• Anonym (Bonusmamman)

    Hemma själv med sommarlovsledig bonus

    Är hemma från jobbet nu på heltid i väntan på förlossning av min förstfödde. Min mans barn, 10 år gammal, bor här mestadels och har umgänge med sin mamma varannan helg.

    Min man har valt att inte ha barnet på fritids i sommar men kommer själv jobba heltid.

    Jag känner mig frustrerad över att jag nu förväntas passa upp på barnet genom att fixa mat, vara tillgänglig, ta med på aktiviteter och anpassa mitt eget schema för att barnet är hemma. Hade jag fått välja hade barnet varit på fritids, men det är inte jag som bestämmer det.

    Min man ser inte problemet som jag upplever och är dels av åsikten att barnet inte kräver så mycket uppassning, samtidigt som han tycker att jag kan ordna lunch till barnet när jag ändå är hemma och ska äta själv, och dels anser att jag får vänja mig vid detta då jag snart har ett eget barn på heltid.

    Jag känner mig dum om jag nu åker iväg under en dag och umgås med vänner eller familj, eller om jag inte ser till att barnet exempelvis har mat och sånt. Dessutom känns det inte bra att lämna barnet ensamt längre stunder trots att det egentligen varken är mitt val eller ansvar (enligt mig).

    Dessutom är jag som höggravid ju hemma för att vila upp mig, vilket blir svårt när jag förväntas passa upp barnet och vara mitt i leken med barnet och dennas sommarlovslediga kompisar som springer ut och in.

    Hur tänker ni kring detta och hur hade ni själva agerat?

  • Svar på tråden Hemma själv med sommarlovsledig bonus
  • Anonym (tvillingmamma)

    Håller med fornminne. Ensamstående mammor roddar oftast det mesta själva, både jobb, hem och barn. Ibland med hjälp av släktingar, mer sällan med hjälp av en ny partner. Ensamstående pappor däremot (denna pappa verkar ha barnet större delen av tiden) hittar istället en ny partner som de lastar över ansvaret på. Varför är detta så vanligt? Visst är de en familj, där både ts och barnet ingår, men varför kör pappan bara över ts? Istället för att försöka lösa det, t ex låta barnet vara på fritids eller ta ut semester? Kanske låta barnet vara hemma med ts en eller två dagar i veckan, men inte varje dag. Förstår han inte att det är hans ansvar att lösa? Att ts kan hjälpa till, men hon är inte barnets mamma och dessutom höggravid.

  • Anonym (Lena)
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-17 08:33:48 följande:
    Förstår vad du menar, men han menar på att felet ligger hos mig och att jag bara borde gilla läget nu när jag dessutom snart kommer ha ett eget barn som är syskon till hans barn. Så han tycker inte att relationen mellan mig och hans barn är hans ansvar även om jag kan se att det är sådana här liknande grejer, som han skapar, som leder till att jag om möjligt blir ännu mer ointresserad av hans barn. Detta har gnisslat mellan mig och min man sedan dag 1 gällande detta, och jag har varit tydlig sedan vi inledde vår relation hur jag ser på rollen som bonusmamma. Att jag inte är intresserad av att ta något  ansvar och att jag tar en mammaroll för mina egna framtida barn men aldrig någon annans - de förväntningar och krav på mammarollen har jag hänvisat honom att ta med hans barns mamma, men det gör han inte och hon ger som mest ett lillfinger i engagemang vilket innebär att 99% av jobbet och ansvaret för hans barn ligger på honom (och indirekt mig då).
    Ändå fortsatte du relationen och skaffade barn med honom. Hur tänkte du?
  • Vanessa89

    Vilka vidriga premisser 10-åringen växer upp under.. Det är nästan så jag börjar tro att du är ett troll som endast är ute efter att provocera.

  • lostandfound
    Hyllemor skrev 2020-06-17 00:59:58 följande:

    Men vänta här ... va? Varför måste barnet vara på fritids? Är det en svår graviditet, så ja, om inte styvmamman kan tillgodose barnets behov, men om det inte är så, så varför? För att vila? Vet vi ens att mamman i det här fallet har semester? Och i så fall, hur många veckor? Ett barn behöver semester, precis som vuxna behöver.


