• Anonym (Bonusmamman)

    Hemma själv med sommarlovsledig bonus

    Är hemma från jobbet nu på heltid i väntan på förlossning av min förstfödde. Min mans barn, 10 år gammal, bor här mestadels och har umgänge med sin mamma varannan helg.

    Min man har valt att inte ha barnet på fritids i sommar men kommer själv jobba heltid.

    Jag känner mig frustrerad över att jag nu förväntas passa upp på barnet genom att fixa mat, vara tillgänglig, ta med på aktiviteter och anpassa mitt eget schema för att barnet är hemma. Hade jag fått välja hade barnet varit på fritids, men det är inte jag som bestämmer det.

    Min man ser inte problemet som jag upplever och är dels av åsikten att barnet inte kräver så mycket uppassning, samtidigt som han tycker att jag kan ordna lunch till barnet när jag ändå är hemma och ska äta själv, och dels anser att jag får vänja mig vid detta då jag snart har ett eget barn på heltid.

    Jag känner mig dum om jag nu åker iväg under en dag och umgås med vänner eller familj, eller om jag inte ser till att barnet exempelvis har mat och sånt. Dessutom känns det inte bra att lämna barnet ensamt längre stunder trots att det egentligen varken är mitt val eller ansvar (enligt mig).

    Dessutom är jag som höggravid ju hemma för att vila upp mig, vilket blir svårt när jag förväntas passa upp barnet och vara mitt i leken med barnet och dennas sommarlovslediga kompisar som springer ut och in.

    Hur tänker ni kring detta och hur hade ni själva agerat?

  • Svar på tråden Hemma själv med sommarlovsledig bonus
  • Anonym (Bonusmamman)
    uska81 skrev 2020-06-25 08:14:54 följande:

    Skava kommer det såklart att göra. Men det beror ju alltid på dom vuxna inblandade. Inte kommer jag lägga det på bonus sonen. Och som någon skrev om känslor. Det handlar inte ens om det. Det handlar om att om man väljer att bilda en bonusfamilj och då tar man ansvar över alla barn på samma sätt och gör ingen skillnad på dem. Det är ni egoistiska omogna vuxna som får mest skav när ni bara ser om ert eget hus fast ni egentligen delar huset med barnen. Och vilka får lida av det mest tror ni? Jo barnen såklart.


    Jag ser vårt boende som vårt (mannens, mitt och bonus) och då var det jag som flyttade in med dem. Diskussionen är fortsatt inte gällande att ta hand om barnet eller ej - det gör jag så till den grad att barnet visserligen är nöjd och glad, men att jag själv åsidosätter mina önskemål, tankar och principer (som är grundorsaken till min initiala inställning gällande avståndstagande och rättvisa avseende ansvarsfördelning). Så förklara gärna hur din principiella inställning (utan att ens levt i en bonuskonstellation) gällande att man måste älska alla barn som sina egna och att man är dum i huvudet annars, är relevant i detta forum där ingen på något sätt uttryckt hat eller illvilja gentemot sin bonus?
  • sextiotalist
    Anonym (Lasse) skrev 2020-06-25 08:20:06 följande:

    Och det är väl just där du skiljer dig från TS -att du hade varit beredd att bryta om det aldrig blev någon förändring, istället för att bara köra på och bli ännu mer insyltad med en partner som inte lyssnar på en.

    Det låter som att du värdesätter ditt eget mående högre än att till vilket pris som helst vara i en relation som inte fungerar.


    Jag har erfarenheter sedan tidigare relationer (endast särbo och inga barn, men det räckte)
  • Anonym (Ja)
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-25 08:30:04 följande:
    Du har fortfarande ingen erfarenhet och egentlgien bryr jag mig inte då du har noll koll och inte känner mig, men förklara gärna hur jag misslyckats som bonusförälder. Mig veterligen väljer barnet ofta att vända sig till mig för såväl känslomässigt som praktiskt stöd. Och har en mycket god relation med min familj/släkt, uppskattar att umgås bara med mig, min familj osv. Det märks tydligt och det säger hen själv. Jag är mer förälder till barnet än vad mamman är och har en tightare relation, så utifrån ett bonusbarns synvinkel skulle jag nog säga att jag lyckats.
    Det låter tyvärr inte som att du är lycklig i din relation. 
  • Anonym (Ja)
    Ess skrev 2020-06-25 08:04:51 följande:
    Ja och det går självklart inte att jämföra med en kärnfamilj.
    Min fråga gällde den speciella strukturen. 
  • Anonym (Ja)
    sextiotalist skrev 2020-06-25 08:06:44 följande:
    Jag hade nog valt att bli särbo.

    Och funderat på om jag ville ha en relation med en man som inte respekterar mig.
    Nu är iofs TS redan höggravid så särbo är kanske inte det första man tänker på trots slitningar i relationen. 
    Det minst smärtsamma är kanske ändå att gilla läget och skava vidare.  
  • sextiotalist
    Anonym (Ja) skrev 2020-06-25 08:58:27 följande:

    Nu är iofs TS redan höggravid så särbo är kanske inte det första man tänker på trots slitningar i relationen. 

