• Anonym (...)

    Nej jag vill inte ha ditt barn på köpet..

    Kräks på föräldrar som tror att man blir tillsammans med deras barn oxå. Kommentarer som "om det inte funkar" mellan dig och mitt barn så blir det inget. Så jävla drygt.. Säg direkt att ni letar efter en pappa/mamma till eran unge istället för att slösa på folks tid! Jag blir tillsammans med ngn för att jag älskar den personen inte för att jag vill vara förälder till ngn som redan har föräldrar!

  • Svar på tråden Nej jag vill inte ha ditt barn på köpet..
  • molly50
    Anonym (...) skrev 2016-05-23 16:41:11 följande:

    Kräks på föräldrar som tror att man blir tillsammans med deras barn oxå. Kommentarer som "om det inte funkar" mellan dig och mitt barn så blir det inget. Så jävla drygt.. Säg direkt att ni letar efter en pappa/mamma till eran unge istället för att slösa på folks tid! Jag blir tillsammans med ngn för att jag älskar den personen inte för att jag vill vara förälder till ngn som redan har föräldrar!


    Men om du känner så så tycker jag inte att du ska inleda en relation med någon som har barn sedan tidigare.
    Satsa istället på någon som inte har barn.
    Har man barn så vill man att vardagslivet ska fungera. Och kommer det då in en ny i barnens liv så vill man att det ska fungera med dem.
    Om det inte gör det så kan det bli svårt att få relationen att fungera överhuvudtaget då barnen alltid kommer i första hand,för de allra flesta.

    Mattias och Hannah.
  • Anonym (hehe)
    Anonym (wellpapp) skrev 2016-05-24 07:00:12 följande:
    Förutfattad mening?

    De som är 40+ och barnlös är antingen karriärister eller också ofrivilligt singel och desperat. Antingen efter sex eller barn.

    Det är varken förutfattad mening eller raketforskning. Utan som det är.
    Jasså, har du källa på det eller?

    Din omgivning är nödvändigtvis inte representativ för resten av världen.

    Det finns människor som inte vill ha barn. Inga konstigheter. De är inte desperata eller nödvändigtvis "karriärister" för det.
  • sextiotalist
    Anonym (wellpapp) skrev 2016-05-24 07:00:12 följande:
    Förutfattad mening?

    De som är 40+ och barnlös är antingen karriärister eller också ofrivilligt singel och desperat. Antingen efter sex eller barn.

    Det är varken förutfattad mening eller raketforskning. Utan som det är.

    Åh, det ska jag tala om för mina frivilligt barnlösa väninnor. En del har gjort karriär, men det hade de nog gjort även om de hade barn. Ingen av dessa är singlar, utan lever i långa stabila förhållande och därmed varken desperata vare sig efter sex eller barn.
    Jag vet faktiskt ingen av mina väninnor som stämmer överens på din beskrivning (förutom detta att några gjort karriär). 
    Jag har flera väninnor som har barn och gjort karriär.
  • Alessia

    Nå, det finns gott om pappor som totalt struntar i sina barn från tidigare förhållanden. Betalar inte för dem, träffar dem aldrig. Det finns goda chanser att träffa på en sådan karlslok. Mammor, ja det är värre det. De står ofta med svarte petter - en eller flera - och somliga är nog ute efter ny familjeförsörjare och ersättningspappa, det påståendet från TS kan jag inte helt ta avstånd från.

  • Anonym (singel och fattar)
    Fjäril kär skrev 2016-05-24 07:17:00 följande:

    Fast man kan jobba med barn och ändå inte ha en susning om hur det verkligen är på ett privat hemmaplan tillsammans med en partner/förälder. Även om barn gillar dig betyder det inte att det skulle funka i ditt privata liv.

    Så hur var det nu.. De utan barn vet bäst? Fördomar eh?.,


    Åsikten som uttrycktes var att man som barnlös (barnfri) inte vet hur man umgås med barn. Klart att man kan veta det utan att ha egna barn. Jag har varit bonusmamma och vet också hur det är att leva med barn. Du (eller nån annan) uttryckte sig fördomsfullt mot människor utan barn. Jag har aldrig sagt att barnlösa vet bäst, det påståendet kommer från dig.
  • EnAnonumius
    Anonym (wellpapp) skrev 2016-05-24 07:00:12 följande:
    Förutfattad mening?
    De som är 40+ och barnlös är antingen karriärister eller också ofrivilligt singel och desperat. Antingen efter sex eller barn.
    Det är varken förutfattad mening eller raketforskning. Utan som det är.
    Den kommentaren säger mer om dig och dina fördomar än dem du riktar emot.
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • ventilera mera
    Anonym (wellpapp) skrev 2016-05-24 07:00:12 följande:
    Förutfattad mening?

