Kräks på föräldrar som tror att man blir tillsammans med deras barn oxå. Kommentarer som "om det inte funkar" mellan dig och mitt barn så blir det inget. Så jävla drygt.. Säg direkt att ni letar efter en pappa/mamma till eran unge istället för att slösa på folks tid! Jag blir tillsammans med ngn för att jag älskar den personen inte för att jag vill vara förälder till ngn som redan har föräldrar!
Fast alltså..
I ett gott och bra och utvecklande förhållande kan man både sätta barnen först OCH även sätta kärleken i fokus.
Väldigt många klarar av det utan problem.
Är det verkligen raketforskning?
Det borde väl vara prio av båda parterna?
Och många verkar inte klara av att balansera detta. Finns massvis med trådar här på fl där det framför allt blir krockar mellan en förälder och ny partner utan barn. Finns alltid en hel del personer som tycker att barnen alltid ska komma först, i alla sammanhang. Likaså upplever jag att det alltid höjs många kritiska röster mot par som vill ha egentid. För nu är det ju umgänge med barnen som är prio ett. Som att det vore samma sak att umgås vuxna och barn, som att umgås som kärlekspartners.
Jag märker en tydlig skillnad i fenomenet när det gäller ensamstående mammor och pappor.
Pappor kan få en aha-upplevelse när en ny dejt påtalar något som känns lite avigt. Och är tacksam för att någon vill komma med tips och råd.
Mammor blir förnärmade och kränkta om en dejt råkar andas om att det kan bli lite för mycket fokus på barnet. Vilket jag även noterar här i tråden väldigt tydligt.
Pappor är ofta tydliga och ärliga med vilken sorts relation de är ute efter medan mammor ofta är otydliga och diffusa och inte alltid kopplar samman kärlek med sex.
Många mammor blir tydligt kränkta av att jag som man förväntar mig sex i en relation, det blev en ny upplevelse för mig att upptäcka att sex inte är självklart. (hur då nya barn skulle komma på fråga är något jag inte fått svar på än)
Som bisexuell man har jag själv upplevvt detta och efter att ha läst här i tråden och på andra ställen på FL så ser jag ju att jag inte är ensam om samma iakttagelse.
Jag märker en tydlig skillnad i fenomenet när det gäller ensamstående mammor och pappor.
Pappor kan få en aha-upplevelse när en ny dejt påtalar något som känns lite avigt. Och är tacksam för att någon vill komma med tips och råd.
Mammor blir förnärmade och kränkta om en dejt råkar andas om att det kan bli lite för mycket fokus på barnet. Vilket jag även noterar här i tråden väldigt tydligt.
Pappor är ofta tydliga och ärliga med vilken sorts relation de är ute efter medan mammor ofta är otydliga och diffusa och inte alltid kopplar samman kärlek med sex.
Många mammor blir tydligt kränkta av att jag som man förväntar mig sex i en relation, det blev en ny upplevelse för mig att upptäcka att sex inte är självklart. (hur då nya barn skulle komma på fråga är något jag inte fått svar på än)
Som bisexuell man har jag själv upplevvt detta och efter att ha läst här i tråden och på andra ställen på FL så ser jag ju att jag inte är ensam om samma iakttagelse.
Jag märker en tydlig skillnad i fenomenet när det gäller ensamstående mammor och pappor.
Pappor kan få en aha-upplevelse när en ny dejt påtalar något som känns lite avigt. Och är tacksam för att någon vill komma med tips och råd.
Mammor blir förnärmade och kränkta om en dejt råkar andas om att det kan bli lite för mycket fokus på barnet. Vilket jag även noterar här i tråden väldigt tydligt.
Pappor är ofta tydliga och ärliga med vilken sorts relation de är ute efter medan mammor ofta är otydliga och diffusa och inte alltid kopplar samman kärlek med sex.
Många mammor blir tydligt kränkta av att jag som man förväntar mig sex i en relation, det blev en ny upplevelse för mig att upptäcka att sex inte är självklart. (hur då nya barn skulle komma på fråga är något jag inte fått svar på än)
Som bisexuell man har jag själv upplevvt detta och efter att ha läst här i tråden och på andra ställen på FL så ser jag ju att jag inte är ensam om samma iakttagelse.
Det finns en tråd här på fl just nu där ts och flera andra i tråden har (manliga) partners som är bittra över att deras nya kvinna inte älskar deras barn som egna.
Sedan vill jag tillägga att sex inte är en rättighet eller ens en självklarhet. Lika mycket som du förväntar dig att andra ska kommunicera om sina sexuella preferenser så måste du själv också göra det. Ditt behov av sex är ingen allmängiltig norm och du kan inte förvänta dig att andra ska vara tankeläsare och förstå att du vill ha sex om du inte berättar det.
Det finns en tråd här på fl just nu där ts och flera andra i tråden har (manliga) partners som är bittra över att deras nya kvinna inte älskar deras barn som egna.
Sedan vill jag tillägga att sex inte är en rättighet eller ens en självklarhet. Lika mycket som du förväntar dig att andra ska kommunicera om sina sexuella preferenser så måste du själv också göra det. Ditt behov av sex är ingen allmängiltig norm och du kan inte förvänta dig att andra ska vara tankeläsare och förstå att du vill ha sex om du inte berättar det.
Det jag har mött mest är faktiskt att män, rent generellt förväntar sig att en ny kvinna ska ta ansvar över barnen. Det är väldigt vanligt med trådar som tar upp detta.
Du tolkade in mycket som jag inte ens påstod..
Jag upptäckte på dejtingstadiet att en del kvinnor längtar efter flera barn men intim närhet och sex kom inte ens på fråga. Jag var redan från början tydlig med att jag vill ha en sexpartner och en livskamrat.
En kvinna/man som inte kan ge sig hän i sängkammaren är inget för mig och då har jag avstått. Och jag hade hellre uppskattat att få det ärligt sagt än att skylla på barnen.
Och behovet av icke-sex är inte heller någon allmängiltig norm. Då får du hitta en man som inte vill ha sex på samma sätt som jag hittar någon att HA sex med.