Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Kanske finns ingen kompis åt 10-åringen på fritids. I den åldern är de flesta hemma i vissa områden och då förstår jag verkligen att man själv också vill vara hemma.

Jag gissar att pojkens sommarlov i övrigt blir ganska tråkigt? Pappas semester är kanske planerad utifrån bebisens ankomst, stor del av hans tid går dit istället för till vanliga utflykter med bad och sådant. Ni kan inte resa bort någonstans, kanske inte ens övernatta hos farmor i grannstaden eftersom det kommer en bebis Läger och grejer är inställda pga corona. Se det lite ur pojkens perspektiv. Att slippa fritids några veckor kanske är det enda pappan kan ge honom den här sommaren.. 

Kanske tänker pappan också på att ni ska hålla er friska så att han är välkommen att vara på förlossningen. Att pojken är hemma istället för på fritids kanske minskar hans kontaktytor, även om han leker med kompisar ändå. Blir han sjuk på fritids och smittar sin pappa hemma får ju inte han följa med när bebisen kommer, om han inte tillfrisknat helt. 

Tack för alla era svar!

Jag har gjort tydligt för länge sedan att jag inte kommer hålla på och passa upp på barnet och att han bör sätta barnet på fritids. Men han vägrar då han tycker barnet har rätt att leka med sina kompisar hemma och slippa fritids. Så det har tagits upp tidigare men vi är oense och han har bestämt, jag kan ju ogärna själv anmäla barnet till fritids och tvinga barnet dit om pappa säger att barnet inte ska dit. Tror mig, jag säger ifrån och våra enda konflikter rör våra olika åsikter i dessa bonusangelägenheter där jag är tydlig med var mitt ansvar och engagemang går och där han förväntar sig/kräver något annat än det jag (varit tydlig med från början) att jag inte kan eller vill ge.

Barnet ska vara hos sin mamma sista veckorna innan skolan, annars är barnet här och kommer troligen inte vara så mycket hos sin mamma alls innan dess och har redan skippat planerade umgängen för att mamman, pappan och barnet tycker att barnet kan vara hos oss för att få vara med sina kompisar. Min åsikt räknas inte här utan jag får gott finna mig i planeringen och säger jag något att invända om detta blir jag the bad guy och elak styvmor. Att mamman mer än gärna lämpar barnet över på oss och inte verkar sörja att inte träffa sitt barn på flera veckor är ingenting som min man verkar vela kännas vid, utan jag blir alltid den onda som ifrågasätter.

Min man kommer väl inte ha någon direkt semester så utan har ett flexibelt arbete. Han har dock mycket arbete kommande veckor så då kommer han bara borta på heltid.

Jag läser in att ni är många som ändå tycker att barnet kan vara hemma själv, vilket känns skönt att höra. Visserligen har barnet varit hemma själv förut några timmar men jag har inte vetat riktigt vad som är lämpligt, även om jag vet att vissa av barnets vänner också varit hemma själv.

Jag vet inte hur jag hade gjort om tonåringen var mitt eget barn. Troligtvis hade jag resonerar annorlunda och aktiverat på ett annat sätt. Här har jag dock inte haft något att säga till om gällande fritids osv, vilket jag såklart hade fått om barnet var mitt eget. I detta fall känner jag dock noll sug att hitta på roliga saker med barnet så jag anser det påtvingat och inte mitt ansvar. Vill mannen att hans barn ska få aktiviteter med en vuxen kan han vara hemma själv och göra detta, sätta barnet på fritids eller skicka barnet till sin mamma. Jag har noll energi som höggravid och noll lust att lägga den lilla energin jag har på att göra aktiviteter med barnet på dennes sommarlov.

Givetvis kommer jag inte ställa mig att göra värsta luncherna i detta skede utan kommer äta typ gröt eller omelett eller liknande. Vill mannen att barnet ska få mat så får han ordna det själv men problemet blir ju att jag någonstans ändå förväntas ordna detta och på annat sätt vara tillgänglig för barnets behov och frågor under tiden jag är hemma. Något jag kunnat slippa om jag fick egentid hemma och barnet var på fritids.

