Hemma själv med sommarlovsledig bonus
Är hemma från jobbet nu på heltid i väntan på förlossning av min förstfödde. Min mans barn, 10 år gammal, bor här mestadels och har umgänge med sin mamma varannan helg.
Min man har valt att inte ha barnet på fritids i sommar men kommer själv jobba heltid.
Jag känner mig frustrerad över att jag nu förväntas passa upp på barnet genom att fixa mat, vara tillgänglig, ta med på aktiviteter och anpassa mitt eget schema för att barnet är hemma. Hade jag fått välja hade barnet varit på fritids, men det är inte jag som bestämmer det.
Min man ser inte problemet som jag upplever och är dels av åsikten att barnet inte kräver så mycket uppassning, samtidigt som han tycker att jag kan ordna lunch till barnet när jag ändå är hemma och ska äta själv, och dels anser att jag får vänja mig vid detta då jag snart har ett eget barn på heltid.
Jag känner mig dum om jag nu åker iväg under en dag och umgås med vänner eller familj, eller om jag inte ser till att barnet exempelvis har mat och sånt. Dessutom känns det inte bra att lämna barnet ensamt längre stunder trots att det egentligen varken är mitt val eller ansvar (enligt mig).
Dessutom är jag som höggravid ju hemma för att vila upp mig, vilket blir svårt när jag förväntas passa upp barnet och vara mitt i leken med barnet och dennas sommarlovslediga kompisar som springer ut och in.
Hur tänker ni kring detta och hur hade ni själva agerat?
men om jag tänker tillbaka några år i tiden när jag sökte hjälp så fanns det inte kunskap där jag sökte. Ibland kunde de förstå någotsånär men jag har mött skräckexempel som gjort mer skada än nytta. En psykolog utgick ifrån att hon själv hade ett större barn när hon fick en till liten bebis, hon skadade verkligen mer än hon hjälpte.