Anonym (...)

Äldre 23 May 16:41

205 svar

Nej jag vill inte ha ditt barn på köpet..

Kräks på föräldrar som tror att man blir tillsammans med deras barn oxå. Kommentarer som "om det inte funkar" mellan dig och mitt barn så blir det inget. Så jävla drygt.. Säg direkt att ni letar efter en pappa/mamma till eran unge istället för att slösa på folks tid! Jag blir tillsammans med ngn för att jag älskar den personen inte för att jag vill vara förälder till ngn som redan har föräldrar!

Anonym (man)

Äldre 24 May 15:31

#61

Anonym (m) skrev 2016-05-24 14:50:19 följande:

Det tankesättet kan enligt mig vara en stor anledning till att så många föräldrar går skilda vägar. Hur sunt är det att inte prioritera sina vuxenrelationer? Varför välja?

Låt mig gissa? Du har inga barn va?

Varför välja undrar du?
För att efter att man har fått barn så går man in i en annan fas i livet där man inte längre är number one utan barnet är number one, det är lixom så naturen fungerar, man för sina gener vidare genom sin avkomma och det sker på bekostnad av både tid och resurser. Det gäller inte bara människor utan även djur.

Vissa mognar med rollen andra gör inte det, det är dessa idioter som tror att de kan leva som de levde tidigare efter att de fått barn som får ungar med "issues" som blir fucked up som vuxna och för sina föräldrars skeva värderingar vidare. Du vet såna där som gör karriär och skiter i sina ungar, eller sätter ungarna framför teven för att prioritera sin egentid.

Vårda förhållandet kan man göra MED sina barn, som en familj du vet, inte som mamma och pappa i team 1 och ungarna i reservbänken, utan alla är med i matchen. Det är snarare folk som har ditt tankesätt, jag och mina behov först och alla andra sen som får det jävligt svårt att få ett förhållande att fungera eftersom förhållanden och familjeliv är en enda lång rad kompromisser, ett lagspel inte ett solospel. Klarar man inte av att släppa tanken på att man är centrum i universum så ska man förbli singel och inte skaffa barn.

Anonym (man)

Äldre 24 May 15:41

#62

sextiotalist skrev 2016-05-24 15:19:48 följande:

Håller inte med dig alls. Min son är på väg att lämna boet (kommer göra det i höst), min sambo och jag har planer på att leva många år tillsammans.
Jag har väldigt starka band till min sambo, även band till min son, men allt eftersom han blir äldre, så blir banden helt annorlunda och faktiskt inte så starka längre, navelsträngen kommer klippas av totalt inom kort och vi är inte alls lika viktiga längre.
När han en gång hittar sin livskamrat, så förutsätter jag att de banden han bygger med henne är betydligt starkare än de banden han har till sina föräldrar.
Jag tycker det är osunt att man inte kan se skillnad på en vuxenrelation med en förälder-barn-relation.

Mmm precis, det förklarar varför man ofta läser om gamlingar som legat döda i sin lägenhet flera veckor och ingen saknat dem, barnen har ju fullt upp med att skapa sina egna band och har inte tid att höra av sig till morsan nån gång i veckan.

Varför är det en omöjlighet att behålla starka familjeband OCH bilda egen familj? Måste det vara antingen eller? Är tanken på att även föräldrarna är den del av familjen helt omöjlig? Finns massor med människor som gör så runt om i världen och det fungerar alldeles utmärkt, du vet sådär som att mormor är en verklig och trevlig person man känner väl och inte någon tant som man sett på bild och hört talas om.

sextiotalist

Äldre 24 May 15:41

#63

Anonym (man) skrev 2016-05-24 15:31:39 följande:

Låt mig gissa? Du har inga barn va?

Varför välja undrar du?
För att efter att man har fått barn så går man in i en annan fas i livet där man inte längre är number one utan barnet är number one, det är lixom så naturen fungerar, man för sina gener vidare genom sin avkomma och det sker på bekostnad av både tid och resurser. Det gäller inte bara människor utan även djur.

Vissa mognar med rollen andra gör inte det, det är dessa idioter som tror att de kan leva som de levde tidigare efter att de fått barn som får ungar med "issues" som blir fucked up som vuxna och för sina föräldrars skeva värderingar vidare. Du vet såna där som gör karriär och skiter i sina ungar, eller sätter ungarna framför teven för att prioritera sin egentid.

Vårda förhållandet kan man göra MED sina barn, som en familj du vet, inte som mamma och pappa i team 1 och ungarna i reservbänken, utan alla är med i matchen. Det är snarare folk som har ditt tankesätt, jag och mina behov först och alla andra sen som får det jävligt svårt att få ett förhållande att fungera eftersom förhållanden och familjeliv är en enda lång rad kompromisser, ett lagspel inte ett solospel. Klarar man inte av att släppa tanken på att man är centrum i universum så ska man förbli singel och inte skaffa barn.

