Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Det är klart att biomamman ska ta sitt ansvar men nu är barnet hos pappan och han har valt att inte ha fritids under den tiden.
Om biomamman jobbar ska hon då strunta i att gå till jobbet för att pappan valt att inte ha fritids och anser att ts ska ta hand om barnet.
Det är väl inte biomamman som valt bort fritids?
Nej det är ts sambo som har agerat fel då han inte tog hänsyn till ts åsikter, han beslöt själv att hon kunde ta hand om hans barn.
Hur ska biomamman veta om ts tyckte att det var ok att ta hand om bonusen?
Hur länge efter en separation måste biomamman dubbelkolla med pappan och nya sambon att alla är med på det som dom i nya familjen har bestämt?
Som sagt jag skulle bli irriterad om min mans ex alltid måste kolla med både min man och mig om det är ok vad som är bestämt gällande barnet.
Ska min mans ex alltid kolla med mig om jag tycker att det är ok att jag har barnet självt? hon utgår självklart ifrån att jag och min man kommunicerar och bestämmer över vårt familjeliv liksom min man inte dubbelkollar om barnet är hos någon släkting, med ny partner när barnet är hos sin mamma.
Inte skulle min man ringa och fråga exets nya kille om det var ok att han passade barnet, min man utgår ifrån att mamman och nya killen bestämt det ihop.

Fast i ditt fall tar ju ingen av föräldrarna sitt ansvar.

Rätt stor skillnad på att få chansen att gå in som förälder till bonusbarnet och att få chansen att gå in som en tjänare och passopp som ska ställa upp men inte har rätt till delaktighet i beslut eller styra sin egen vardag. Vill han att hon ska ta en mammaroll måste han ju ge henne en mammaroll och inte bara köra över henne som en trasa på asfalten. 

Ja, fast TS försvara ju mannen, han är en bra pappa. Så frågan är om TS verkligen vågar dra det till sin spets, och t ex åka bort.

Jag anser inte att det är TS ansvar, men självklart har hon bidragit till detta, eftersom hon visste från början vad som gällde, och ändå skaffat barn med honom. Den som drabbas är ju bonusen, den enda som inte valt detta.

Det är nog det enda som kan fungera.

Ts res bort några dagar.

Jag ser ett stort problem här:

Hur bonusbarnet kommer att uppföra sig i framtiden.

Du TS har säkert rätt att det inte är ditt ansvar, men du kan inte ens övertyga folk i forumet.

Du kommer garanterat inte övertyga bonusbarnet, som kommer uppfatta dig som orättvis och elak om ett tag.

Även storasyskon i kärnfamiljer börjar bli extra känsliga för "orättvisor" när föräldrarna inte behandlar de på samma sätt som lillasyskonet och börjar kräva extra bevis på kärlek.

Ditt bonusbarn kommer ju bli jätteledsen, frustrerad, arg och sur mesta tiden. Blir kanske utagerande, eller sabotera för dig på ett passivt aggressivt sätt.

Du kommer inte ha det roligt hemma, det kommer bli massa konflikter: med bonusbarnet, med din man över bonusnarnets uppförande.

Pappan kommer såklart uppfattas av bonusbarnet som snäll.

Ts har varit tydlig från början att hon inte vill ta ansvar, och då är det mamman som pappan ska förhandla med även om det inte är hennes tid. Sen är det ju så att mamman troligtvis är vårdnadshavare och har friheten att sätta barnet på fritids när hon jobbar, så hon behöver inte stanna hemma.

Min åsikt är att pappan valt bort fritids eftersom han tycker barnet kan klara sig själv, då ska ts ta fasta på detta och skita i ungen och göra vad hon vill. Sen får han ta gnället över att det är tråkigt osv när han kommer hem.

Om en 10-åring ser sig orättvist behandlad gentemot ett spädbarn. Ja, då kommer barnet få problem.

Nä tyvärr finns det inte så många kvinnor som vågar gå emot mannen och ställa krav på honom. Men gör inte ts det nu så kommer det att bli en explosion senare när gränsen blir nådd, och då kommer det bli en skitsak som utlöser det. 

Har kanske inte läst exakt alla svar så ursäkta om jag missat något TS. Jag tänker på ett par saker:

1. Mannen tänkte utifrån vad han tror är barnets bästa = slippa vara på fritids
2. Han tänkte inte på att han själv ska jobba och du får ta huvudansvaret hemma (vilket han borde fattat) men kan detta bero på hur det var i hans förra förhållande? Lämpade han över allt på äldsta barnets mamma också? Kan det vara så att han helt enkelt inte fattar att det blir rätt så annorlunda för dig om du vore ensam hemma, mot att 10-åringen är hemma? 

3. Har ni diskuterat vad som sker sen, när bebisen finns? Blir det du som får ta allt då med "för du är ju ändå föräldraledig"? Har ni pratat om sånt? 

4. Ett tips nu inför sommarveckorna: Pappan ordnar matlådor till 10-åringen dagen innan. Kan väl inte vara så svårt om han lagar middag efter jobbet, så kan han fixa lite extra och lägga undan till barnet. Då behöver inte du lyfta ett finger vad gäller maten. 

5. Pappan kan ringa till några av kompisarnas föräldrar och kolla av vilka dagar barnet skulle kunna vara hos dem och leka. Har barnet någon släkting som kan ställa upp - farmor/farfar?

6. DU som är hemma bestämmer regler för hur/när barnet kan ha vänner hemma. Det kan inte pappan bestämma. Kompisar behöver tex inte äta hos er, de får gå hem till sig själva när de blir hungriga. Du behöver inte serva en massa runt 10-åringen, denne kan säkert komma på aktiviteter själv i stor mån. 

Sedan tänker jag bara lite i allmänhet, hur ni vill att livet ska fungera sen? Jag är både bio/bonusförälder. Mina bonusar har en mamma som inte fungerar speciellt bra. Det har varit vårdnadstvist och min man fick ensam vårdnad + boendet och mamman enbart umgänge, som är lite olika beroende på måendet. Ett barn bor hos oss hela tiden sedan 3 år tillbaka. Vägrar bo hos mamman alls. Barn 2 är varannan helg där och den tredje kör ungefär varannan vecka. Barn är olika och de hanterar saker olika. Därför är det så här och jag accepterar detta fullt ut. Har egna barn som har en fungerande pappa men om de inte hade det, hade jag ju varit innerligt tacksam om min nya partner hade tyckt det var ok att de bodde här helt, precis som jag tycker för hans barn. 
Med min erfarenhet så ser jag hur trist det blir för 10-åringen när TS så tydligt är ointresserad av hen. Eftersom bebisen är syskon med 10-åringen kommer nog mycket kännas annorlunda när bebisen väl finns där, för er alla. Jag hoppas det gör att familjen svetsas mer samman men risken är att du TS, vill liksom isolera dig med din lilla bebis och frysa ut 10-åringen. Kanske inte medvetet. Jag uppfattar dig som en sansad person och jag tycker verkligen inte att pappan har agerat korrekt i detta, gentemot dig. 
Men det är mycket du och pappan bör resonera runt, och gemensamt komma fram till bra lösningar - inte "kriga" mot varann.