• Anonym (...)

    Nej jag vill inte ha ditt barn på köpet..

    Kräks på föräldrar som tror att man blir tillsammans med deras barn oxå. Kommentarer som "om det inte funkar" mellan dig och mitt barn så blir det inget. Så jävla drygt.. Säg direkt att ni letar efter en pappa/mamma till eran unge istället för att slösa på folks tid! Jag blir tillsammans med ngn för att jag älskar den personen inte för att jag vill vara förälder till ngn som redan har föräldrar!

  • Svar på tråden Nej jag vill inte ha ditt barn på köpet..
  • Anonym (samma)
    Anonym (m) skrev 2016-05-25 07:53:50 följande:

    "Barnet går alltid först"-uttrycket slår lite fel om det är så man menar. Ingen normal människa skulle få för sig att inte hämta på dagis. Man hämtar på dagis, och när man är hemma så ser man efter sin partner som är ledsen. DÅ tycker jag att partnern kan gå först: om barnet då ska komma och avkräva uppmärksamhet bara för att så kan föräldern lugnt säga till barnet att barnet får göra något annat ett tag för att dennes förälder behöver trösta sin partner.. eller vad det nu kan vara som hänt. Inte betyda "barnet går alltid först" att föräldern även i den situationen ska skita i sin ledsna partner och gå och leka med sitt barn bara för att barnet vill det och inte klarar av att någon annan har uppmärksamheten en sekund?


    Men det finns ju knappast någon förälder som ger ALL sin tid och uppmärksamhet till barnen. Jag själv och alla jag känner klarar faktiskt av att växla och umgås med och ha fler individer än våra barn i våra liv.

    Det som jag menar med den meningen är att barnens behov alltid har högst prioritet om man var tvungen att välja (vilket man sällan är). Om du bara kunde rädda livet på dina barn eller din partner i en naturkatastrof så skulle du välja barnen. Om pengarna inte räcker till mat åt alla så får barnen det i första hand. Om din partner gör dig lycklig men skadar dina barn så dumpar du partnern. Etc.
  • Anonym (samma)
    Anonym (m) skrev 2016-05-25 07:53:50 följande:

    "Barnet går alltid först"-uttrycket slår lite fel om det är så man menar. Ingen normal människa skulle få för sig att inte hämta på dagis. Man hämtar på dagis, och när man är hemma så ser man efter sin partner som är ledsen. DÅ tycker jag att partnern kan gå först: om barnet då ska komma och avkräva uppmärksamhet bara för att så kan föräldern lugnt säga till barnet att barnet får göra något annat ett tag för att dennes förälder behöver trösta sin partner.. eller vad det nu kan vara som hänt. Inte betyda "barnet går alltid först" att föräldern även i den situationen ska skita i sin ledsna partner och gå och leka med sitt barn bara för att barnet vill det och inte klarar av att någon annan har uppmärksamheten en sekund?


    Du är inte en förälder själv eller hur?

    För en förälder skulle aldrig kräva sin partner på tröst innan barnen lagt sig (om det inte är akut kris). En förälder klarar av att hålla masken för sina barns skull och avhandlar allvarliga vuxensaker med sin partner när barnen somnat.
  • sextiotalist
    Anonym (samma) skrev 2016-05-25 07:49:37 följande:
    Som förälder kan man inte fortsätta leva som man gjorde tidigare om man vill sina barn väl. Barnen har behov och far illa om någon inte tillgodoser dem.

    Ett simpelt exempel. Man skiter inte att hämta sina barn på dagis för att kunna gå och sola solarium. Eller för att ens partner är ledsen och behöver uppmuntran. Ett annat exempel. Man köper nya vinterkläder till barnen innan man skaffar ny frisyr själv eller bjuder iväg sin partner på en weekendresa. Och om det är tajt om pengar väljer man bort sina egna vinterkläder för att man ska ha med barnens.
    Men det är väl ingen som påstått det, själv har jag flera gånger ändrat om mitt liv, pga att man har olika faser.
    Jag kunde inte leva studentliv när jag började arbeta, jag kunde inte leva singelliv när jag var sambo (men jag levde som barnlös innan vi skaffade gemensamma barn), jag kunde självklart inte leva som barnlös när jag fick barn. Men för mig är det inte alls samma sak som att barnen alltid går först.
    Inte ens när vi hade det som tuffast så prioriretade vi bort varandra, utan även det lilla vi hade, såg vi till så att alla fick ta del av. Så ja, det kunde bli en billigare vinterjacka till sonen och en vinterjacka till någon av oss vuxna.
    Nej, vi vuxna gick inte omkring med trasiga kläder och skor med hål i, även vi vuxna fick nytt även när vi hade det som tuffast. 
    Ja, vi kunde prioritera en biokväll vi vuxna framför lekland för sonen.
  • Fjäril kär

    Men måste verkligen allt vara svart eller vitt?