Jag förstår hur du tänker men tyvärr tänker inte min man sådär gällande att vara frisk osv. Men visst så blir det ju så att vi håller oss hemma i vår stad och inte kan göra något direkt utanför både pga corona och pga bebis snara ankomst. Jag vill minnas att mannen även tidigare haft barnet hemma större delen av sommarlovet, dock har jag ju då inte varit ledig på detta sätt då utan då haft mina semesterveckor där vi semestrat som vanligt och där mina semesterveckor gått över i mammans veckor - alltså har jag inte ställts inför att vara hemma x antal veckor själv med barnet på heltid förut.

Stackars barn säger jag bara! Mamman vill inte träffa sitt barn på flera veckor och pappan dumpar honom på en sur och orkeslös gravid kvinna. Hur kan man gå in och bli en familj och inte ta till sig dom andra familjemedlemmarna, i det här fallet ett barn. Jag antar att du bara ska ha ett barn för om du inte orkar laga lite mat åt en 10-åring, hur sjutton ska du klara att ta hand om ditt första barn om du blir gravid igen?! Sedan kan jag absolut förstå att du är irriterad på din man som inte verkar ta in dina åsikter om er familjesituation. Kanske barnet kan vara hos nån kompis några ggr i veckan?

Det låter som om du och din sambo har olika förväntningar och behöver sätta er ner och diskutera. Han behöver kompromissa med dig om det är så att du påverkas negativt av att behöva ta ansvar över hans barn hela sommaren. För ansvar tar du ju - ett så litet barn är inte helt självgående och behöver säkert viss assistans, frågar tusen saker, behöver aktiveras, stökar ner. Dessutom gissar jag att det är du som får städa och diska åt barnet på dagarna och köpa hem sånt som barnet gör slut på eller behöver i matväg? Förutom det sociala ansvaret du tar över bonusbarnet då ni ska umgås i så stora sjok under sommaren. Och allt detta som höggravid? Nej, jag hade inte orkat. Jag hade irriterat mig på situationen och på min man som bara jobbar. Jag är själv styvmamma till ett barn i samma ålder och här har jag sagt kravet att barnet A. Är på fritids. B. Pappan tar ledigt. C. Barnet är hos sin mamma. Under sommaren. Detta för att det ska funka för HELA familjen, inte bara bli en skön avlastning för pappan. Nu jobbar jag hemifrån så vi är inte riktigt i samma sits, hade jag varit gravid och gått hemma så hade jag kanske fått kompromissa mer. Men pappan borde rimligtvis kunna ta ledigt i sommar tex, och sluta tidigare från jobbet eller ta med sitt barn till jobbet vissa dagar. Ordna lekdejter för sitt barn hos andra kompisar. Du kan kompromissa genom att vara hemma med bonusbarnet men inte ta något aktivt ansvar, sköta ditt egna bara. Och oroa dig inte för att verka vara elaka styvmodern, om din man försöker trycka på dom punkterna hos dig så manipulerar han dig. Sätt sunda gränser för dig själv och försök ta hand om bebisen i din mage :) Det är mitt råd. Det viktigaste i ditt läge är att DU mår bra och känner dig trygg och avstressad i ditt eget hem. Resten ordnar sig. Kommer du ingen vart med din man i diskussioner så är mitt råd parterapi, det är väldigt bra att lägga lite tid och pengar på det om man ska leva i styvfamilj.

Vilket otroligt skuldbeläggande på en kvinna som är höggravid och gör sitt bästa för att ta hand om någon annans barn på dagarna. Usch.

