Kräks på föräldrar som tror att man blir tillsammans med deras barn oxå. Kommentarer som "om det inte funkar" mellan dig och mitt barn så blir det inget. Så jävla drygt.. Säg direkt att ni letar efter en pappa/mamma till eran unge istället för att slösa på folks tid! Jag blir tillsammans med ngn för att jag älskar den personen inte för att jag vill vara förälder till ngn som redan har föräldrar!
Å herregud, så nu tycker jag inte om mitt styvbarn för att jag inte städar hens rum? Barnets pappa då, tycker han inte om sitt barn för att han inte städar barnets rum eller viker barnets tvätt? Eller gäller det du säger enbart styvföräldrar och inte biologiska föräldrar? Vissa tycker om sin partner eller sina barn eller sitt djur och gör saker för dem, och vissa är lata och gör det inte men tycker om dem ändå, och vissa (som jag) vill inte ha en sjuk snedfördelning av hushållssysslor och jag vet då med mig att jag skulle vara, om möjligt, ännu bittrare om jag tvingades städa barnets rum och vika all dennes tvätt medan barnets pappa sitter på arslet och inte gör ett dyft. Men han, till skillnad mot mig, tycker om barnet, eller hur var det?
Men om det gemensamma hemmet endast sköts av den ena föräldern? Som jag sa så vek jag, i början av vår relation, gladeligen allas tvätt utan att mena att jag inte ska vika barnets tvätt för att barnet inte är mitt MEN när jag märkte att min man aldrig gjorde detsamma så slutade jag. Han tycker det är knäppt, varför viker jag inte allas tvätt, undrar han. Jag sa till honom att när du börjar ta lika mycket ansvar som jag och självmant tvättar, städar, viker tvätt osv så kommer jag GLADELIGEN även börja vika er tvätt igen. Men nu har det gått, ja, åtminstone ett år, och han har inte tagit handen ur och ansträngt sig på den punkten så då upplever jag att jag kan förvalta min tid på ett bättre sätt än att lägga massa kvällar på att stå och vika tvätt åt TVÅ barn. Men gud vad hemsk jag är som kvinna och styvmorsa att jag inte förstår min plats i hemmet, eller vart vill du komma?
En intressant aspekt...
Kvinnan vill gärna bli försörjd och tycker det är självklart att en ny partner också betalar för hennes barn.
Men som kvinna och ny partner till en pappa tar det hus i helsike om han andas en stavelse om att hon på något sätt ska bidra till hans barn.
Jag säger som jag alltid har sagt, att det är bäst om de som redan har barn tar varandra, och låter de barnfria vara ifred. För den barnfria kommer att få en extremt mycket sämre tillvaro, inte bara under den tiden barnen bor hemma utan på ett sätt livet ut. Då h*n inte fullt ut kan dela sin mans/frus engagemang i de vuxna barnen och barnen, utan detta alltid kommer att vara ett särintresse som h*n har. Det kan inte bli något RIKTIGT äktenskap av det - som det blir när man har alla barn tillsammans och s.a.s. delar huvudintresse i livet. Det följer t.o.m. med in i döden, då mannen ofta dör först och kvinnan måste gå ifrån bostaden för att kunna lösa ut hans barn...
Har båda barn sedan förr däremot, så är ju båda också på det klara med att det aldrig mer kan bli en kärnfamilj för dem, utan att det som gäller hädanefter ÄR en kompromiss. Då får man försöka skapa bästa möjliga liv, försöka vara generös coh tolerant mot sin partner och hans/hennes barn, eller alternativt ha någon form av särbo- eller KK-förhållande där man träffas endast på barnfria helger eller när barnen är i skolan etc..
Du är inte en förälder själv eller hur?
För en förälder skulle aldrig kräva sin partner på tröst innan barnen lagt sig (om det inte är akut kris). En förälder klarar av att hålla masken för sina barns skull och avhandlar allvarliga vuxensaker med sin partner när barnen somnat.
Men det finns ju knappast någon förälder som ger ALL sin tid och uppmärksamhet till barnen. Jag själv och alla jag känner klarar faktiskt av att växla och umgås med och ha fler individer än våra barn i våra liv.
Det som jag menar med den meningen är att barnens behov alltid har högst prioritet om man var tvungen att välja (vilket man sällan är). Om du bara kunde rädda livet på dina barn eller din partner i en naturkatastrof så skulle du välja barnen. Om pengarna inte räcker till mat åt alla så får barnen det i första hand. Om din partner gör dig lycklig men skadar dina barn så dumpar du partnern. Etc.
En intressant aspekt...
Kvinnan vill gärna bli försörjd och tycker det är självklart att en ny partner också betalar för hennes barn.
Men som kvinna och ny partner till en pappa tar det hus i helsike om han andas en stavelse om att hon på något sätt ska bidra till hans barn.