    Då kan ju barnet vara på semester hos sin biologiska mamma. Ingen normalt funtad människa lämnar över ansvaret för sitt barn till sin höggravida partner, när barnet redan har en biologisk mamma. Hade jag varit TS hade jag börjat ställa in mig på att bli ensamstående. Jag hade aldrig accepterat att bli överkörd och tagen för givet på detta vis. Fruktansvärt.
  • Pope Joan II
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-17 09:11:53 följande:
    Jag förstår vad du säger men det är helt otänkbart för mig att göra mitt eget barn till ett skilsmässobarn. Jag är helt öppen med min man om mina känslor och tankar kring detta och vill han ha det på något annat sätt så får han lösa det. Dvs ha barnet på fritids, själv vara hemma eller uppmana mamma att ha barnet mer hos sig. Men det kommer han inte göra och såldes har han gjort det valet, anser jag. 
    Ja, jag tycker givetvis inget annat än att han borde ha skött det här helt annorlunda, men när han nu inte gör det och du i så många år ska bo med ett barn du har svårt att fördra så tycker jag att ansvaret för att inte vara med på att destruktivt inverka på barnets liv faller på dig. 

    Jag tror att det sannolikt blir så ändå i slutänden, att ditt barn blir ett skilsmässobarn som kanske själv måste stå ut med en styvmor som känner motvilja mot det. Ditt kommande barns pappa kommer ju att vara lika dålig på att vara behjälplig i relationerna då som han är nu. Ni hade varit ihop länge, vad jag förstod? Och ändå inte kommit någonstans med förhållandet mellan dig och det redan existerande barnet. 

    Det enda man kan hoppas på nu är väl kanske att den kärlek du känner till ditt ännu ofödda barn kommer att göra att du får en större medkänsla för syskonets situation. Men troligen inte, det brukar i fall som ser ut så här snarare slå över åt att bli ännu värre än det redan är. 

    Ledsamt för er alla förstås, men värst är det ju för barnet som får med sig det här upp i vuxen ålder och som riskerar att bli väldigt negativt präglad av det. 
  • Anonym (Bonusmamman)
    Anonym (Lena) skrev 2020-06-17 09:16:42 följande:
    Ändå fortsatte du relationen och skaffade barn med honom. Hur tänkte du?
    Varför skulle jag inte kunna skaffa barn med honom bara för att jag inte vill vara en mamma till hans barn sedan tidigare?
  • fornminne
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-17 09:15:37 följande:
    Vilka varningsklockor skulle ringa och hos vem? För mig känns det tydligt att det är hans förlust att han inte fått den bonusmamman av mig som han skulle velat ha. För mig är det ingen förlust då jag, som sagt, tar avstånd och hänvisar till honom. Jag ser inte att jag involverar mig mer med bonusbarnet genom att skaffa barn med min man. Jag känner inte att mitt ansvar blir större för bonusbarnet bara för att jag snart har ett eget barn, snarare tvärt om då jag snart har ett eget barn att ta hand om tillsammans med min man. Han är en bra pappa så jag är inte orolig för den biten.

    Tycker du verkligen att han är en bra pappa om han inte ens är hemma med det barn han redan har, utan lämpar över ansvaret på dig? Märkte du inte innan du blev gravid att han vill att du ska ta ansvar för bonusbarnet? Ringde inga varningsklockor hos dig?
  • Anonym (Bonusmamman)
    Vanessa89 skrev 2020-06-17 09:18:20 följande:

    Vilka vidriga premisser 10-åringen växer upp under.. Det är nästan så jag börjar tro att du är ett troll som endast är ute efter att provocera.


    På vilket sätt är premisserna vidriga? Jag tänker att det krav jag ställer är att barnets föräldrar tar ansvaret för sitt barn, hur är det vidrigt? 
  • Vanessa89
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-17 09:22:37 följande:

    På vilket sätt är premisserna vidriga? Jag tänker att det krav jag ställer är att barnets föräldrar tar ansvaret för sitt barn, hur är det vidrigt? 


    Och hur tycker du att det funkar? För du verkar ju inte få gehör för något alla där hemma. Du hade ju som sagt kunnat valt att skaffa barn med en man som inte har barn sedan tidigare. 10-åringen har knappast några valmöjligheter, eller hur?
  • Anonym (Bonusmamman)
    fornminne skrev 2020-06-17 09:22:37 följande:

    Tycker du verkligen att han är en bra pappa om han inte ens är hemma med det barn han redan har, utan lämpar över ansvaret på dig? Märkte du inte innan du blev gravid att han vill att du ska ta ansvar för bonusbarnet? Ringde inga varningsklockor hos dig?
    Hade jag inte varit hemma så hade han ju ändå låtit barnet varit hemma, så det är ju inte pga mig som barnet är hemma men nu när jag är hemma så tycker han att jag lika gärna kan ta hand om barnet eftersom "hur jobbigt kan det va". 
Svar på tråden Hemma själv med sommarlovsledig bonus