Anonym (Bonusmamman)

Äldre 16 Jun 22:56

648 svar

Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Är hemma från jobbet nu på heltid i väntan på förlossning av min förstfödde. Min mans barn, 10 år gammal, bor här mestadels och har umgänge med sin mamma varannan helg.

Min man har valt att inte ha barnet på fritids i sommar men kommer själv jobba heltid.

Jag känner mig frustrerad över att jag nu förväntas passa upp på barnet genom att fixa mat, vara tillgänglig, ta med på aktiviteter och anpassa mitt eget schema för att barnet är hemma. Hade jag fått välja hade barnet varit på fritids, men det är inte jag som bestämmer det.

Min man ser inte problemet som jag upplever och är dels av åsikten att barnet inte kräver så mycket uppassning, samtidigt som han tycker att jag kan ordna lunch till barnet när jag ändå är hemma och ska äta själv, och dels anser att jag får vänja mig vid detta då jag snart har ett eget barn på heltid.

Jag känner mig dum om jag nu åker iväg under en dag och umgås med vänner eller familj, eller om jag inte ser till att barnet exempelvis har mat och sånt. Dessutom känns det inte bra att lämna barnet ensamt längre stunder trots att det egentligen varken är mitt val eller ansvar (enligt mig).

Dessutom är jag som höggravid ju hemma för att vila upp mig, vilket blir svårt när jag förväntas passa upp barnet och vara mitt i leken med barnet och dennas sommarlovslediga kompisar som springer ut och in.

Hur tänker ni kring detta och hur hade ni själva agerat?

Pope Joan II

Äldre 25 Jun 12:54

#620

Siden skrev 2020-06-25 11:42:32 följande:

Ok, ska förklara vad jag menar med matriark: mitt råd till dom kvinnor som skaffar barn med en man som har barn sedan tidigare är att ta över ratten och bli en god och rättvis ledare i sin familj. Inte sätta sig i baksätet på bilen och låta mannen (och exet) köra. Det är MITT råd för att bli en lycklig mamma i en sådan här konstellation. Min erfarenhet är att våra män ofta sneglar på oss och VILL att vi tar över ratten och leder, så som kvinnor ofta gör i kärnfamiljer. Och det går att göra på ganska enkla sätt, utan att man behöver ta över föräldrarollen för hans barn. Man pekar mer ut riktningen för familjen och ansvarar för att familjen mår bra som helhet. Klassiskt kvinnlig roll och en roll som är mycket tillfredsställande att ha som kvinna (i alla fall för mig). Återigen, detta är bara min åsikt och jag fattar om du inte håller med.

Herregud, så hemskt. Med den inställningen ska du vara noga med att bara prata för dig själv.

Anonym (Bonusmamman) Trådstartaren

Äldre 25 Jun 12:57

#621

Siden skrev 2020-06-25 11:37:07 följande:

Ok, då tolkar vi Ts olika. Jag är själv styvmamma och har själv erfarenhet av att det tar flera år att hitta sina roller i en bonusfamilj. Uppemot 7-10 år är det vanliga. Man kan under den tiden ha ett väldigt bra parförhållande, men fortfarande missa varandra i kommunikationen kring styvfamiljen. Man kan under den tiden även ha en välmående bonusfamilj, men vara ganska så förvirrad inombords som styvförälder. Det tar tid att förstå varandra och att förstå bonusfamiljen förutsättningar. Saker utvecklas över tid och ändras, något som fungerade i början i bonusfamiljen fungerar plötsligt inte längre. Så enligt MIG gör Ts helt rätt i sitt sökande och trevande och hon KOMMER att hitta rätt. Men jag respekterar att du tycker annorlunda. Är du själv barnlös styvmamma?

Jag upplever att vi har det precis som du beskriver. Saker är verkligen inte svart eller vitt och en sak kan vara komplicerat utan att hela relationen/familjen är åt helvete liksom. Upplever att vi som par och familj har mycket goda stunder och överlag lever det liv vi vill leva, men att det såklart finns problem, som i alla familjer och bonusfamiljer, som inte funkar klockrent. Skönt att någon annan än jag ser och förstår det. Vet inte om (Lasse) och (Ja) lever i de två relationerna i världshistorien där inga problem någonsin uppstått eller ligger kvar. Jag ser många relationer omkring mig som hållit ihop länge och där det finns extremt mycket kärlek men även såklart problem/meningsskiljaktigheter/personlighetsdrag som gör att det gnisslar ibland. Jag ser inte detta som en svaghet eller förlust utan snarare som en naturlig del av en relation. Jag flera långa relationer bakom mig som jag valt att avsluta men som jag med kärlek ser tillbaka på, relationer som haft både ups and downs.

