Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Ok, så då har du också fått ditt första barn med en man som redan hade barn sedan tidigare? Kan du inte berätta lite om dina erfarenheter? Vore jätteintressant att höra. Jag är medveten om att rådet att bli en matriark gäller för mig och är personligt, det passar inte alla. Och det är lite tillspetsat att kalla det för matriark. Men för MIG och vår familj har det fungerat bra, det kanske även ligger i våra personligheter som par. Min man sköter vissa områden och jag vissa.

Jag lovar att försöka hålla god ton, tycker inte heller att det är kul när jag själv eller andra tar i. Du skulle kunna be om ursäkt för att du skriver att Ts man är förståndshandikappad och ett as och att du nedvärderar Ts livsval.

Ja, du, vad finns att berätta... (väl medveten om att mina erfarenheter inte passar sig i sådana här trådar för de som har de erfarenheterna brukar få skit - se bara hur Uska81 blir bemött)

Vi har hela tiden haft en öppen kommunikation med varandra, varit intresserade av att båda skall må bra i parrelationen och att alla skall må bra i familjerelationen. Jag mötte en man med barn och vi tog det därför lugnt och lärde känna varandra innan jag träffade barnen. Jag gillade dem och de gillade mig, så vi fortsatte vårt relationsbygge. När saker inte funkat har vi vuxna pratat igenom det och kommit fram till lösningar som vi båda varit överens om utan att dra in barnen och göra dem till brickor i ett fult spel.

Jag skulle, som sextiotalist också skriver, hellre avslutat relationen eller möjligen varit särbo om jag blivit så dåligt behandlad som TS beskriver. Ingen relation till en partner är värd att man blir trampad på.

Sen har jag valt att ha en mer aktiv roll än att bara vara pappas trevliga tjej, men det är som sagt mitt val och inte något min partner tvingat på mig.

Grejen är dock att mina erfarenheter inte är applicerbara på TS situation, precis som sextiotalists och Ess erfarenheter inte heller är det. Finns inte en ömsesidig respekt mellan de två parterna i förhållandet så kommer den som brukar bli överkörd fortsätta bli det, eftersom den som kör över inte är intresserad av en förändring. Både Ess och sextiotalist har sagt att de skulle avslutat förhållandet om de inte fått gehör för sina behov av sin partner, och även om våra förhållningssätt iövrigt kanske skiljer sig åt och vi med säkerhet inte förstår varandra i allt så är det en skillnad mellan dessa tre erfarenheterna och den väg TS valt att gå.

Intressant. Hur funkade det med exet, barnens mamma? Hur var det för dig att vara gravid, få ditt första barn, den första tiden som nybliven mamma? Stötte du på några problem?

Tänk vad din ton ändrades nu från ditt förra inlägg riktat till mig...

Varför är du intresserad? Stör det dig att någon som du avfärdat som ett dumhuvud kan ha en fungerande relation och erfarenheter av bonusfamiljer som du själv inte har?

Varför skulle jag inte intressera mig för nån som berättar sin historia? Hur funkade relationen med exet? Hur var det när du var gravid? Första tiddn med barnet? Stötte du på några problem?

Jaha.

Nåja, din nyfikenhet har jag inget behov av att stilla, och eftersom jag sett hur du behandlat andra som haft för positiva erfarenheter av livet i en bonusfamilj vill jag inte öka på din bitterhet heller.

Nej, och det där med att framhålla hur rätt du har gjort känns inte skenheligt enligt dig? Du vill gärna se dig själv som ett föregående exempel men några större problem har du egentligen aldrig stött på. Men när någon annan stöter på problem vill du gärna vara där och berätta hur rätt du gjorde från början tills nu. Allt beror på dig och på att du valde en bra man? Inget annat? Du tycker att du och Ess har liknande attityd? Skulle lämna om du stöter på problem? Det jag vet om Ess är att hennes man hade ett high-conflict ex. Har din man haft det? Hur mycket känner du till om kvinnor som väntar barn med sin man där exet börjar ställa krav nya ktav när ett barn är på väg? Dom ändrar på avtal och gör livet surt för alla andra? Utan att påstå att just det hände Ess men hon har haft bra mycket mer att hantera än det du nämner. Sextiotalist har haft en man som gett henne det utrymme hon har behövt men inte sätter hon sig på höga hästar för det och påstår att hon följde regwlboken från punkt och pricka, jag har aldrig hört henne säga att hon är bättre än nån annan, tvärtom visar hon ödmjukhet inför att det har funkat så bra för hennes del.

Du lade dig i en diskussion där du försvarade en part som tycker att hon kan trycka ned andra baserat på att hon har en styvfar. Det säger en hel del om dig. Snacka om att vara skenhelig.

Gäsp, börjar det inte bli lite enformigt till och med för dig att så totalt gå in för att vara bitterhetens apostel?

Ja, du, vad finns att berätta... (väl medveten om att mina erfarenheter inte passar sig i sådana här trådar för de som har de erfarenheterna brukar få skit - se bara hur Uska81 blir bemött)

Vi har hela tiden haft en öppen kommunikation med varandra, varit intresserade av att båda skall må bra i parrelationen och att alla skall må bra i familjerelationen. Jag mötte en man med barn och vi tog det därför lugnt och lärde känna varandra innan jag träffade barnen. Jag gillade dem och de gillade mig, så vi fortsatte vårt relationsbygge. När saker inte funkat har vi vuxna pratat igenom det och kommit fram till lösningar som vi båda varit överens om utan att dra in barnen och göra dem till brickor i ett fult spel.

Jag skulle, som sextiotalist också skriver, hellre avslutat relationen eller möjligen varit särbo om jag blivit så dåligt behandlad som TS beskriver. Ingen relation till en partner är värd att man blir trampad på.

Sen har jag valt att ha en mer aktiv roll än att bara vara pappas trevliga tjej, men det är som sagt mitt val och inte något min partner tvingat på mig.

Grejen är dock att mina erfarenheter inte är applicerbara på TS situation, precis som sextiotalists och Ess erfarenheter inte heller är det. Finns inte en ömsesidig respekt mellan de två parterna i förhållandet så kommer den som brukar bli överkörd fortsätta bli det, eftersom den som kör över inte är intresserad av en förändring. Både Ess och sextiotalist har sagt att de skulle avslutat förhållandet om de inte fått gehör för sina behov av sin partner, och även om våra förhållningssätt iövrigt kanske skiljer sig åt och vi med säkerhet inte förstår varandra i allt så är det en skillnad mellan dessa tre erfarenheterna och den väg TS valt att gå.

Nej, det missade jag inte men du skrev ju också det här:

Min erfarenhet är att VÅRA män ofta sneglar på OSS och VILL att VI tar över ratten och leder, så som KVINNOR ofta gör i kärnfamiljer.

Det är väl inte att prata för sig själv när du uttrycker dig så?

Personligen tycker jag att det är extra viktigt att den som uttrycker bakåtsträvande åsikter angående könsstereotypa mönster som väldigt många människor under årtionden arbetat hårt för att komma tillrätta med talar för sig själv och inte för andra.