Kräks på föräldrar som tror att man blir tillsammans med deras barn oxå. Kommentarer som "om det inte funkar" mellan dig och mitt barn så blir det inget. Så jävla drygt.. Säg direkt att ni letar efter en pappa/mamma till eran unge istället för att slösa på folks tid! Jag blir tillsammans med ngn för att jag älskar den personen inte för att jag vill vara förälder till ngn som redan har föräldrar!
Alltså, jag är en biomorsa som tusen gånger hellre skulle ha tex Brumma i mins barns liv, än att ha dig där. Du är ju fullständigt rabiat i de flesta trådarna, och verkar ärligt talat ha en ganska osympatisk inställning till alla som har en åsikt som avviker från din.
Extremt obehagligt...
Måste styvföräldrar sätta styvbarnet först i sitt liv?
Va? Vad pratar du om? Så jag får inte uttrycka känslor förrän barnet har lagt sig? Barnet får inte ta del av både glädje, smärta och sorg utan ska bara förskonas från allt detta? herregud i himmelen vilka skadade barn som bara tror att neutralitet är den enda känslan man kan ha.. Jag visar känslor inför detta barn, liksom barnet visar känslor inför mig och sin pappa. Vi har känslor i detta hem. Förstår inte alls vad du menar.
Det är bra att visa hela sitt känsloregister. Men man ska aldrig visa mer än vad barn kan hantera. Ja, det är okej att vara ledsen och gråta för att mormor dött. Men om barnet också är ledsen tar man sig själv i kragen så man lyckas trösta barnet fast man själv är ledsen. Och det är inte okej att gråta varenda eviga dag när barnet kommer hem från skolan. Om man genomgår någon sorts kris så får man banne mig också ta sig i kragen så att man åtminstone fungerar.
Barnen kommer alltid först. Man överväldigar sina barn med sina egna känslor. Och man överger inte sina barn känslomässigt. Man agerar helt enkelt alltid (åtminstone oftast) vuxet och prioriterar barnens behov av trygghet och stabilitet före sig sina egna behov.
Man visar barnen hela känslorregistret och lär dem hantera det. Barn mår inte bra av att läras att de alltid kommer först. Levande bevis på detta är ju alla vidriga vuxna som i tid och otid tror att de är de enda på jorden som är viktiga. Jag har jobbat mina år inom service när jag var yngre och ta mig tusan vilka vuxna det finns. Som en gång varit barn och som fått lära sig att de alltid är nummer ett.. usch nej såna barn kommer jag aldrig sätta till världen,som har ett sånt beteende mot andra. Känslor är inte farliga,utan en del av livet. Självcentrering å andra sidan.. nej,du och de dina kommer aldrig övertyga mig om att barn ska sättas i främsta rummet i tid och otid. De ska inte åsidosättas men inte heller alltid sättas först. Balans för tusan. Vuxnas ansvar är att lära barn vad livet innebär, inte att lura in dem att allt är rosaskimrande och vackert och att om de bråkar tillräckligt mycket så får de som de vill..