Anonym (Ja)

Äldre 25 Jun 13:16

#622

Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-25 12:57:07 följande:

Jag upplever att vi har det precis som du beskriver. Saker är verkligen inte svart eller vitt och en sak kan vara komplicerat utan att hela relationen/familjen är åt helvete liksom. Upplever att vi som par och familj har mycket goda stunder och överlag lever det liv vi vill leva, men att det såklart finns problem, som i alla familjer och bonusfamiljer, som inte funkar klockrent. Skönt att någon annan än jag ser och förstår det. Vet inte om (Lasse) och (Ja) lever i de två relationerna i världshistorien där inga problem någonsin uppstått eller ligger kvar. Jag ser många relationer omkring mig som hållit ihop länge och där det finns extremt mycket kärlek men även såklart problem/meningsskiljaktigheter/personlighetsdrag som gör att det gnisslar ibland. Jag ser inte detta som en svaghet eller förlust utan snarare som en naturlig del av en relation. Jag flera långa relationer bakom mig som jag valt att avsluta men som jag med kärlek ser tillbaka på, relationer som haft både ups and downs.

Såklart det finns meningskiljaktigheter. Men inga som man inte kommer till rätta med på 10 år.

Gnisslet mellan dig och din man angående bonusen har ju hållit på sen dag ett. Det kan inte vara rimligt.

Anonym (Lasse)

Äldre 25 Jun 13:24

#623

Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-25 12:47:09 följande:

Du behöver inte lägga mer tid på denna tråd. Du har en ofattbart respektlös ton så vänligen avlägsna dig, jag är totalt ointresserad av vad du har att säga.

Du behöver inte läsa vad jag skriver om det inte intresserar dig. Men att tro att du kan avvisa mig från tråden bara för att du upplever att mina svar inte stryker dig medhårs, som Siden och (Kari):s m.fl är ju bara dumt.

Om du tycker att er relation är så bra, hur kommer det sig då att din partner sedan dag ett ignorerat när du uttryckt din ståndpunkt gentemot att ansvara för hans barn? Han måste väl också fatta att du är så pass empatisk att du inte låser ute barnet bara för att du sagt att du inte vill ta ansvar för hen, men att det inte betyder att du därmed ändrat din åsikt.

Du skriver om och om igen att han struntat i vad du sagt vad gäller att ansvars för hans barn -varför har du accepterat att bli behandlad på det sättet?

Att tjafsa om småsaker och sedan komma överens är ju en sak, det skulle jag tro händer i alla mellanmänskliga relationer. Men att, som din man, år efter år köra över sin partner är inte kärleksfullt.

Siden

Äldre 25 Jun 14:06

#624

Anonym (Lasse) skrev 2020-06-25 11:53:37 följande:

Dina tidigare försök i tråden att få andra att hyfsa sina kommentarer gentemot andra försvann visst när den som var elak stod på din sida.

Så visade du din rätta sida också...

Jag lovar att försöka hålla god ton, tycker inte heller att det är kul när jag själv eller andra tar i. Du skulle kunna be om ursäkt för att du skriver att Ts man är förståndshandikappad och ett as och att du nedvärderar Ts livsval.

Siden

Äldre 25 Jun 14:09

#625

Anonym (Lasse) skrev 2020-06-25 11:54:58 följande:

Inte längre barnlös.

Ok, så då har du också fått ditt första barn med en man som redan hade barn sedan tidigare? Kan du inte berätta lite om dina erfarenheter? Vore jätteintressant att höra. Jag är medveten om att rådet att bli en matriark gäller för mig och är personligt, det passar inte alla. Och det är lite tillspetsat att kalla det för matriark. Men för MIG och vår familj har det fungerat bra, det kanske även ligger i våra personligheter som par. Min man sköter vissa områden och jag vissa.

Siden

Äldre 25 Jun 14:14

#626

Anonym (Lasse) skrev 2020-06-25 12:02:21 följande:

Min erfarenhet är att mannen vare sig vill styra allt själv eller överlåta styrelsen till sin nya partner. Men så har jag också valt en relation med en man som klarar av att samarbeta.

