Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-17 07:01:12 följande:
Tack för alla era svar!
Jag har gjort tydligt för länge sedan att jag inte kommer hålla på och passa upp på barnet och att han bör sätta barnet på fritids. Men han vägrar då han tycker barnet har rätt att leka med sina kompisar hemma och slippa fritids. Så det har tagits upp tidigare men vi är oense och han har bestämt, jag kan ju ogärna själv anmäla barnet till fritids och tvinga barnet dit om pappa säger att barnet inte ska dit. Tror mig, jag säger ifrån och våra enda konflikter rör våra olika åsikter i dessa bonusangelägenheter där jag är tydlig med var mitt ansvar och engagemang går och där han förväntar sig/kräver något annat än det jag (varit tydlig med från början) att jag inte kan eller vill ge.
Barnet ska vara hos sin mamma sista veckorna innan skolan, annars är barnet här och kommer troligen inte vara så mycket hos sin mamma alls innan dess och har redan skippat planerade umgängen för att mamman, pappan och barnet tycker att barnet kan vara hos oss för att få vara med sina kompisar. Min åsikt räknas inte här utan jag får gott finna mig i planeringen och säger jag något att invända om detta blir jag the bad guy och elak styvmor. Att mamman mer än gärna lämpar barnet över på oss och inte verkar sörja att inte träffa sitt barn på flera veckor är ingenting som min man verkar vela kännas vid, utan jag blir alltid den onda som ifrågasätter.
Min man kommer väl inte ha någon direkt semester så utan har ett flexibelt arbete. Han har dock mycket arbete kommande veckor så då kommer han bara borta på heltid.
Jag läser in att ni är många som ändå tycker att barnet kan vara hemma själv, vilket känns skönt att höra. Visserligen har barnet varit hemma själv förut några timmar men jag har inte vetat riktigt vad som är lämpligt, även om jag vet att vissa av barnets vänner också varit hemma själv.
Jag vet inte hur jag hade gjort om tonåringen var mitt eget barn. Troligtvis hade jag resonerar annorlunda och aktiverat på ett annat sätt. Här har jag dock inte haft något att säga till om gällande fritids osv, vilket jag såklart hade fått om barnet var mitt eget. I detta fall känner jag dock noll sug att hitta på roliga saker med barnet så jag anser det påtvingat och inte mitt ansvar. Vill mannen att hans barn ska få aktiviteter med en vuxen kan han vara hemma själv och göra detta, sätta barnet på fritids eller skicka barnet till sin mamma. Jag har noll energi som höggravid och noll lust att lägga den lilla energin jag har på att göra aktiviteter med barnet på dennes sommarlov.
Givetvis kommer jag inte ställa mig att göra värsta luncherna i detta skede utan kommer äta typ gröt eller omelett eller liknande. Vill mannen att barnet ska få mat så får han ordna det själv men problemet blir ju att jag någonstans ändå förväntas ordna detta och på annat sätt vara tillgänglig för barnets behov och frågor under tiden jag är hemma. Något jag kunnat slippa om jag fick egentid hemma och barnet var på fritids.
Jag har ingen aning om ifall barnet klararsigsjälv. Men man får väl utgå från att pappan vet det. Och om du talat om att du inte kommer vara hemma på dagarna så visste ju pappan det när han tog beslutet.
Det som är lite lurigt i detta är ju att det låter som att pappan ändå tänker sig att det är du som har huvudansvaret för barnet under dagarna och planerar och agerar efter det. Så tänker du inte det får du nog vara extra tydlig en gång till (oavsett om nån anser att du är den elaka styvmamman), för annars kan det ju bli väldigt tokigt för barnet. Ska tioåring klara sig själv hela dagarna måste det ju finnaa väldigt tydliga rutiner för barnet, som pappan måste ordna i förväg.
Om jag vore du skulle jag ta ett snack till med pappan om sommarens upplägg (utan att dra in fritids utan med utgångsläget att barnet ska vara hemma). För det låter ju lite som att du anser att du varit tydlig men att pappan agerar som om du inte alls varit det/räknar med att du agerar på annat sätt än du sagt. Och det kan ju ge onödiga konsekvenser för barnet. Såtänk igenom exakt vad du kan ställa upp på, i detalj, och informera pappan om det på ett tydligt sätt.