    I vårt hem tar vi gemensamt ansvar för hushållet, även barnen givetvis. Det här är allas hem.

    Det finns andra sätt att ta ansvar för egna barnen tex juridiskt och ekonomiskt. Vilket jag förutsätter att alla faktiskt gör.

    En man/kvinna som inte kan uppfostra sina barn till att ta gemensamt ansvar i hemmet, den borde skämmas.

    Och som partner skulle jag skämmas över att ens tänka tanken att inte vika en barntröja eller ta bort ett smutsigt glas från barnrummet. Det är väl allas hem och samma gemensamma ansvar?

    Nya partners gnäller över egoism men vem är egentligen mest ego ? " jag först och det här är bara mitt och allt annat skiter jag i "

  • Anonym (wellpapp)

    Vad hände med orden : Välvilja, sympati, medkänsla, omsorg, respekt, kärlek?

    Varför vill man inte sin partners bästa?

    Hur har man blivit fostrad egentligen om man inte kan se utanför sin ego-bubbla?

  • Anonym (m)
    Anonym (samma) skrev 2016-05-25 07:55:48 följande:
    Ja det är du det. Kul att du hittat nåt som funkar för dig. Men alla funkar inte likadant. Vissa skulle bli jättestörda av att bara veta att barnrummen är superstökiga oavsett vems ansvar de är och städa bara av den anledningen. Vissa andra har kanske den arbetsfördelningen i hemmet att mannen drar in pengarna medans kvinnan tar hemmet. Och slutligen bryr sig vissa såpass mycket om sina styvbarn att de faktiskt gör grejer för och åt dem av den anledningen. Men som sagt, alla är vi olika. Fortsätt som du gör om det passar dig.
     Å herregud, så nu tycker jag inte om mitt styvbarn för att jag inte städar hens rum? Barnets pappa då, tycker han inte om sitt barn för att han inte städar barnets rum eller viker barnets tvätt? Eller gäller det du säger enbart styvföräldrar och inte biologiska föräldrar? Vissa tycker om sin partner eller sina barn eller sitt djur och gör saker för dem, och vissa är lata och gör det inte men tycker om dem ändå, och vissa (som jag) vill inte ha en sjuk snedfördelning av hushållssysslor och jag vet då med mig att jag skulle vara, om möjligt, ännu bittrare om jag tvingades städa barnets rum och vika all dennes tvätt medan barnets pappa sitter på arslet och inte gör ett dyft. Men han, till skillnad mot mig, tycker om barnet, eller hur var det?
  • sextiotalist
    Fjäril kär skrev 2016-05-25 08:12:35 följande:

    Men måste verkligen allt vara svart eller vitt?

    I vårt hem tar vi gemensamt ansvar för hushållet, även barnen givetvis. Det här är allas hem.

    Det finns andra sätt att ta ansvar för egna barnen tex juridiskt och ekonomiskt. Vilket jag förutsätter att alla faktiskt gör.

    En man/kvinna som inte kan uppfostra sina barn till att ta gemensamt ansvar i hemmet, den borde skämmas.

    Och som partner skulle jag skämmas över att ens tänka tanken att inte vika en barntröja eller ta bort ett smutsigt glas från barnrummet. Det är väl allas hem och samma gemensamma ansvar?

    Nya partners gnäller över egoism men vem är egentligen mest ego ? " jag först och det här är bara mitt och allt annat skiter jag i "


    Jag vägrade hamna i fällan "jag plockar undan efter alla", så jag plockade undan efter mig själv, resten fick sambon sköta.
    Problemet är att det är alltför ofta en rejäl snedfördelning, för det du rabblar upp, det är ofta en typisk kvinnosyssla, det visar varenda undersökning, att kvinnor tar större del av hemmets sysslor.
    Och jag läser gång på gång, tråd efter tråd, hur det sakta men säkert har blivit så att den nya kvinnan mer och mer blir hushållerska och barnpiga.
    Så jag tror det är än viktigare att man är "tuffare" som ny kvinna, än som en ny man.
    Så jag tror faktiskt att glaset och barntröjan är viktigare än vad man tror. Ja, sanningen är ofta att man får "tvinga" pappan att ta det ansvar som han bör göra. Jag har varit tuff redan från början och tack vare detta, så har inget ansvar smugit över till mig.

  • Anonym (m)
    Fjäril kär skrev 2016-05-25 08:12:35 följande:

    Men måste verkligen allt vara svart eller vitt?

