Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-17 09:51:18 följande:
Jag är ju inte totalt avskärmad från barnet, såklart. Jag är med på avslutningar, fixar mat/tvätt/städ, köper kläder och godis med och åt barnet, planerar och köper presenter och initierar gemensamma aktiviteter osv osv. Han roddar med allt med skola och fritidsaktiviteter, lämnar, hämtar, tar ansvar för läggning, mat/tvätt/städ osv. Vi hjälps åt med det mesta, men jag gör det jag gör när jag har tid och lust - ibland mer ofta, ibland mer sällan. Han bestämmer tillsammans med barnets mamma när barnet är hos henne och inte. Jag betraktar det dock som att det inte är min skyldighet utan att jag gör det jag vill när jag har lust. Och jag har inte lust att passa upp på hans barn när han bestämt att barnet ska vara hemma hela sommarlovet medan han jobbar då jag inte anser det vara mitt ansvar att sköta det på heltid och själv bli av med värdefull vilotid - därav denna tråd.
Jag har läst igenom de flesta av dina svar och är glad att du verkar ha förstånd nog att inse vad som är ditt ansvar och inte ditt ansvar, du har från början gjort klart hur du vill ha det, du verkar säker i vilken plats du vill ta. Din man däremot verkar förvirrad. Mest troligt vill han att det ska vara lika självklart för dig som det är för honom att ta hand om hans son men han gör ett stort, hans problem är att han inte kan inse att det inte är lika självklart för dig som det är för honom.
Jag tror att det är lika bra att du redan nu stålsätter dig mot den gaslightning som så vanligt drabbar kvinnor som skaffar barn med män som redan har barn, du ska aldrig ta åt dig av om nån insinuerar att du är den elaka styvmoder, inte heller om någon tycker att du är självisk. Du resonerar helt rätt i att det är pojkens föräldrar som är själviska, det är dom som har skaffat ett barn som de sedan gärna ser att andra månar om men utan att vara beredda att göra vad som krävs för att man verkligen ska känna sig mån. Jag tror precis som du att din mans nuvarande agerande kommer att skapa en större motvillighet hos dig.
När jag säger gaslightning så menar jag inte att din man vill göra dig illa med mening, men han förstår inte bättre. Det är helt naturligt att han ser till sin sons välbefinnande men det är inte okej att han sätter sina sons behov emot dina.
Det är ju också som du säger inte möjligt för dig att gå emot din mans beslut att inte sätta pojken på fritids, det låter som att du kan förstå honom men det är så klart inte rätt att han ska köra över dig, förminska hur du känner, få dig att känna dig dålig. Jag förstår precis din maktlöshet. Men i det här beslutet han har tagit så har ju du också talat om var du står och där vägrar han lyssna på dig. Jag tycker att du ska göra det så bra som möjligt för dig själv i det här. Jag tycker att du ska tala om för pojken som det är, du är hemma för att vila upp inför att du ska bli mamma så han får faktiskt låta dig vara ifred. Inte ställa en massa frågor, fråga din pappa när han kommer hem. Inte fixa en massa för honom, ursäkta men jag vilar nu, jag vill inte bli störd. Du får ta det med pappa när han kommer hem. Be att han och hans vänner är hos hans vänner så mycket som möjligt. Be att de håller sig hemifrån om det går.