Jag har barn och håller med fullständigt med den du svarade. Vi har levt ihop i över 20 år, med vårt gemensamma och så har han barn sedan tidigare.
Även äktenskapsrådgivare brukar generellt ge rådet att komma ihåg att även prioritera vuxenrelationen, att inte bara vara förälder.
Det är inte frågan om att man ska leva som en tonåring när man fått barn, utan att man ser till att man kan fungera som förälder OCH partner.
Ingen skriver heller att det är samma sak att sätta sina behov först, utan att man ser till att alla inom familjen blir sedda, det jag vänder mig emot är den ensidiga bilden att barnen går först, relationen i andra hand.
Kan man inte fixa att kombinera detta, så bör man leva ensam. För en relation måste man arbeta på dagligen, och kräver nog mer arbete att få en relation att fungera med en vuxen än med ett barn

Anonym (m)

Äldre 24 May 15:43

#64

TanganyikaIka skrev 2016-05-24 15:05:49 följande:

Varför välja? Jo för att barnen kan inte välja och styra sitt eget liv utan är utlämnade till oss vuxna. Vilka ska de lita på om vi inte är där och prioriterar dem?
Ifall min partner inte accepterar att mina barn går först och min partner sen, då ska vi inte ha varandra och om min partner inte prioriterar sina barn före mig, då är han ingenting att ha för mig. Barn kan inte välja. Det kan vuxna. Att inte prioritera barnen först är inte sunt anser jag. Barn är värnlösa. Innebär inte att de alltid har rätt men deras behov är först, våra sedan.

Men tror du inte det ofta kan leda till att ens relation med barnets förälder går i kras?

Anonym (m)

Äldre 24 May 15:46

#65

Anonym (man) skrev 2016-05-24 15:31:39 följande:

Låt mig gissa? Du har inga barn va?

Varför välja undrar du?
För att efter att man har fått barn så går man in i en annan fas i livet där man inte längre är number one utan barnet är number one, det är lixom så naturen fungerar, man för sina gener vidare genom sin avkomma och det sker på bekostnad av både tid och resurser. Det gäller inte bara människor utan även djur.

Vissa mognar med rollen andra gör inte det, det är dessa idioter som tror att de kan leva som de levde tidigare efter att de fått barn som får ungar med "issues" som blir fucked up som vuxna och för sina föräldrars skeva värderingar vidare. Du vet såna där som gör karriär och skiter i sina ungar, eller sätter ungarna framför teven för att prioritera sin egentid.

Vårda förhållandet kan man göra MED sina barn, som en familj du vet, inte som mamma och pappa i team 1 och ungarna i reservbänken, utan alla är med i matchen. Det är snarare folk som har ditt tankesätt, jag och mina behov först och alla andra sen som får det jävligt svårt att få ett förhållande att fungera eftersom förhållanden och familjeliv är en enda lång rad kompromisser, ett lagspel inte ett solospel. Klarar man inte av att släppa tanken på att man är centrum i universum så ska man förbli singel och inte skaffa barn.

Jag skulle nog prioritera mina egna biologiska barn högt, ja. Det är klart jag skulle. Men inte på bekostnad av pappan till mina barn. Och vice versa. Men barnet som min sambo har, har sina föräldrar och jag ser inte varför jag ska prioritera min sambo och hans ex barn. De kan prioritera sina barn så kan jag prioritera mina i framtiden. Fram tills dess prioriterar jag min tid med min sambo i kombination med min egentid. Jag har aldrig gått in med bilden att jag, trots att jag skaffar egna barn, kommer att gå före dem.

Anonym (m)

Äldre 24 May 15:48

#66

Anonym (man) skrev 2016-05-24 15:41:26 följande:

Mmm precis, det förklarar varför man ofta läser om gamlingar som legat döda i sin lägenhet flera veckor och ingen saknat dem, barnen har ju fullt upp med att skapa sina egna band och har inte tid att höra av sig till morsan nån gång i veckan.

Varför är det en omöjlighet att behålla starka familjeband OCH bilda egen familj? Måste det vara antingen eller? Är tanken på att även föräldrarna är den del av familjen helt omöjlig? Finns massor med människor som gör så runt om i världen och det fungerar alldeles utmärkt, du vet sådär som att mormor är en verklig och trevlig person man känner väl och inte någon tant som man sett på bild och hört talas om.

Det är nog ingens om säger att det är en omöjlighet. Jag själv, och även sextiotalist, pläderar väl ändå för att prioritera såväl parrelationen som barnrelationen. Ingen har sagt att barnen ska komma i sista hand.

Förutom jag då, som säger att jag inte prioriterar min sambos barn före mig själv eller min sambo.

Hade jag haft egna barn, som sagt, så hade jag självklart haft dem som en likvärdig prioritering, jämte mig själv och pappan till det barnet. Men i mitt fall har han ett barn som inte är mitt och som jag inte prioriterar i första hand.

sextiotalist

Äldre 24 May 15:59

#67

Anonym (man) skrev 2016-05-24 15:41:26 följande:

Mmm precis, det förklarar varför man ofta läser om gamlingar som legat döda i sin lägenhet flera veckor och ingen saknat dem, barnen har ju fullt upp med att skapa sina egna band och har inte tid att höra av sig till morsan nån gång i veckan.

