• Anonym (Bonusmamman)

    Hemma själv med sommarlovsledig bonus

    Är hemma från jobbet nu på heltid i väntan på förlossning av min förstfödde. Min mans barn, 10 år gammal, bor här mestadels och har umgänge med sin mamma varannan helg.

    Min man har valt att inte ha barnet på fritids i sommar men kommer själv jobba heltid.

    Jag känner mig frustrerad över att jag nu förväntas passa upp på barnet genom att fixa mat, vara tillgänglig, ta med på aktiviteter och anpassa mitt eget schema för att barnet är hemma. Hade jag fått välja hade barnet varit på fritids, men det är inte jag som bestämmer det.

    Min man ser inte problemet som jag upplever och är dels av åsikten att barnet inte kräver så mycket uppassning, samtidigt som han tycker att jag kan ordna lunch till barnet när jag ändå är hemma och ska äta själv, och dels anser att jag får vänja mig vid detta då jag snart har ett eget barn på heltid.

    Jag känner mig dum om jag nu åker iväg under en dag och umgås med vänner eller familj, eller om jag inte ser till att barnet exempelvis har mat och sånt. Dessutom känns det inte bra att lämna barnet ensamt längre stunder trots att det egentligen varken är mitt val eller ansvar (enligt mig).

    Dessutom är jag som höggravid ju hemma för att vila upp mig, vilket blir svårt när jag förväntas passa upp barnet och vara mitt i leken med barnet och dennas sommarlovslediga kompisar som springer ut och in.

    Hur tänker ni kring detta och hur hade ni själva agerat?

  • Svar på tråden Hemma själv med sommarlovsledig bonus
  • Anonym (Kari)
    Anonym (!) skrev 2020-06-19 04:38:26 följande:
    Givetvis måste man inte bli en extraförälder när man blir sambo med någon som har barn.
    Men man bör ha ett intresse av en relation till barnet. Det minsta man borde kunna förvänta sig av en normalfuntad vuxen utan empatisk funktionsnedsättning som kommer in i barnets familj via förälder är väl iallafall att vara trevlig och försöka bonda med barnet. Och framför allt att inte göra barnets liv eländigt genom att frysa ut det och bidra till att barnet känner sig ovälkommet i sitt eget hem.

    Det är något kraftigt fel på moders/fadersinstinkten hos föräldrar som blir sambo med någon som får barnet att må dåligt.
    Skulle vara intressant att veta ur vilket perspektiv du pratar ifrån. Har du själv styvbarn? Är du själv styvbarn? Du verkar ha en massa regler i ditt mindset men du låter väldigt förvirrad kring hur man ska använda dessa regler i en styvfamilj. 
  • Anonym (Lava)

    Tycker detta lirar så generellt med män och kvinnors ansvarsfördelningen när det gäller barn.

    Männen utgår ofta

    ifrån sin egen referensram och tycker att det mesta funkar. Inte av elakhet utan av oförmåga att sätta sig in i andra människors perspektiv.

    Eget exempel. Mannen är ledig, jag jobbar. Ser att han lämnat över vårt barn till grannfrun (gravid och med en ettåring) medan han påbörjat byggprojekt. Jag blir förbannad och får avbryta mitt jobb för att hjälpa henne.

    Han ser inte problemet. Medan jag ser 1) han lämpar över sitt föräldraansvar på en stressad kvinnan sånär snäll och hjälper till 2) han planerar in ett projekt när han istället ska vara ledig och umgås med sitt barn.

    Tycker jag ser detta överallt. Att barn lämnas till farmor och svägerskor Och nya kvinnan medan han gör annat utan tanke på den börda det innebär.

    Samma sak i detta fall. Jag tror inte TS man är elak. Han såg en praktiskt lösning som han högg på. En lösning som möjliggjorde för honom att jobba.

  • Ess
    Anonym (Extramamma) skrev 2020-06-19 01:03:02 följande:

    Stackars barn.

    Det kommer aldrig bli ni ellerhur? Som en helhet och familj?

    Ditt barn kommer alltid gå före, ellerhur?

    Skicka ungen till mamman, det är bara synd om barnet.


    Att bli en familj med särkullarna är inte alls säkert att man blir.

    Du har väl hört uttrycket, egna barn och andras ungar?
    Så det är rätt självklart att ens egna går först.

    Jag tycker också att det är föräldrarnas ansvar att dela umgänget mellan sig så att det är de som tar ansvaret för det barn de valt att skaffa och inte försöka köra ner ungen i halsen på andra som inte vill agera barnflicka åt dem.
  • Ess
    Anonym (!) skrev 2020-06-19 04:44:33 följande:
    Ja, men i en familj kan man inte tydligt favorisera ett barn, ge barnen olika regler (endast efter ålder el om en har någon sjukdom), tydliga skillnader i spenderade pengar på barnen osv.

    Sen förstår väl alla att naturen har fixat så att man har modersinstinkter som gör att man älskar sitt eget barn mest. Det hindrar inte att även kunna ge kärlek och att vara rättvis mot det egna barnets syskon.
    Det kan utav naturliga skäl aldrig någonsin bli exakt rättvist i en sammansatt familj.
    Barnen har olika genetiska förutsättningar, minst 50% av föräldrar och släkt skiljer sig åt, vilket även innebär olika ekonomiska förutsättningar. 
    Självklart agerar man i första hand för sitt eget barn och sätter det i första rummet.
  • Ester69
    Anonym (!) skrev 2020-06-19 04:44:33 följande:

    Ja, men i en familj kan man inte tydligt favorisera ett barn, ge barnen olika regler (endast efter ålder el om en har någon sjukdom), tydliga skillnader i spenderade pengar på barnen osv.

