Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Vadå bestämmanderätt? Man har ju regler och rutiner som man har diskuterat med sin partner, om man inte får äta godis innan maten så gäller det ju oavsett om bunus eller bio föräldern är hemma.... eller skulle hon bestämma vilka färger på kläderna du skulle ha... då blir det självklart galet

Mitt råd till dig är att skifta fokus, börja om.

Många i tråden har påpekat att tioåringen är på väg att bli storebror och ert närmaste år kommer ställa krav på en stor anpassning från hans sida. Få honom med på tåget. Ditt tillfälle är nu!

Sätt dig ned med honom och prata om hur han ser på att snart kommer hans lillasyster/bror. Just det hans syskon, inte min eller min och din pappas baby.

Han ska bli storebror. Va kul! men det innebär också lite ansvar. Vad vill han hjälpa till med? Gör honom delaktig.

Nästa steg ( när detta sjunkit in lite) är att du igen sätter dig ner med honom när det är lite lugnt och berättar att det är jobbigt att vara så stor och att ni behöver hjälpas åt nu när det bara är ni två på dagarna.

Återigen fråga honom hur han tycker ni kan organisera dagarna så att han trivs i kombination med att du ska kunna vila. T ex om du har viloskylten uppe så får han ringa pappa och/eller själv ta sig ett mellanmål.

Ni kanske ska göra och äta frukost tillsammans. Sen har han lektid och du vila, regnar det får han göra nånting tyst (be pappan köpa ett par bra hörlurar till honom om han inte redan har) eller gå hem till en kompis. Det viktiga här är att ni tillsammans kommer fram till lösningar.

Be pappan köpa hem bra och enkla mellanmål som tioåringen själv har valt och kan fixa till. Om disken inte stoppas in i diskmaskinen låter du den stå, den får pappan ta hand om. Men introducera långsamt olika hushållsgöromål när du har ork.

Det finns tusen exempel på hur det kan gå till men målet är att du sladdar dig en kompis som blir en glad och hjälpsam storebror.

Varför är det synd om barn som har två föräldrar?

Så du ställde krav på ditt ex nya genom ditt ex? Du låter som exet from hell..

Precis det jag skrev som vissa ignorerar. Han är stor och varit hemma själv innan, ts vill ju mest få vara ifred och stöter bort honom från sitt eget hem.

Ska det göra skillnad sen mellan syskonen också gissar jag. Bådar inte gott.

När jag själv var liten så lekte vi ofta ute, tycker inte det finns något hjärtlöst över att inte vilja ha huset fullt av ungar.

Mitt hjärta svämmar över av kärlek till MINA familjemedlemmar, särkullarna hör inte dit.

Fy vad oempatisk du verkar vara som inte fattar att människor är olika. Man kan vara en bra förälder fastän man inte kräver att ens partner ska vara hemma med ett barn som inte är hans. Jag är introvert och högkänslig och skulle må extremt dåligt av att aldrig få vara själv. Är inte en dålig förälder för det.

Introvert och högkänslig här med. Tror inte att folk förstår hur mycket energi det kan ta med ljud, rörelse, att ha nån omkring sig hela tiden, och om det är någon annans barn så kan man inte riktigt slappna av och vara sig själv. Sen på det tillkommer ansvaret som ändå är där.

Har bara läst TS startinlägg.
Vilken idiot till karl! Han har ett barn men tar inget personligt ansvar för det utan lastar över kontakt och jobb på höggravid sambo. .Ger fina vibbar om hur pappa-barnlivet kommer att bli med den nya bebisen. 

Ja, jag med. Så frustrerande med extroverta, oempatiska människor som inte ens verkar vilja förstå att människor är olika. Jag skulle aldrig någonsin klara av att ha bonusbarn (har jag förstått på senare tid, som yngre vill man ju anpassa sig in absurdum speciellt eftersom många inte vill förstå att folk är olika). För mig är det stor skillnad att ta hand om mina egna barn, och andras barn. Med mina kan jag vara mig själv och blir inte lika stressad. Alla andra människor än mina barn dränerar mig på energi, så jag måste vara själv. Så är det för mig, något egoistiska och oempatiska extroverta (inte alla) inte tycks vilja förstå. Människor är olika, ofta ner olika på insidan än på utsidan.

Men hjälp, vilket gnäll! Nu har jag visserligen inga bonusbarn, utan ?bara? fyra barn som är våra gemensamma.

Hade förstått om det handlade om en vild treåring när man är höggravid, men en tioåring?! Hur jobbigt kan det vara att slänga ihop lite mat till lunch och småprata lite? Kanske lämna/hämta hos någon kompis eller sitta och ha lite koll när ungen badar?

Förstår att det finns en irritation gentemot pappan som beslutat detta mot din vilja, men låt inte det gå ut över barnet! Han verkar bo där på heltid och går man in i en sån relation BÖR man väl vara beredd på att ni ska vara en familj nu? Låter otroligt ledsamt alltihop att ni inte har en närmare relation än så.