Nej jag vill inte ha ditt barn på köpet..

Men det är nåt helt annat. Vuxna barn är vuxna barn. Men små barn som fortfarande har sina föräldrar närvarande där ska barnen gå före allt annat.

Låter flummigt och fint, det du glömmer är att barn inte har ett fullt utvecklat intellekt och har svårt för att tolka alla intryck på rätt sätt, till exempel är det inte så bra att bråka inför barn för det gör dem osäkra.

Vi tar ett exempel...
Pappa kommer hem snorfull och klämmer mamma på pattarna vilket säkert en finfin bevis på känslor men kanske inte så lämpliga för barm. mamma surnar på att gubben supit till igen och slänger en tallrik i skallen på honom, säkert ett friskt uttryck på en känsla (ilska) det med, men inte heller lämpligt för barn att uppleva. Pappa blir förbannad och kallar henne för galen kärring, fullt förståeligt känslouttryck... lämpligt för barn? Nope...efter en halvtimmes bråkande så stormar gubben iväg, bra för barnen? Troligen inte, de blir nog oroliga för sin pappa.... mamma sitter och gråter och beklagar sig över sitt äktenskap... bra för kidsen? nope...pappa kommer hem sent och har lite dåligt samvete för barnen, han ska bevisa sin kärlek genom att pussa och krama dem (fullt naturliga känslor)... vettigt för kidsen att ha en snorfull pappa som ska kela med dem... troligen inte...

Så när du säger att "vi har känslor i detta hem", så hoppas jag att du syftar på vissa känslor och i lagom doser.. och inte släpper ut allt utan hämningar... för det vore ju bedrövligt för era barn

Ja scenariot var medvetet inte bra eller lämpligt för barn... just för att visa att ALLA slags känslouttryck inte är lämpliga för barn..

Jag förstår vad du menar och håller delvist med dig, mao så missförstår jag inte alls med flit, jag tycker också det är nyttig för barn att lära sig hantera känslor, barn ska inte skyddas för mycket MEN jag har även sett alldeles för många rena skräckscenarier där föräldrarna använt precis samma argument du gör för att ursäkta sitt skitbeteende....