Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Tråkigt, Bonus borde vara å fritids så du får vila.
Bonus har två föräldrar som har semester på sommaren. Bonus har lika stor möjlighet att vara ledig som andra barn. 
Det är inte elakt att ordna barnomsorg där barnet får mat, aktiviteter, barn att umgås med och vuxna som ser efter dem.

Men vänta här ... va? Varför måste barnet vara på fritids? Är det en svår graviditet, så ja, om inte styvmamman kan tillgodose barnets behov, men om det inte är så, så varför? För att vila? Vet vi ens att mamman i det här fallet har semester? Och i så fall, hur många veckor? Ett barn behöver semester, precis som vuxna behöver.

Fast barnet har ju två föräldrar, vars uppgift det är att ta hand om sitt barn. Pappan kommer väl att ha någon semester, då han kommer vara med sina barn? Om båda föräldrar jobbar hela sommaren, då får barnet vara på fritids, men då kanske föräldrarna är lediga vid annat tillfälle och kan vara med sitt barn?

Som bonusmamma är man del av familjen, men man är inte mamma. Man kan vara som en trevlig moster, en schysst extravuxen som ställer upp om det behövs vid något enstaka tillfälle. Men inte fasen säger man upp fritids och lämnar barnet att uppfostras av roliga mostern hela sommaren.

Jag hade vägrat. Ja, det är stor skillnad mellan att bre en macka att äta medan man läser tidningen (så äter jag lunch om jag är själv) och laga hyfsat näringsrik och varierad lunch till ett barn varje dag.

Jag har också fått en bonus över sommaren. En 10- åring. Mamman dumpade henne här pga sin psykiska ohälsa. Hon är bipolär och fick ett maniskt skov pga stress över nytt arbete. Jag jobbar natt och sover ett par timmar på förmiddagen. Vanligen mellan 8-10. Jag förväntas också passa upp i viss mån. Men jag väljer att göra det till något positivt. Jag gör tex sallad till min lunch och den räcker en vecka. Bonus gillar inte det men då får hon laga mat som hon gillar. Det har vi som aktivitet. På söndag handlar vi tillsammans och planerar veckans meny. I måndags lagade hon kyckling, ris och currysås. Vi tar fram recept och hon lagar faktiskt maten helt själv även om jag står vid sidan av och talar om för henne hur hon ska göra. Tisdag gjorde hon köttfärssås och spagetti. Sedan har vi även skaparverkstad. Vi skriver tillsammans eller spelar in egna podcasts där hon väljer ämnen och vi för dialog kring det. Idag ville hon diskutera mobbning från lärare då en elev i hennes klass har blivit utsatt för fruktansvärd behandling från den vikarierande läraren de haft. Då bjuder hon in kompisar på FaceTime. Vi bor i en annan kommun så det är 7 mil enkel resa till kompisar. Då får man hitta alternativ.

Vi syr. Hon älskar syslöjd i skolan och jag råkar ha en symaskin. Vi tar fram mönster som hon gillar på väskor, tröjor och byxor. Pappas gamla jeans blev en häftig väska. En gammal tröja blev örngott osv. Hon gör allt själv. Jag är bara med och stöttar upp med instruktioner. Vi har också varit iväg och badat i veckan. Ibland gör vi spa hemma med fotbad och ansiktsmask.

Det behöver inte vara jobbigt att ha ett bonusbarn hemma. Det blir vad du gör det till. En 10- åring är underbart! Jag har även en treåring med hennes pappa. och då krävs det lite passning men vi har världens bästa storasyster som kan hoppa in och stötta upp. Behöver jag säga att jag älskar min bonusdotter?

Själv är jag uppvuxen som inlägget ovan. Ovälkommen och oönskad. Flyttade hemifrån när jag var 14. Har inte alltid gjort bra val i livet men genom barnen kan jag göra rätt och om. Om ni fattar hur jag menar. Min bonusdotter ska aldrig behöva känna sig som jag gjorde. Det krävs heller inte mycket av mig för att forma vår relation.

Skaffa en X-box så sköter barnet sig själv :) En dag i veckan kan du ta det till en pool/sjö och bada.

Ungen är ju 10år han borde väl utan problem kunna värma rester, koka nudlar eller steka grillkorv typ till sig själv om du inte är hemma kr inte orkar göra lunch den dagen. Vill han ha kompisar över så får dom väl vara ute. De är ju mer eller mindre självgående i den åldern så känns ju inte som något jätte jobb om barnet inte har massa diagnoser som ställer till det.

Jag måste säga att jag inte håller med ovanstående men att jag samtidigt själv är uppvuxen i en kärnfamilj så jag har aldrig själv upplevt detta men sympatiserar med de som gjort det.