Svårt att säga om jag vill ha fler barn när jag inte ens har ett eget än. Jag tycker det är en principsak att jag inte ska behöva ta hand om hans barn när jag inte gjorts delaktig i planeringen. Jag är "ändå hemma" så då kan jag fixa ditt och datt men jag är ju hemma för att vila upp mig inför förlossning osv, inte ta hand om deras barn som ofrivilligt kastats på mig. Högst troligt hade jag haft barnet på fritids denna period, om det varit mitt eget (beslut). I vardagen fixar jag ju saker för barnet men att vara hemma med barnet på heltid själv utan att ha valt det eller kunnat påverka är en förjävligt jobbig situation skulle jag säga.

Jag har ingen aning om ifall barnet klararsigsjälv. Men man får väl utgå från att pappan vet det. Och om du talat om att du inte kommer vara hemma på dagarna så visste ju pappan det när han tog beslutet.

Det som är lite lurigt i detta är ju att det låter som att pappan ändå tänker sig att det är du som har huvudansvaret för barnet under dagarna och planerar och agerar efter det. Så tänker du inte det får du nog vara extra tydlig en gång till (oavsett om nån anser att du är den elaka styvmamman), för annars kan det ju bli väldigt tokigt för barnet. Ska tioåring klara sig själv hela dagarna måste det ju finnaa väldigt tydliga rutiner för barnet, som pappan måste ordna i förväg.

Om jag vore du skulle jag ta ett snack till med pappan om sommarens upplägg (utan att dra in fritids utan med utgångsläget att barnet ska vara hemma). För det låter ju lite som att du anser att du varit tydlig men att pappan agerar som om du inte alls varit det/räknar med att du agerar på annat sätt än du sagt. Och det kan ju ge onödiga konsekvenser för barnet. Såtänk igenom exakt vad du kan ställa upp på, i detalj, och informera pappan om det på ett tydligt sätt.

Tack så mycket för ditt svar! Känns verkligen som du förstår mig. Har ingen i min närhet som fattar vad det innebär då de inte är i samma situation själva. Visst är det så att barnet såklart kan vara hemma själv men när man som vuxen är hemma så blir det såklart det du säger med tusen frågor, stök och härj, krav på mat och att göra saker osv. Tyvärr lyssnar han inte på mig i detta utan har som sagt bestämt att barnet ska vara hemma och även om jag försöker ställa samma krav som du gjort så är det verkningslöst.

Jag lever också i en bonusfamilj, är dock inte gravid så det blir nog en stor skillnad på orken och hur man känner sig. Min man skulle dock aldrig bestämt om fritids emot min vilja, jag är helt säker på det. Vi hade resonerat oss fram till en lämplig lösning. Tex kanske barnet hade fått vara en del på fritids men inte heltid utan man hade ordnat så att barnet också kunde vara hemma och träffa kompisar.

Jag tänker om er situation, TS, att barnet blir ju äldre och äldre. Du får förklara för 10-åringen, när pappa inte är med, att för att det här ska fungera så kommer hen behöva vara lite mer självständig. Du ser till att det finns lunch (antingen färdiglagad så hen kan micra, eller enklare saker som går att laga av själv. 
Vad gäller kompisar så får du och barnet bestämma vad som ska gälla när bara ni två är hemma. Utgår från att barnet även är hemma hos kompisar ibland och att de inte alltid ska vara just hos er?

Tänker du åka iväg under en dag och göra något så får du prata med barnet om det ett par dagar innan. Då kan barnet ha en chans att tänka till om hur den dagen ska fungera, tex hälsa på en kompis? Då vet du att hen inte är ensam massor med timmar. osv. Det finns flera flexibla lösningar, men din TS visar ett lite fastlåst läge (och det beror ju inte på barnet utan på att pappan kört över dig)

Lyckas det här så har ju 10-åringen blivit mer självständig och det är ju väldigt fram för framtiden. Dessutom kan hen känna sig stolt över att kanske ha lärt sig laga lite mat eller annat "vuxet". Det kan tom stärka er relation.