    Sen förstår väl alla att naturen har fixat så att man har modersinstinkter som gör att man älskar sitt eget barn mest. Det hindrar inte att även kunna ge kärlek och att vara rättvis mot det egna barnets syskon.


    Olika regler det kan jag hålla med om. Men spenderade pengar vet i sjutton. När min son bodde hemma köpte jag ofta vans skor, märkeskläder nya mobiler. Vad sen sambon köpte till sin son det bryr jag mig inte om. Tycker han att skor för 200 duger åt hans barn så är det så. Hade köpt dyra skor och kläder om vi hade skaffat gemensamma barn, vad han sen valt att ge sin son får stå för han.
  • Ester69
    Anonym (!) skrev 2020-06-19 04:44:33 följande:

    Ja, men i en familj kan man inte tydligt favorisera ett barn, ge barnen olika regler (endast efter ålder el om en har någon sjukdom), tydliga skillnader i spenderade pengar på barnen osv.

    Sen förstår väl alla att naturen har fixat så att man har modersinstinkter som gör att man älskar sitt eget barn mest. Det hindrar inte att även kunna ge kärlek och att vara rättvis mot det egna barnets syskon.


    Olika regler det kan jag hålla med om. Men spenderade pengar vet i sjutton. När min son bodde hemma köpte jag ofta vans skor, märkeskläder nya mobiler. Vad sen sambon köpte till sin son det bryr jag mig inte om. Tycker han att skor för 200 duger åt hans barn så är det så. Hade köpt dyra skor och kläder om vi hade skaffat gemensamma barn, vad han sen valt att ge sin son får stå för han.
  • Anonym (Kvinna)
    Klasdf skrev 2020-06-18 20:22:16 följande:
    Väldigt stor skillnad på att vara med sina egna barn och att vara med bonusbarn. Eftersom du inte har bonusbarn kan du knappast leverera trovärdiga pekpinnar i detta. Det tycks alltid vara de utan bonusbarn som gnäller mest om hur de med bonusbarn ska bete sig........,
    Kan man inte bete sig normalt ska man ju ha en smäll i skallen.
    Som vuxen väljer du själv att gå in i ett förhållande där det finns barn.
    Barnen har inte så mycket att välja på.

    Har en kompis som har gått in i ett förhållande där det finns tonårsbarn.
    De har pratat igenom detta MYCKET innan de gifte sig and so on,
    Smart.
    Min kompis hade heller aldrig gått in i ett förhållande där det fanns småbarn för att hon helt enkelt inte vill ta ett sådant ansvar.
    Hon behandlar barnet med respekt, lagar mat och så.

  • Drottningen1970
    Anonym (!) skrev 2020-06-19 04:44:33 följande:

    Ja, men i en familj kan man inte tydligt favorisera ett barn, ge barnen olika regler (endast efter ålder el om en har någon sjukdom), tydliga skillnader i spenderade pengar på barnen osv.

    Sen förstår väl alla att naturen har fixat så att man har modersinstinkter som gör att man älskar sitt eget barn mest. Det hindrar inte att även kunna ge kärlek och att vara rättvis mot det egna barnets syskon.


    Det här handlar ju inte om att TS favoriserar ett annat barn i familjen, utan att pappan bortprioriterat SITT barn för jobbet och kallt räknar med att Ts ska ta HANS ansvar. TS är höggravid och har just nu sina sista månader i livet då gon helt fritt kan fokusera på sig själv, kan sova så länge hon vill, kunna ge sig iväg spontant några timmar eller dagar till en kompis och som man kan behöva gå ned i varv, förbereda sig för förlossning och den tuffa småbarnstiden.
  • Anonym
    tobiq skrev 2020-06-18 20:35:46 följande:
    Jag håller inte med dig alls. Jag kan givetvis inte veta hur det är att ha ett bonusbarn, men jag tycker att det är sjukt märkligt att ha (enligt TS)ha bott tillsammans med ett barn nästan hela hens tioåriga liv och ändå inte ha skaffat några känslomässiga band, eller att ens vara intresserad av det. Om man så starkt känner att man inte vill ha en relation med ett barn (som man bor med på heltid!!!) så tycker jag att det är oerhört jävla märkligt att välja att vara i förhållandet och dessutom skaffa fler barn.

    För mig är det faktiskt helt otroligt hur man inte kan komma nära ett barn efter så lång tid, jag är lärare och knyter otroligt starka relationer till min elever (ja, även de jobbiga som man kan vara helt galen på ibland). Tycker att det låter empatiskt stört. Jag förstår att man inte vill ta över rollen som förälder till någon annans barn, men varför i hela världen söker man sig inte någon annanstans då?!
    Du har inte några styvbarn men sätter ändå en stämpel på ts?
    "Empatiskt störd" var det visst.

    Det går inte att jämföra dina elever med en unge som liskom följde med "på köpet", det borde väl väl ändå begripa.
Svar på tråden Hemma själv med sommarlovsledig bonus