• Anonym (...)

    Nej jag vill inte ha ditt barn på köpet..

    Kräks på föräldrar som tror att man blir tillsammans med deras barn oxå. Kommentarer som "om det inte funkar" mellan dig och mitt barn så blir det inget. Så jävla drygt.. Säg direkt att ni letar efter en pappa/mamma till eran unge istället för att slösa på folks tid! Jag blir tillsammans med ngn för att jag älskar den personen inte för att jag vill vara förälder till ngn som redan har föräldrar!

  • Svar på tråden Nej jag vill inte ha ditt barn på köpet..
  • Anonym (samma)
    Anonym (manligt perspektiv) skrev 2016-05-24 17:31:06 följande:

    Som man och lite till åren, så är det mästan omöjligt att inte få barn på köpet. Annars får man vara ensam.


    Kvinna men samma här. Men mig gör det inget eftersom jag har egna barn. Ömsesidig respekt för varandras biofamilj och föräldraskap. Och ömsesidig omsorg om den andras familj. Funkar bra.
  • Tom Araya
    Anonym (...) skrev 2016-05-23 16:41:11 följande:

    Kräks på föräldrar som tror att man blir tillsammans med deras barn oxå. Kommentarer som "om det inte funkar" mellan dig och mitt barn så blir det inget. Så jävla drygt.. Säg direkt att ni letar efter en pappa/mamma till eran unge istället för att slösa på folks tid! Jag blir tillsammans med ngn för att jag älskar den personen inte för att jag vill vara förälder till ngn som redan har föräldrar!


    ...eller så kan vuxna människor fatta beslut som vuxna människor och hålla sig borta från potentiella partners med barn så slipper de problemet....eller så är problemet att dessa människor bara är vuxna på pappret...

    Hade jag barn och var ensam,stående så är det självklart att ev partner måste funka ihop med mina barn och det har inte ett skit med föräldraskap att göra.
  • Anonym (samma)
    Tom Araya skrev 2016-05-24 19:48:46 följande:

    ...eller så kan vuxna människor fatta beslut som vuxna människor och hålla sig borta från potentiella partners med barn så slipper de problemet....eller så är problemet att dessa människor bara är vuxna på pappret...

    Hade jag barn och var ensam,stående så är det självklart att ev partner måste funka ihop med mina barn och det har inte ett skit med föräldraskap att göra.


    Håller med dig. För mig är det också ett självklart krav att eventuella partners kommer överens med mina barn. Förväntar mig minst att de trivs någorlunda med varandra och att min partner klarar av att ta vuxenansvar.

    Tror att det är ett mindre problem när båda har barn sedan tidigare. Båda är vana vid barn sedan tidigare och det är ett ömsesidigt givande och tagande. Förmodligen annorlunda i de fall där den ena inte har några barn. Finns ju en risk att den utan barn känner att hen ger mer än vad hen får tillbaka. Att det blir obalanserat. Men det kan ju inte hjälpas. Barn kommer alltid i första hand. I alla fall för bra föräldrar.
  • Anonym (m)
    Anonym (samma) skrev 2016-05-24 20:33:37 följande:
    Håller med dig. För mig är det också ett självklart krav att eventuella partners kommer överens med mina barn. Förväntar mig minst att de trivs någorlunda med varandra och att min partner klarar av att ta vuxenansvar.

    Tror att det är ett mindre problem när båda har barn sedan tidigare. Båda är vana vid barn sedan tidigare och det är ett ömsesidigt givande och tagande. Förmodligen annorlunda i de fall där den ena inte har några barn. Finns ju en risk att den utan barn känner att hen ger mer än vad hen får tillbaka. Att det blir obalanserat. Men det kan ju inte hjälpas. Barn kommer alltid i första hand. I alla fall för bra föräldrar.
    Håller med dig om att det definitivt är obalanserat och otacksamt när den ena har barn och den andra inte har barn. Sedan håller jag inte med dig om att barn alltid ska komma i första hand. Sedan tycker jag det väsentliga i det du säger ändå är att det är förälderns ansvar att se till barnet. Det är inte förälderns partners ansvar. Vad innebär vuxenansvar? och är det inte individuellt hur man väljer att lägga upp sitt liv? Vuxenansvar kan te sig olika för olika människor. I min värld innebär det att jag självklart lagar mat, om barnet ska äta, till oss alla tre. Och om jag ser att barnet håller på att skada sig eller beter sig ohyfsat så säger jag till. Resten ligger på barnets föräldrar, enligt min mening. Är vuxenansvar samma för dig? Antagligen inte..
  • Anonym (m)
    Anonym (m) skrev 2016-05-24 20:39:29 följande:
    Håller med dig om att det definitivt är obalanserat och otacksamt när den ena har barn och den andra inte har barn. Sedan håller jag inte med dig om att barn alltid ska komma i första hand. Sedan tycker jag det väsentliga i det du säger ändå är att det är förälderns ansvar att se till barnet. Det är inte förälderns partners ansvar. Vad innebär vuxenansvar? och är det inte individuellt hur man väljer att lägga upp sitt liv? Vuxenansvar kan te sig olika för olika människor. I min värld innebär det att jag självklart lagar mat, om barnet ska äta, till oss alla tre. Och om jag ser att barnet håller på att skada sig eller beter sig ohyfsat så säger jag till. Resten ligger på barnets föräldrar, enligt min mening. Är vuxenansvar samma för dig? Antagligen inte..
    Jag städar bostaden, men aldrig barnets rum.
    Jag tvättar allas tvätt, men skulle aldrig drömma om att stå timme ut och timme in och vika barnets tvätt.
    Jag kan, om jag är hemma, hämta barnet från skola om det är absolut kris vid enstaka, men ser det inte som min uppgift att lägga upp mitt liv så att jag ska lämna/hämta barnet.
    Vi ibland åka på utflykt alla tre, men jag skulle inte för mitt liv få för mig att åka på tu man hand med barnet utan pappan.
    Och så vidare, och så vidare..
    För mig är det utöver vad som bör förväntas av mig i rollen som vuxen. Det där är extragrejer som man gör för att man vill eller för att man måste i rollen som förälder. Inget måste för en partner till en förälder som har ett barn. Enligt mig då. Men vi tycker nog väldigt olika. Skulle du leva med mig, anonym (samma)?
  • Anonym (Har egna-det räcker)
    Anonym (man) skrev 2016-05-24 15:41:26 följande:

    Mmm precis, det förklarar varför man ofta läser om gamlingar som legat döda i sin lägenhet flera veckor och ingen saknat dem, barnen har ju fullt upp med att skapa sina egna band och har inte tid att höra av sig till morsan nån gång i veckan.

    Varför är det en omöjlighet att behålla starka familjeband OCH bilda egen familj? Måste det vara antingen eller? Är tanken på att även föräldrarna är den del av familjen helt omöjlig? Finns massor med människor som gör så runt om i världen och det fungerar alldeles utmärkt, du vet sådär som att mormor är en verklig och trevlig person man känner väl och inte någon tant som man sett på bild och hört talas om.


    Det finns nåt som heter vuxen.Då ska man klara sig på egen hand och ev .bilda en egen familj.Det är klart den man lever med och är lycklig med blir ju väldigt viktigt.Barnen kanske flyttar längre bort och bildar sina egna liv.
  • Anonym (bibo)

    Jag blev tillsammans med en man för snart 10 år sen med två döttrar. Vi är nu gifta och har två gemensamma barn. Allt har inte varit toppen men inte pga barnen utan exet emellanåt.

    Alla människor som har barn är inte skadat gods. Även om dom inte passade tillsammas så gör ju vi det. Alla hittar inte rätt med den första de får barn med TYVÄRR!! Men jag klickade med först honom och sen även med hans barn när jag träffade dom.

    Sen om man inte vill ha barn så passar det ju inte så bra att bli tillsammans med en med barn.

    Nu hade inte jag egna barn men arbetat med barn i ca 10 år när vi träffades så jag var van med barn och tycker om barn. Annars kanske det inte gått så bra. Men det har funkat ännu bättre sen vi fick egna barn ty ler jag. Även om jag trodde jag visste hur man kunde känna så är det så mycket enklare när man vet hur man tänker när man har barn. Även enklare i mitt yrke när jag kan sätta mig in i hur man kan känna, må och tycka som förälder.

    Sen tror jag att som bonusförälder måste man kunna kompromissa mycket. Det är absolut inte för vem som helst.

  • Anonym (***)
    TanganyikaIka skrev 2016-05-24 15:23:06 följande:
    Men det är nåt helt annat. Vuxna barn är vuxna barn. Men små barn som fortfarande har sina föräldrar närvarande där ska barnen gå före allt annat.
    Och riskera att föräldrarna går isär? Ja, det låter ju sunt för barnen.

    Nej, man ska ta sin vuxenrelation på allvar, vårda den och sätta sig själv före barnen ibland. Då håller förhållandet, och det är det bästa för barnet, att växa upp med lyckliga föräldrar.
  • katrinp

    Måhända att det är olika för olika individer. För min del så ville jag inte ha någon pappa till min son men hade aldrig accepterat att han sen hade tagit med vårt gemensamma barn men lämnat mitt barn helt utanför. Hur andra resonerar vet jag inte. För mig är min son det viktigaste, således hade jag aldrig accepterat att min partner inte tycker om mitt barn.

  • Anonym (m)
    Anonym (bibo) skrev 2016-05-24 20:47:05 följande:

    Alla människor som har barn är inte skadat gods. Även om dom inte passade tillsammas så gör ju vi det. Alla hittar inte rätt med den första de får barn med TYVÄRR!!


Svar på tråden Nej jag vill inte ha ditt barn på köpet..