    Det minst smärtsamma är kanske ändå att gilla läget och skava vidare.  


    Det hade inte hindrat mig. Att leva med en man som kör över mig hade inte varit ett alternativ
  • Anonym (Kari)
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-25 08:30:04 följande:
    Du har fortfarande ingen erfarenhet och egentlgien bryr jag mig inte då du har noll koll och inte känner mig, men förklara gärna hur jag misslyckats som bonusförälder. Mig veterligen väljer barnet ofta att vända sig till mig för såväl känslomässigt som praktiskt stöd. Och har en mycket god relation med min familj/släkt, uppskattar att umgås bara med mig, min familj osv. Det märks tydligt och det säger hen själv. Jag är mer förälder till barnet än vad mamman är och har en tightare relation, så utifrån ett bonusbarns synvinkel skulle jag nog säga att jag lyckats.
    Du lyckas förmodligen bättre just för att du känner av var dina gränser går. Det är bara humbug att man måste bete sig som en mamma till barnet för att det ska bli en bra konstellation. Det viktiga är att ni trivs. 
    Det som kan bli klurigt i fortsättningen är att din man börjar tycka att du ska vara som en mamma till hans barn också men det vore att förstöra den fina relation du och hans barn redan har. Jag hoppas att han även i fortsättningen ser att den relationen är bra nog och inte behöver se ut enligt en mall för att vara bra. 

    Förresten, det var värst vilken debatt det blev här. Det är många som har åsikter. Många som inte har egen erfarenhet och som inte lever i styvkonstellationer, men de vill ändå in och pilla i de här sakerna. Visst är det fascinerande? Jag tycker du verkar stark, du verkar kunna se förbi det. 
  • Anonym (Kari)
    uska81 skrev 2020-06-25 08:14:54 följande:
    Skava kommer det såklart att göra. Men det beror ju alltid på dom vuxna inblandade. Inte kommer jag lägga det på bonus sonen. Och som någon skrev om känslor. Det handlar inte ens om det. Det handlar om att om man väljer att bilda en bonusfamilj och då tar man ansvar över alla barn på samma sätt och gör ingen skillnad på dem. Det är ni egoistiska omogna vuxna som får mest skav när ni bara ser om ert eget hus fast ni egentligen delar huset med barnen. Och vilka får lida av det mest tror ni? Jo barnen såklart.
    Som Mimmi så träffsäkert sa, kom tillbaka när det rosa skimret har lagt sig. Det kan gå hur bra som helst för dig, jag vet inget om vilka dina omständigheter är, eller vad som kommer att ske i din framtid. Lycka till med allt. Men med den inställningen du har nu, i hur du uttrycker dig om andra, hur du verkar tro att vi andra är och vad du nu tror att vi gör, så misstänker jag att du är i riskzonen för att bränna ut dig. Du ställer höga krav, hur nu dom ser ut, vad som pågår i din fantasi om vad vi andra gör eller har gjort det tänker jag inte ens försöka föreställa mig. Du ser ner på andra. Det innebär att om du ens kommer att komma i närheten av en situation där du börjar tänka något som får dig att känna att du kanske också är en "av de där" så kommer du att skämmas över dig själv. Det är synd att du går in i din konstelletion med den inställningen. Men det kan gå bra för dig ändå. 

    Har du egna barn med dig in i konstellationen? 
  • Siden
    Anonym (Ja) skrev 2020-06-25 08:51:48 följande:

    Det låter tyvärr inte som att du är lycklig i din relation. 


    Det låter tyvärr som om du bara hänger i tråden för att skamma Ts och andra som skriver. Och jag undrar fascinerat: varför då? Vad är ditt motiv till att vilja insinuera att Ts är en dålig bonusmamma, har en sopa till karl och är olycklig i sin relation? Det är så märkligt. Vad är det hon triggar inom dig egentligen? Var du inte så lycklig som halvsyskon i den där bonusfamiljen du växte upp i? Bär du på rädslan över att din styvpappa alltid älskat dig mindre än sina biologiska barn eller att dina halvsyskon förfördelats på något sätt?
  • Ess
    Anonym (Ja) skrev 2020-06-25 01:32:34 följande:

    Oavsett vad, det finns bonusföräldrar som lyckas. Du får lära av dom. 


    Men det är ju de som har en förälder som inte försöker bli av med sitt ansvar.

    Annars är det att göra precis som ts gjort nu, sätta ner foten rejält och ta konflikten det blir.

    Det är mitt tips till de som tvingas ta ett ansvar de inte vill ha, att säga nej till föräldern och sen bara skita i ungen. Om det gäller ett yngre barn så är det helt rätt som de gjort som kört och dumpat ungen hos dens förälder.

    Sen ska man inte va rädd för att ta konflikter.
Svar på tråden Hemma själv med sommarlovsledig bonus