Varför är det en omöjlighet att behålla starka familjeband OCH bilda egen familj? Måste det vara antingen eller? Är tanken på att även föräldrarna är den del av familjen helt omöjlig? Finns massor med människor som gör så runt om i världen och det fungerar alldeles utmärkt, du vet sådär som att mormor är en verklig och trevlig person man känner väl och inte någon tant som man sett på bild och hört talas om.

Jag har inga starka band gentemot min mamma, men likväl så är hon inte övergiven, vi har koll på henne, träffar henne ibland.
Min mormor och jag var nog mycket närmare varandra, trots att vi inte träffades så ofta.

Nej, min mamma och mina syskon är inte en del av min familj, det är min barndomsfamilj, det är jag, sambon och vår gemensamma som är min familj. Min sambo står mig närmare än mina syskon (inte så konstigt, eftersom jag levt med honom längre än vad jag levt med min barndomsfamilj), han känner mig bäst och vi har kämpat tillsammans genom en hel del. Han är den som jag inte behöver säga något hur jag mår, för det ser han direkt. Det kan varken mina syskon eller mamma.

Anonym (man)

Äldre 24 May 16:48

#68

sextiotalist skrev 2016-05-24 15:59:07 följande:

Jag har inga starka band gentemot min mamma, men likväl så är hon inte övergiven, vi har koll på henne, träffar henne ibland.
Min mormor och jag var nog mycket närmare varandra, trots att vi inte träffades så ofta.

Nej, min mamma och mina syskon är inte en del av min familj, det är min barndomsfamilj, det är jag, sambon och vår gemensamma som är min familj. Min sambo står mig närmare än mina syskon (inte så konstigt, eftersom jag levt med honom längre än vad jag levt med min barndomsfamilj), han känner mig bäst och vi har kämpat tillsammans genom en hel del. Han är den som jag inte behöver säga något hur jag mår, för det ser han direkt. Det kan varken mina syskon eller mamma.

Det beror iof på vad du definierar som nära, av det du skriver så verkar nära för dig vara ganska svalt för andra för andra. Vi verkar helt enkelt ha helt olika syn på familjeband du och jag.

Dock tror jag det finns en risk i att prioritera sin partner framför sina barn, När ens partner dör så har man en ganska sval relation till sina barn, man har ju själv visat att man sätter någon annan före dem samt lärt dem att sätta sin partner före föräldrar, risken är att man då blir ganska ensam.

En kollega till mig råkade ut för det fast ur barnens perspektiv, hans mamma hade under hela hans uppväxt prioriterat karriär och sin nya man, när mannen gick och dog fick hon helt plötsligt ett väldigt behov av att träffa sina barn och beklagade sig över hur dåliga de var på att höra av sig. Min kollega och hans syster hade inte någon större lust att träffa någon som prioriterat bort dem under deras uppväxt, eller som han själv beskrev det, jag tar kontakt med henne "när jag får tid" precis som hon själv gjorde när hon inte hade tid med mig.

sextiotalist

Äldre 24 May 17:24

#69

Anonym (man) skrev 2016-05-24 16:48:01 följande:

Det beror iof på vad du definierar som nära, av det du skriver så verkar nära för dig vara ganska svalt för andra för andra. Vi verkar helt enkelt ha helt olika syn på familjeband du och jag.

Dock tror jag det finns en risk i att prioritera sin partner framför sina barn, När ens partner dör så har man en ganska sval relation till sina barn, man har ju själv visat att man sätter någon annan före dem samt lärt dem att sätta sin partner före föräldrar, risken är att man då blir ganska ensam.

En kollega till mig råkade ut för det fast ur barnens perspektiv, hans mamma hade under hela hans uppväxt prioriterat karriär och sin nya man, när mannen gick och dog fick hon helt plötsligt ett väldigt behov av att träffa sina barn och beklagade sig över hur dåliga de var på att höra av sig. Min kollega och hans syster hade inte någon större lust att träffa någon som prioriterat bort dem under deras uppväxt, eller som han själv beskrev det, jag tar kontakt med henne "när jag får tid" precis som hon själv gjorde när hon inte hade tid med mig.

Nu vrider du på det. Vi har varit noga med att vi alla är lika viktiga. Det är inget barn som prioriterats bort.

När det gäller min mormor och jag så var vi väldigt nära varandra. Som tonåring åkte jag till henne varje sommar och jag kan nog säga att hon var min bästa vän.

Däremot är jag inte nära mamma. Det är lite svårt när hon har flera narcissistiska drag. En sådan person håller man på lagom avstånd för att bibehålla ens mentala hälsa. Men vi överger henne inte.

Jag hoppas att min son i framtiden vill umgås med mig för han trivs med det, inte för att jag är hans mamma. Sambons barn kommer ner till oss, hoppas för att de vill (de verkar trivas bra här) och inte av plikt.

Anonym (manligt perspektiv)

Äldre 24 May 17:31

#70

Som man och lite till åren, så är det mästan omöjligt att inte få barn på köpet. Annars får man vara ensam.

Nej jag vill inte ha ditt barn på köpet..

INNEHÅLL