Kräks på föräldrar som tror att man blir tillsammans med deras barn oxå. Kommentarer som "om det inte funkar" mellan dig och mitt barn så blir det inget. Så jävla drygt.. Säg direkt att ni letar efter en pappa/mamma till eran unge istället för att slösa på folks tid! Jag blir tillsammans med ngn för att jag älskar den personen inte för att jag vill vara förälder till ngn som redan har föräldrar!
Det jag menar är att man kan ju inte leva hela livet efter devisen att alla mina beslut måste fattas utifrån perspektivet att allt går åt helvete :)
Man kan längta efter barn tillsammans i många år, sen kommer barnet och i förskoleåldern upptäcker man att som familj och föräldrar funkar man inte tillsammans. Många förändras när barnen kommer. Man kan ha hur goda intentioner som helst innan att inte tappa bort varandra, att vårda kärleken etc etc. Men sen faller det bort ändå och så står man där olycklig... Det kan man ju omöjligt veta innan.
Det är som det mantra som ofta kommer upp i trådar här - "du visste innan vad du gav dig in på". Nej, det vet man väldigt sällan :)
Jag var nog mest ute efter att de som spyr mängder med galla på bonusföräldrar borde vara lite mer ödmjuka samt flytta ansvaret till bioföräldrarna.
Det är knappast bonusförälderns ansvar att barnets föräldrar skilt sig och att föräldern valt att flytta ihop med en ny person.
Håller helt med dig. Man kan aldrig förvänta sig av en ny partner att han eller hon ska älska ens barn på samma sätt som man själv gör. Eller ta samma ansvar som man själv (om inte partnern själv går med på det förstås). Det är ett orimligt krav, och väljer man att gå in i en ny relation så kan man inte förvänta sig att den nya familjen ska fungera som den gamla kärnfamiljen. Det är två vitt skilda saker med skilda spelregler.
Om jag hade flyttat ihop med en man,så skulle jag inte tänka att då skulle jag få en barnvakt på köpet.Mina barn är mitt ansvar.Om han skulle vilja hjälpa till nångång på något sätt,så skulle det vara ok,om det känns rätt.
Föräldrar som överger sina barn för ny partner och nya partners som förklarar den andres barn från tidigare förhållanden som icke önskvärda har jag noll respekt för.
Och dåliga föräldrar,där barnen inte vill ens bo halvtid och ändå blir tvingade ,har jag ingen respekt för.Tänk på barnets bästa.
Jag fattar verkligen att du ruttnar på att städa och tvätta åt din partner, men då är det ju din sambos lathet som är problemet, inte att han prioriterar sitt barn. Det är självklart superegostiskt av honom att låta dig sköta all städning och tvätt och det hade det varit utan barn också. Det obehagliga blir om det leder till att du skulle ta ut din (fullt förståeliga) frustration över honom - på barnet.
Om han inte kan skärpa sig och dela ansvaret så tycker jag du ska lämna honom. (Varit i liknande sits med mina barns pappa så jag vet hur svårt det är att försöka ändra någon.) Mår så mycket bättre nu. Men träffar jag någon annan som har barn och vi skulle flytta ihop tycker jag det är självklart att barnen behandlas lika så inte jag sätter mina barn först och han sina. Barn är barn och ska älskas och prioriteras oavsett blodsband.
(Kommer dock aldrig mer flytta ihop med någon som bara i teorin tycker att jämställdhet är självklart och inte lever upp till det sedan.)
En annan tråkig erfarenhet och något jag har oerhört svårt för är när en förälder leker familj med ny partner och det bara är så självklart men skriker högt av fasa när exet gör detsamma....
Exets nya får banne mig inte gå med barnen till frisören för det är ju miiiina barn, men ser inget fel i att sin nya partner tar med barnen på leklandet....
Kräks på föräldrar som tror att man blir tillsammans med deras barn oxå. Kommentarer som "om det inte funkar" mellan dig och mitt barn så blir det inget. Så jävla drygt.. Säg direkt att ni letar efter en pappa/mamma till eran unge istället för att slösa på folks tid! Jag blir tillsammans med ngn för att jag älskar den personen inte för att jag vill vara förälder till ngn som redan har föräldrar!