Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Men hjälp, vilket gnäll! Nu har jag visserligen inga bonusbarn, utan ?bara? fyra barn som är våra gemensamma.

Hade förstått om det handlade om en vild treåring när man är höggravid, men en tioåring?! Hur jobbigt kan det vara att slänga ihop lite mat till lunch och småprata lite? Kanske lämna/hämta hos någon kompis eller sitta och ha lite koll när ungen badar?

Förstår att det finns en irritation gentemot pappan som beslutat detta mot din vilja, men låt inte det gå ut över barnet! Han verkar bo där på heltid och går man in i en sån relation BÖR man väl vara beredd på att ni ska vara en familj nu? Låter otroligt ledsamt alltihop att ni inte har en närmare relation än så.

Väldigt stor skillnad på att vara med sina egna barn och att vara med bonusbarn. Eftersom du inte har bonusbarn kan du knappast leverera trovärdiga pekpinnar i detta. Det tycks alltid vara de utan bonusbarn som gnäller mest om hur de med bonusbarn ska bete sig........,

Jag är också skilssmässobarn. Min bonuspappa engagerade sig i mig och mina syskon på egen vilja vilket resulterade i en fantastisk familj där han åtnjuter kärlek från alla barnen.

Vill man inte ha någon fin relation med bonusbarnen så kan man naturligtvis skita i dem som många bittra människor här föreslår. Då får man också den familj man förtjänar.

Det betyder inte att TS man gjort rätt i det aktuella fallet. Men om TS går hemma och hennes man skiter i sin son så kan hon ju välja som ansvarig vuxen göra vad hon kan för att se till att mannen tar ansvar. Han ät ju far till hennes kommande barn och ska bli ansvarig förälder även till denne.

Men nu kanske hon inser vad det är för en man hon skaffat barn med och fått en bild av framtiden.

Jag tror inte du fattar hur en del föräldrar lutar sig tillbaka i ungefär samma resonemang som du, att ett barn vill man väl alltid ta hand om och om inte jag ser till att olanera min unges dag så att det funkar för samtliga så lär ju hon inte kunna med att säga nej till ett barn. Och just "hon" lär inte säga nej, för vi har ju undemedvetet i många fall en förväntan att just kvinnor ska känna särskild omvårdnad för barn. I det lutar sig många män, många gånger helt omedvetet sig tillbaka i.

Grattis till dig att din styvpappa aldrig hade de förväntningarma på sig utan fick utveckla en relation med dig i den takt och storlek som passade ee nåda. Din mamma tog nog inte för givet att hon bara kunde ställa in fritids för er ungar när han ändå bara gick hemma. Han hade nog fått säga både ja och nej orecis som han själv ville. Och det är bästa sättet att skapa bra relationer så grattis att du hade en så fin mamma som tog det ansvar hon visste att hon hade för er barn.

Mitt råd till dig är att skifta fokus, börja om.

Många i tråden har påpekat att tioåringen är på väg att bli storebror och ert närmaste år kommer ställa krav på en stor anpassning från hans sida. Få honom med på tåget. Ditt tillfälle är nu!

Sätt dig ned med honom och prata om hur han ser på att snart kommer hans lillasyster/bror. Just det hans syskon, inte min eller min och din pappas baby.

Han ska bli storebror. Va kul! men det innebär också lite ansvar. Vad vill han hjälpa till med? Gör honom delaktig.

Nästa steg ( när detta sjunkit in lite) är att du igen sätter dig ner med honom när det är lite lugnt och berättar att det är jobbigt att vara så stor och att ni behöver hjälpas åt nu när det bara är ni två på dagarna.

Återigen fråga honom hur han tycker ni kan organisera dagarna så att han trivs i kombination med att du ska kunna vila. T ex om du har viloskylten uppe så får han ringa pappa och/eller själv ta sig ett mellanmål.

Ni kanske ska göra och äta frukost tillsammans. Sen har han lektid och du vila, regnar det får han göra nånting tyst (be pappan köpa ett par bra hörlurar till honom om han inte redan har) eller gå hem till en kompis. Det viktiga här är att ni tillsammans kommer fram till lösningar.

Be pappan köpa hem bra och enkla mellanmål som tioåringen själv har valt och kan fixa till. Om disken inte stoppas in i diskmaskinen låter du den stå, den får pappan ta hand om. Men introducera långsamt olika hushållsgöromål när du har ork.

Det finns tusen exempel på hur det kan gå till men målet är att du sladdar dig en kompis som blir en glad och hjälpsam storebror.

Stackars barn.

Det kommer aldrig bli ni ellerhur? Som en helhet och familj?

Ditt barn kommer alltid gå före, ellerhur?

Skicka ungen till mamman, det är bara synd om barnet.