Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Mitt råd till dig är att skifta fokus, börja om.

Många i tråden har påpekat att tioåringen är på väg att bli storebror och ert närmaste år kommer ställa krav på en stor anpassning från hans sida. Få honom med på tåget. Ditt tillfälle är nu!

Sätt dig ned med honom och prata om hur han ser på att snart kommer hans lillasyster/bror. Just det hans syskon, inte min eller min och din pappas baby.

Han ska bli storebror. Va kul! men det innebär också lite ansvar. Vad vill han hjälpa till med? Gör honom delaktig.

Nästa steg ( när detta sjunkit in lite) är att du igen sätter dig ner med honom när det är lite lugnt och berättar att det är jobbigt att vara så stor och att ni behöver hjälpas åt nu när det bara är ni två på dagarna.

Återigen fråga honom hur han tycker ni kan organisera dagarna så att han trivs i kombination med att du ska kunna vila. T ex om du har viloskylten uppe så får han ringa pappa och/eller själv ta sig ett mellanmål.

Ni kanske ska göra och äta frukost tillsammans. Sen har han lektid och du vila, regnar det får han göra nånting tyst (be pappan köpa ett par bra hörlurar till honom om han inte redan har) eller gå hem till en kompis. Det viktiga här är att ni tillsammans kommer fram till lösningar.

Be pappan köpa hem bra och enkla mellanmål som tioåringen själv har valt och kan fixa till. Om disken inte stoppas in i diskmaskinen låter du den stå, den får pappan ta hand om. Men introducera långsamt olika hushållsgöromål när du har ork.

Det finns tusen exempel på hur det kan gå till men målet är att du sladdar dig en kompis som blir en glad och hjälpsam storebror.

Stackars barn.

Det kommer aldrig bli ni ellerhur? Som en helhet och familj?

Ditt barn kommer alltid gå före, ellerhur?

Skicka ungen till mamman, det är bara synd om barnet.

Ja, men i en familj kan man inte tydligt favorisera ett barn, ge barnen olika regler (endast efter ålder el om en har någon sjukdom), tydliga skillnader i spenderade pengar på barnen osv.

Sen förstår väl alla att naturen har fixat så att man har modersinstinkter som gör att man älskar sitt eget barn mest. Det hindrar inte att även kunna ge kärlek och att vara rättvis mot det egna barnets syskon.

Ja, men i en familj kan man inte tydligt favorisera ett barn, ge barnen olika regler (endast efter ålder el om en har någon sjukdom), tydliga skillnader i spenderade pengar på barnen osv.

Sen förstår väl alla att naturen har fixat så att man har modersinstinkter som gör att man älskar sitt eget barn mest. Det hindrar inte att även kunna ge kärlek och att vara rättvis mot det egna barnets syskon.

Många som svarar i den här tråden anser att man på ett eller annat sätt ska strunta i barnet. Vad är det för fel på er ? Innebär det här med att barnet är pappans ansvar, att man ska ignorera ungen? Känner från djupet av mitt hjärta att ni är avskyvärda och en del av problemen med samhället idag.

Tråkigt att du ser på ditt bonusbarn på det sättet. Stackars barn. Min sambo ser ingen skillnad på vår gemensamma dotter och min dotter från ett tidigare förhållande. Han säger att han har två barn och ett tredje på väg.

Hoppas verkligen inte bonusbarnet känner av dina känslor:(

Jag tycker att en bonusmamma och en bonuspappa har precis lika mycket ansvar att göra det bästa av situationen om de väljer att bo ihop med andras barn. Sen är det säkert så att bonusmammor är betydligt mer engagerade överlag, precis som biologiska föräldrar.

Jag tycker att barnen är prio ett i alla lägen, trivs man inte med att bo med andras barn så bör man inte göra det. För det är verkligen inte rättvist mot barnen. Antingen lär det märkas (högst troligt) eller också får man leva i lögn och det låter varken trevligt eller hälsosamt.

Men vadåå komma undan?? TS har inte skrivit nåt om varför hon är frånvarande, vi vet inget om mamman eller vad som är sant.

Men jag tycker det är fruktansvärt om du frågar mig. En mamma som endast har sitt barn varannan helg, hur kan det kännas bra i hjärtat?

Jag vill ha mina barn hos mig varje dag, som de flesta normala föräldrar. Finns inga ursäkter för föräldrar som skiter i sina barn..

Situationen verkar ju dock vara olöslig eftersom det tydligen alltid varit så, enligt TS. Vad hjälper det att hacka på mamman i en anonym tråd?

Det är barnperspektivet som borde väga tyngre än vuxna som träter.  

Att en förälder är värdelös är aldrig barnet fel, och själv vill jag tro att jag kunnat ge så pass av mig själv så att barnet ska kunna få en hyfsad uppväxt ändå, att få känna sig hemma och sedd i sitt eget hus (extra viktigt och med kommande syskon också).

Barnet är dessutom 10 år, inget småbarn som inte klarar av basala saker..

Att då kunna laga en liten större portion så att barnet slipper gå hungrigt, prata med barnet mm hade jag kunnat göra vilket roll barnet än hade, om de andra vuxna väljer att inte ta ansvar.

För att det självklart är viktigt. Jag vet inte hur du gör med dina relationer men jag väljer ju en partner som har samma värderingar som jag.

Jag väljer ju inte bara en partner åt mig själv utan även en förälder till mina kommande barn ( nu är jag förbi den punkten men ändå). Då vill jag ha en stabil, ansvarstagande klippa. Inte ett stolpskott. Både för mig och mina barns skull.

När kvinnor faller för farliga brottslingar, tror du de ser en fantastisk fadersgestalt och själsfrände eller endast en spännande, lite farlig partner för några månader framåt. Sen blir man gravid, killen drar och man gråter ut på FL eller hod soc.

Ta lite j-a ansvar för din framtid och kommande barn. Tänk efter före man flyttar ihop och skaffar barn.

Så ja, att TS skaffat barm och flyttat ihop med en dåre är ju TS problem som hon ska leva med nu.

Vilket mynnar ut nu i att hon antingen får accepera läget eller separera. Mannen vill ju inte lyssna.

Vad är ditt förslag?

Förklara då vad du anser att TS har för alternativ?

Om biologiska mamman inte kan/vill ta barnet mer än hon gör och pappan inte vill diskutera saken utan tycker att TS "gott kan ställa upp".

Antingen stannar TS och finner sig i situationen eller lämnar/sparkar ut mannen och hans barn.

Wow, va fint gjort av dig. Barnet måste ha känt sig jätteönskat när det blev dumpat på det viset.

Det gick alltså inte att göra på något annat sätt?

Jag hade förstått om mannen var någon du föraktade eller hatade. Men det här är mannen du älskar/älskade?

Nej det skadar inte. Men detta var alltså det bästa sättet att förmedla det på?

Du och mannen hade kunnat reda ut det hela när barnet var närvarande. Herregud..

Det gjorde du helt rätt i. Försökte han samma grej igen efter det?

Du har som sagt också helt missat poängen men att läsa ordentligt och ta till dig av det jag faktiskt sagt skulle väl innebära att du inte kan fortsätta hacka på en styvmamma och hur synd det är om alla inblandade som behöver ha med elaka styvmammor att göra. Tyvärr har barnet en mycket bättre relation med mig än med sin biologiska mamma så ska du hacka på någon så gå på den icke närvarande, egocentriska biomorsan istället.

Klicka vida endast på något av hens inlägg så får du läsa. Sedan kan du ju också passa på att se hur andra skribenter i tråden skamma (ja) och hånat hen för det hen skrivit.