Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Förstår vad du menar, men han menar på att felet ligger hos mig och att jag bara borde gilla läget nu när jag dessutom snart kommer ha ett eget barn som är syskon till hans barn. Så han tycker inte att relationen mellan mig och hans barn är hans ansvar även om jag kan se att det är sådana här liknande grejer, som han skapar, som leder till att jag om möjligt blir ännu mer ointresserad av hans barn. Detta har gnisslat mellan mig och min man sedan dag 1 gällande detta, och jag har varit tydlig sedan vi inledde vår relation hur jag ser på rollen som bonusmamma. Att jag inte är intresserad av att ta något  ansvar och att jag tar en mammaroll för mina egna framtida barn men aldrig någon annans - de förväntningar och krav på mammarollen har jag hänvisat honom att ta med hans barns mamma, men det gör han inte och hon ger som mest ett lillfinger i engagemang vilket innebär att 99% av jobbet och ansvaret för hans barn ligger på honom (och indirekt mig då).

Varför skulle jag inte kunna skaffa barn med honom bara för att jag inte vill vara en mamma till hans barn sedan tidigare?

På vilket sätt är premisserna vidriga? Jag tänker att det krav jag ställer är att barnets föräldrar tar ansvaret för sitt barn, hur är det vidrigt? 

På vilket sätt är premisserna vidriga? Jag tänker att det krav jag ställer är att barnets föräldrar tar ansvaret för sitt barn, hur är det vidrigt? 

Sorgligt för barnet att föräldrarna backar från sitt ansvar och det förväntas att den nya kvinnan ska steppa upp för att täcka upp föräldrarnas tillkortakommanden.
 

Då får ju kvinnorna som skaffat barnen med honom gå in och ta sitt ansvar!
Dvs ts tar hand om sitt barn och särkullens mamma tar hand om hen.

Håller med här.

Absolut inte, men kan den ena vårdnadshavaren av någon anledning inte ta sitt ansvar så är det upp till den andra vårdnadshavaren - inte till någon utomstående (om det inte är en fråga för soc, dvs).

Vägrar mamman till särkullen ta sitt ansvar så får ju pappan gå in och ta det. Men det vill ju till att ts säger till på skarpen och struntar i att göra något för hen, först då blir pappan tvingad att faktiskt leva upp till det ansvar som åligger honom.
Tyvärr ser även här i tråden hur många kvinnor som styrs av dåligt samvete och därför går in och tar pappans ansvar och låter honom komma undan.
Låt honom laga mat på kvällen, och låt honom få ta tjatet av ett uttråkat barn att åka och bada osv när han kommer hem.

Och du valde ändå att fortsätta tillsammans med din man även när ni sett så olika på bonusmammarollen? Det känns som du redan fått ultimatumet att antingen gå med på att ta ansvar för bonusbarnet eller lämna och du har valt att vara kvar. Du får nog tyvärr köpa läget. Du borde ju förstått med tiden att det inte skulle bli någon förändring kring det här med bonusbarnet. Du skulle lämnat från början om du inte var beredd på att behöva ställa upp, tyvärr. Nu är du i den här situationen att din man vill att du tar ansvar och han vill inte lyssna på dig och det är synd så klart men han har verkat gjort klart från början att det var såhär det skulle bli. Så köp läget och gör det bästa av det eller lämna för en förändring kommer du säkert inte få då det inte verkar ha skett under den tiden ni varit tillsammans, tyvärr. Ibland behöver man se relationen för vad den är och välja att antingen ställa upp eller lämna, tyvärr. Han verkar inte vilja ändra på sig i sin ståndpunkt.