    De som är 40+ och barnlös är antingen karriärister eller också ofrivilligt singel och desperat. Antingen efter sex eller barn.

    Det är varken förutfattad mening eller raketforskning. Utan som det är.
    Men herregud, på allvar?

    Det är klart det är förutfattad mening. Raketforskning håller jag med om att det definitivt INTE är. 

    Jag har barn. Jag är skild. Mina barn är 6 och 9. Min sambo är 40+ och utan barn. Han är inte karriärist, utan har ett hyfsat välbetalt jobb - men med normal belastning, påverkar inte privatlivet what so ever. Han var visserligen singel när jag träffade honom, det var liksom en förutsättning för mig om man säger så, men desperat var han definitivt inte.

    Mina söner älskar honom, och han är bra med barn och omtyckt av de barn han träffar. Att jag har lite mer koll än honom är väl mest bara logiskt, det är mina barn och jag har dessutom delvis uppfostrat deras 18-åriga storasyster OCH jobbar med barn.
    Jag var f.ö den barnlösa i början av relationen med min exman, men hade ändå mer koll än honom. 

    Hela min situation är ett bevis på att dina FÖRUTFATTADE MENINGAR är ute och jönsar omkring i Lala-land.
  • tittriti

    Och barnen kanske inte heller vill ha mammas/pappas nya på köpet men har inget att välja på.

    För mig skulle det vara helt otänkbart att leva med en människa som inte gillar mina barn och behandlar mina barn på ett bra sätt. Barnen är människor! Inte några saker man kan ställa undan när de inte passar. 

    Inte heller skulle jag respektera eller vilja vara ihop med en peson som valde mig framför sina barn. Återigen, barnen är människor!

    Att som barn växa upp i ett hem där en av de vuxna ser dem som en belastning, ett oönskat element är helt förödande för självkänslan och kan påverka hela det barnets liv negativt.

    Att ställa de konsekvenserna mot sitt eget behov av att vara "den enda" för sin partner är så otroligt omoget och larvigt. Om ni inte kan hantera partnerns andra viktiga människor så låt det vara. 

  • Anonym (Svanstätt)

    Och ts lyser med sin frånvaro...

  • Anonym (m)
    tittriti skrev 2016-05-24 13:39:14 följande:

    Och barnen kanske inte heller vill ha mammas/pappas nya på köpet men har inget att välja på.

    För mig skulle det vara helt otänkbart att leva med en människa som inte gillar mina barn och behandlar mina barn på ett bra sätt. Barnen är människor! Inte några saker man kan ställa undan när de inte passar. 

    Inte heller skulle jag respektera eller vilja vara ihop med en peson som valde mig framför sina barn. Återigen, barnen är människor!

    Att som barn växa upp i ett hem där en av de vuxna ser dem som en belastning, ett oönskat element är helt förödande för självkänslan och kan påverka hela det barnets liv negativt.

    Att ställa de konsekvenserna mot sitt eget behov av att vara "den enda" för sin partner är så otroligt omoget och larvigt. Om ni inte kan hantera partnerns andra viktiga människor så låt det vara. 


    Ingen vill ha någon på köpet men ibland får man det inte precis som man vill. Även överkompenserade skilsmässobarn bör lära sig detta. För mig är det helt otänkbart att ställa så enorma krav på sin omgivning. Man får som separerad förälder acceptera att man separerat och därigenom valt åt barnen att de ska hoppa mellan sina föräldrar. Väljer man att ta in en ny partner i bilden (vilket de flesta av naturliga skäl gör) är det väl föga osannolikt att man tror att den relationen ska bli bättre för barnet än den relation man separerade ifrån? Kompensationstänket bör ju upphöra snarast, tänker jag. Ingen ska känna som att den är en belastning men skilsmässobarnen (liksom alla andra, såväl barn som vuxna) får finna sig i att de inte är första prioritet i exakt alla lägen. Såväl barn som vuxna är människor. Att förvänta sig att den nya partnern ska förstå att man inte är den enda för sin partner känns som ett konstigt sätt att tänka. Och om så är, varför inte lära barnet att den inte är den enda i världen för föräldern?
Svar på tråden Nej jag vill inte ha ditt barn på köpet..