Jag har själv en son som fyller 7 år i höst och som jag upplever är väldigt krävande. Har dock varit ensamstående sedan start fram tills för 1.5 år sedan då jag gifte mig med min nuvarande make och vi har en 3 månaders bebis.Jag har själv anmält sonen till fritids de veckorna jag har honom eftersom min make arbetar och han har 4 jämnåriga kusiner som går på samma fritids och eftersom vi inte ska resa någonstans eller aktiviteter känns säkra för min del pga Corona vill jag att han går med han vägrar så hans jämnåriga kusin inte vill gå så de är båda hemma. De är hemma hos oss och kusinen sover här i ett par nätter. Idag är sista natten har jag sagt till eftersom det suger musten ur mig. Det är väldigt krävande att laga flera maträtter,det ska aktiveras,lagas massa käk, väcker bebisen,bråkas/tjatas,ett evigt servande och jag ser hellre att de är på fritids 9-14 för att aktiveras och umgås med jämnåriga.

Hans biologiska far har varit i princip frånvarande sedan födseln fram tills sonen blev 4 år då han haft helgumgänge och egentligen hållit på att jävlas med stämningarna i rätten under flera års tid. Den s.k Vårdnadstvisten har pågått i flera år på hans initiativ eftersom han vill ?umgås? med sonen som inte vill åka till pappa överhuvudtaget och aldrig velat det tyvärr då pappan är på vift. Sonen är precis som sitt bonusbarn ?dumpad? på hans nya sambo och övriga bekanta medans han själv är på en massa ?ärenden?. De har inga gemensamma barn och jag har alltid undrat vilken typ av kvinna som ställer upp på att passa andras barn som de bråkar om i rätten men sedan inte umgås med. Har inget emot hans sambo utan det är hans svinaktiga beteende jag motsätter mig.De har inga gemensamma barn.

Hade jag varit höggravid så hade jag skickat min son till fritids så att jag hade kunnat vila.Iallafall i några timmar. Jag tycker det beror på hur krävande barnet är och hur mycket du orkar. Jag har utmattning i botten så jag sover som en klubbad säl efter att ha aktiverat 7 åringar hela dagarna. Är jag själv gör jag ingen mat alternativt hämtar sushi från centrum 50 m från bostaden. Är det inte roligare för en 10 åring tr umgås med kompisar på fritids än att vara hemma bara för att vara hemma. På vårat fritids åker de och badar och har roliga aktiviteter i princip dagligen oftast utomhus om vädret tillåter. Det är typiskt en viss typ av män att avla av sig och sen förvänta sig att någon annan tar hand om avkomman, gärna ska de bråka med sitt ex och sedan hitta någon annan som tar hand om barnen. Det är en principsak tycker jag, handlar inte om biologisk eller inte. Han kan laga käk åt er båda tycker jag alternativt hämta mat utifrån. Min make tog hand om sonen (min biologiska son )när jag var höggravid och hämtade mat som utifrån eftersom han är dålig på matlagning. Jag tycker inte att du överreagerar. Rör det sig om någon enstaka vecka skulle jag ha överseende men inte annars.Har som ovanstående inte hört talas om att någon kvinna gjort liknande utan detta är typiskt vissa män,var uppmärksam på att han tar sitt ansvar gentemot erat kommande barn tidigt eftersom det är svårt att lära gamla hundar sitta. Just av denna anledning skulle jag själv aldrig vara tillsammans med en man som har barn ( undantag om barnens mamma är avliden då har jag inga problem ) är gift så förhoppningsvis blir det aldrig aktuellt ändå.

Det knepiga här är ju att pappan tänker jobba heltid men ändå inte vill ha sitt barn på fritids. Han förväntar sig alltså att ts ska hålla koll på barnet. Visst, en 10-åring klarar mycket själv, men inte allt, och bör inte lämnas ensam för mycket. Pappan har väl semester? Eller hade han tänkt att ts skulle ta hand om hans barn på heltid? Han är iof inte den första pappan som dumpar tidigare barn på sin nya partner, men i alla fall Allt detta hade förövrigt kunnat lösas med bättre kommunikation och framförhållning från hans sida. T ex att barnet är på fritids en dag mindre i veckan, tills hans semester börjar. Jag är säker på att ts kan ställa upp på det, i ett gemensamt hushåll hjälps man åt, men hon är inte barnets mamma. Självklart måste man också ta hänsyn till att hon är höggravid.

Vaddå inte du brstämmer? Du bestämmer ju vad du själv gör. När pappan bestämde att barnet skulle vara hemma skulle du varit supertydlig med att du inte kommer fixa med mat eller vara hemma för sällskap så att pappan kunde ta neslut utifrån det. Vad du behöver vänja dig med bestämmer ju inte han.

Sen kan jag ju tycka att man kan hjälpas åt, men det beror ju väldigt på vilket ansvar han tar och viöket inflytande du får i ditt ansvar. Nu låter det ju mer som att han bestämt hur det ska vara utan att prata med dig om saken.

Däremot är det ju självklart att om pappan förberett det som behövs och anser att barnet klarar sig själv ska barnet förstås få vara hemma oavsett om du helst skulle vilja vara själv eller inte.

Fast man bör fråga en person innan och inte bara bestämma över dennes huvud. Dessutom är det väl inte alls säkert att man som ensam vuxen ställer sig och lagar mat en speciell tid varje dag. Men visst bör man kunna hjälpas åt men man bör också få inflyta de över hur och när.

Håller med om att ts borde sagt ifrån för länge sen.