    I vårt hem tar vi gemensamt ansvar för hushållet, även barnen givetvis. Det här är allas hem.

    Det finns andra sätt att ta ansvar för egna barnen tex juridiskt och ekonomiskt. Vilket jag förutsätter att alla faktiskt gör.

    En man/kvinna som inte kan uppfostra sina barn till att ta gemensamt ansvar i hemmet, den borde skämmas.

    Och som partner skulle jag skämmas över att ens tänka tanken att inte vika en barntröja eller ta bort ett smutsigt glas från barnrummet. Det är väl allas hem och samma gemensamma ansvar?

    Nya partners gnäller över egoism men vem är egentligen mest ego ? " jag först och det här är bara mitt och allt annat skiter jag i "


    Men om det gemensamma hemmet endast sköts av den ena föräldern? Som jag sa så vek jag, i början av vår relation, gladeligen allas tvätt utan att mena att jag inte ska vika barnets tvätt för att barnet inte är mitt MEN när jag märkte att min man aldrig gjorde detsamma så slutade jag. Han tycker det är knäppt, varför viker jag inte allas tvätt, undrar han. Jag sa till honom att när du börjar ta lika mycket ansvar som jag och självmant tvättar, städar, viker tvätt osv så kommer jag GLADELIGEN även börja vika er tvätt igen. Men nu har det gått, ja, åtminstone ett år, och han har inte tagit handen ur och ansträngt sig på den punkten så då upplever jag att jag kan förvalta min tid på ett bättre sätt än att lägga massa kvällar på att stå och vika tvätt åt TVÅ barn. Men gud vad hemsk jag är som kvinna och styvmorsa att jag inte förstår min plats i hemmet, eller vart vill du komma?
  • Cdam
    Anonym (m) skrev 2016-05-25 08:25:08 följande:
    Men om det gemensamma hemmet endast sköts av den ena föräldern? Som jag sa så vek jag, i början av vår relation, gladeligen allas tvätt utan att mena att jag inte ska vika barnets tvätt för att barnet inte är mitt MEN när jag märkte att min man aldrig gjorde detsamma så slutade jag. Han tycker det är knäppt, varför viker jag inte allas tvätt, undrar han. Jag sa till honom att när du börjar ta lika mycket ansvar som jag och självmant tvättar, städar, viker tvätt osv så kommer jag GLADELIGEN även börja vika er tvätt igen. Men nu har det gått, ja, åtminstone ett år, och han har inte tagit handen ur och ansträngt sig på den punkten så då upplever jag att jag kan förvalta min tid på ett bättre sätt än att lägga massa kvällar på att stå och vika tvätt åt TVÅ barn. Men gud vad hemsk jag är som kvinna och styvmorsa att jag inte förstår min plats i hemmet, eller vart vill du komma?
    Måste tvätten vikas då? :)
  • Fjäril kär
    Anonym (m) skrev 2016-05-25 08:25:08 följande:

    Men om det gemensamma hemmet endast sköts av den ena föräldern? Som jag sa så vek jag, i början av vår relation, gladeligen allas tvätt utan att mena att jag inte ska vika barnets tvätt för att barnet inte är mitt MEN när jag märkte att min man aldrig gjorde detsamma så slutade jag. Han tycker det är knäppt, varför viker jag inte allas tvätt, undrar han. Jag sa till honom att när du börjar ta lika mycket ansvar som jag och självmant tvättar, städar, viker tvätt osv så kommer jag GLADELIGEN även börja vika er tvätt igen. Men nu har det gått, ja, åtminstone ett år, och han har inte tagit handen ur och ansträngt sig på den punkten så då upplever jag att jag kan förvalta min tid på ett bättre sätt än att lägga massa kvällar på att stå och vika tvätt åt TVÅ barn. Men gud vad hemsk jag är som kvinna och styvmorsa att jag inte förstår min plats i hemmet, eller vart vill du komma?


    I vårt hem har det redan från början varit allas gemensamma ansvar att sköta hushållet. Det var en syn vi delade redan på dejtingstadiet. Vi hade på varsitt håll fostrat barnen att vara med i tidig ålder och lärt sig ta hand om sitt och hjälpas åt. Det gjorde att det var en självklarhet för alla och det funkade från dag 1 när vi flyttade ihop.

    Det har därmed aldrig blivit en kvinnofälla eller mansgrisbeteende. Det skulle aldrig falla oss in.

    Så ett smutsigt glas i barnrummet tas med lika självklart som att dottern tar med sig min kaffemugg jag glömt kvar på rumsbordet kvällen innan.
Svar på tråden Nej jag vill inte ha ditt barn på köpet..