller 4an?

Jag tänker att det är såväl ansvaret som vilan som spelar roll för mig. Jag förstår din tanke och den är god, men jag är helt ointresserad av att "få" vila genom att barnet är borta hos kompis och sedan behöva bjuda tillbaka detta någon dag senare. Jag upplever verkligen inte att det är mitt ansvar överhuvudtaget och det är det som är så oerhört frustrerande. Det stör mig något ofantligt och det känns så hopplöst. Barnet har gått ut 3an.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Wed 17 Jun 2020 08:33

#44

Anonym (Alvia) skrev 2020-06-17 08:21:40 följande:

Jag vill bara tillägga att jag på inte menar att felet ligger hos dig! Det finns få situationer som är så energikrävande och skapar sån frustration som ett familjeliv där man tvingas in i roller och ansvar man själv inte valt. Det finns tusen sätt att ha en fungerande bonusfamilj, i rollfördelning ansvarstagande osv. men samtidigt bara ett sätt- det sättet där samtliga känner att de gör det utifrån sina. egna förutsättningar och sin vilja. Och jag skulle säga att det nästan alltid är där det brister.

Samtidigt håller jag inte med pappan om bedömningen av barnets bästa. Att tvinga sitt barn på någon som inte vill att skapa gnissel i relationer som är tänkta att hålla för gott (hans barn och mamman till hans andra barn). Det verkar inte som barnets bästa ur vare sig lång eller kort sikt.

Förstår vad du menar, men han menar på att felet ligger hos mig och att jag bara borde gilla läget nu när jag dessutom snart kommer ha ett eget barn som är syskon till hans barn. Så han tycker inte att relationen mellan mig och hans barn är hans ansvar även om jag kan se att det är sådana här liknande grejer, som han skapar, som leder till att jag om möjligt blir ännu mer ointresserad av hans barn. Detta har gnisslat mellan mig och min man sedan dag 1 gällande detta, och jag har varit tydlig sedan vi inledde vår relation hur jag ser på rollen som bonusmamma. Att jag inte är intresserad av att ta något ansvar och att jag tar en mammaroll för mina egna framtida barn men aldrig någon annans - de förväntningar och krav på mammarollen har jag hänvisat honom att ta med hans barns mamma, men det gör han inte och hon ger som mest ett lillfinger i engagemang vilket innebär att 99% av jobbet och ansvaret för hans barn ligger på honom (och indirekt mig då).

sextiotalist

Wed 17 Jun 2020 08:37

#45

Har du möjlighet att åka över till dina föräldrar och vila upp dig, då måste pappan axla sitt ansvar.

Kanske arbeta hemifrån

Vanessa89

Wed 17 Jun 2020 08:39

#46

Och detta arsel till man valde du att föröka dig med? Hur trordu ansvarsfördelningen kommer att se ut när erat gemensamma barn finns med i bilden? Du kommer få göra precis ALLT, medan han "jobbar" borta.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Wed 17 Jun 2020 08:42

#47

Vanessa89 skrev 2020-06-17 08:39:05 följande:

Och detta arsel till man valde du att föröka dig med? Hur trordu ansvarsfördelningen kommer att se ut när erat gemensamma barn finns med i bilden? Du kommer få göra precis ALLT, medan han "jobbar" borta.

Haha, han är inget arsel generellt men detta är något vi tycker väldigt olika om vilket såklart påverkar vårt liv.

Anonym (Stina)

Wed 17 Jun 2020 08:46

#48

Å ena sidan så är det rätt ovanligt att 10-åringar går på fritids på sommaren, och när ditt eget barn är 10 kommer du antagligen tycka att det vore rätt taskigt att ha barnet på fritids, särskilt om en förälder är hemma. Det är få föräldrar som gör så, och då är det oftast en inte särskilt välfungerande familj. När ska barnet få sommarlov liksom? Så tja, jag tycker lite det låter som att du inte bondat med barnet och inte ser er som en familj utan barnet som en separat enhet.

Å andra sidan borde ju pappan märkt av detta. Och fixat för barnet så det blir så bra som möjligt för alla. Att kräva saker av dig när du sagt att du inte vill låter faktiskt helt gränslöst. Jag har lite svårt att fatta hur kvinnor idag kan leva på detta vis, där deras män bestämmer vad de ska göra. För det är ju vad han gör. Han tvingar dig till något du inte vill och du frågar på familjeliv om det är ok. Det spelar ju ingen roll vad andra tycker är ok - poängen är ju att du själv redan vet vad du inte vill så...varför ska någon annan berätta för dig hur du ska ha det? Vad är det du tvivlar på? Din rätt till självbestämmande?

Vanessa89

Wed 17 Jun 2020 08:52

#49

Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-17 08:42:33 följande:

Haha, han är inget arsel generellt men detta är något vi tycker väldigt olika om vilket såklart påverkar vårt liv.

Jo, han är ett riktigt praktarsel och du har hamnat i en typisk kvinnofälla. Skribenten Stina sammanfattade det väldigt bra i sitt inlägg.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Wed 17 Jun 2020 08:55

#50

Anonym (Stina) skrev 2020-06-17 08:46:44 följande:

Å ena sidan så är det rätt ovanligt att 10-åringar går på fritids på sommaren, och när ditt eget barn är 10 kommer du antagligen tycka att det vore rätt taskigt att ha barnet på fritids, särskilt om en förälder är hemma. Det är få föräldrar som gör så, och då är det oftast en inte särskilt välfungerande familj. När ska barnet få sommarlov liksom? Så tja, jag tycker lite det låter som att du inte bondat med barnet och inte ser er som en familj utan barnet som en separat enhet.

Å andra sidan borde ju pappan märkt av detta. Och fixat för barnet så det blir så bra som möjligt för alla. Att kräva saker av dig när du sagt att du inte vill låter faktiskt helt gränslöst. Jag har lite svårt att fatta hur kvinnor idag kan leva på detta vis, där deras män bestämmer vad de ska göra. För det är ju vad han gör. Han tvingar dig till något du inte vill och du frågar på familjeliv om det är ok. Det spelar ju ingen roll vad andra tycker är ok - poängen är ju att du själv redan vet vad du inte vill så...varför ska någon annan berätta för dig hur du ska ha det? Vad är det du tvivlar på? Din rätt till självbestämmande?

Jag vet egentligen inte. Svaret är väl att jag, som du säger och som mannen tycker, borde bondat med barnet tidigare och sett det som min självklarhet att passa upp på barnet medan barnets vårdnadshavare jobbar. Kanske vill jag bara ha någon att prata med om detta och kunna uttrycka min frustration som inte får gehör hos min man. För jag kommer ju inte ändra mig och plötsligt börja umgås med barnet då min motvilja till umgänge med barnet blir ännu större i denna påtvingade situation. Min och barnets relation kommer aldrig bli bra och det lär ju straffa sig i framtiden men jag vägrar tillstå att det enbart är pga mig utan minst lika mycket pga min mans ageranden, men det kommer ju han aldrig se/erkänna då han tycker han har rätt. Frustrerande bara att det ska vara så lätt att vara förälder och ställa krav på andras engagemang även om man brister i sitt eget, och så otacksamt att vara bonusförälder och få skit för allt man gör och inte gör för andras barn.

Hemma själv med sommarlovsledig bonus

INNEHÅLL