I långa loppet tror jag att det underlättar eftersom relationen till barnen i familjen ser olika ut och barn, särskilt i äldre åldrar, kan reagera på om förälderns nya är den som skall styra familjen. Om den personen inte klarar av att ha alla barns bästa för ögonen (och många härinne skriver ju att de aldrig skulle älska någon annans barn som sitt eget) är det upplagt för trubbel om ex.vis pappan lämnar över till matriarken (eller mamman till patriarken).

Jag menar som sagt inte att jag som kvinna ska gå in och styra över hans barn och dominera hela familjen. Det jag menar är att en barnlös kvinna som tex flyttar in hos en man som har barn sedan tidigare ofta hittar sig själv i baksätet av bilen så att säga, att både mannen och exet har mer att säga till om än henne själv i hennes eget liv och styr över bonusfamiljen. Se exemplet med Ts inläggsstart. Och i det läget är det bra att börja styra själv, genom att ta initiativ, sätta gränser och vara tydlig i sin kommunikation (säga att x är ok men inte x, händer x så får det dessa konsekvenser). Och den rollen kan verkligen kännas ovan och obekväm i början och man kan känna sig som Elaka styvmodern fast det man gör är att man värnar om hela familjen.

Siden

Äldre 25 Jun 14:17

#627

Pope Joan II skrev 2020-06-25 12:54:55 följande:

Herregud, så hemskt. Med den inställningen ska du vara noga med att bara prata för dig själv.

Ja absolut, jag skriver ju att detta är MIN personliga åsikt och att jag förstår om andra kanske inte håller med, missade du det?

Siden

Äldre 25 Jun 14:21

#628

Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-25 12:57:07 följande:

Jag upplever att vi har det precis som du beskriver. Saker är verkligen inte svart eller vitt och en sak kan vara komplicerat utan att hela relationen/familjen är åt helvete liksom. Upplever att vi som par och familj har mycket goda stunder och överlag lever det liv vi vill leva, men att det såklart finns problem, som i alla familjer och bonusfamiljer, som inte funkar klockrent. Skönt att någon annan än jag ser och förstår det. Vet inte om (Lasse) och (Ja) lever i de två relationerna i världshistorien där inga problem någonsin uppstått eller ligger kvar. Jag ser många relationer omkring mig som hållit ihop länge och där det finns extremt mycket kärlek men även såklart problem/meningsskiljaktigheter/personlighetsdrag som gör att det gnisslar ibland. Jag ser inte detta som en svaghet eller förlust utan snarare som en naturlig del av en relation. Jag flera långa relationer bakom mig som jag valt att avsluta men som jag med kärlek ser tillbaka på, relationer som haft både ups and downs.

Ja, det låter som en helt normal bonusfamilj. Det tar åratal att forma en ombildad familj, man får ha tålamod och se till det positiva :) Det finns extremt mycket kärlek i min familj och jag är väldigt lyckligt lottad, samtidigt som det har varit en del problem gällande ändringar i umgänge, logistik med exet, syn på barnuppfostran som diffar, att få till partid...ansvarsfördelning. Men man hittar sin väg med tiden. Hang in there.

Anonym (Kari)

Äldre 25 Jun 15:05

#630

Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-25 12:57:07 följande:

Jag upplever att vi har det precis som du beskriver. Saker är verkligen inte svart eller vitt och en sak kan vara komplicerat utan att hela relationen/familjen är åt helvete liksom. Upplever att vi som par och familj har mycket goda stunder och överlag lever det liv vi vill leva, men att det såklart finns problem, som i alla familjer och bonusfamiljer, som inte funkar klockrent. Skönt att någon annan än jag ser och förstår det. Vet inte om (Lasse) och (Ja) lever i de två relationerna i världshistorien där inga problem någonsin uppstått eller ligger kvar. Jag ser många relationer omkring mig som hållit ihop länge och där det finns extremt mycket kärlek men även såklart problem/meningsskiljaktigheter/personlighetsdrag som gör att det gnisslar ibland. Jag ser inte detta som en svaghet eller förlust utan snarare som en naturlig del av en relation. Jag flera långa relationer bakom mig som jag valt att avsluta men som jag med kärlek ser tillbaka på, relationer som haft både ups and downs.

Nej, men om det gnisslar i din relation, fortfarande efter 10 år, då är det något som är fel

lyssna nu och förstå hur kass din relation är

Jag skojar så klart

I såna här trådar brukar lösningen på problemen ofta vara att lämna. Eller att folk gärna vill förutspå att relationen ändå snart kommer att gå åt helvete. Och att Sverige är ett 100% jämställt samhälle.

Folk är så optimistiska och stöttande, eller hur

Hemma själv med sommarlovsledig bonus

INNEHÅLL