Anonym (m) skrev 2016-05-24 20:39:29 följande:
Håller med dig om att det definitivt är obalanserat och otacksamt när den ena har barn och den andra inte har barn. Sedan håller jag inte med dig om att barn alltid ska komma i första hand. Sedan tycker jag det väsentliga i det du säger ändå är att det är förälderns ansvar att se till barnet. Det är inte förälderns partners ansvar. Vad innebär vuxenansvar? och är det inte individuellt hur man väljer att lägga upp sitt liv? Vuxenansvar kan te sig olika för olika människor. I min värld innebär det att jag självklart lagar mat, om barnet ska äta, till oss alla tre. Och om jag ser att barnet håller på att skada sig eller beter sig ohyfsat så säger jag till. Resten ligger på barnets föräldrar, enligt min mening. Är vuxenansvar samma för dig? Antagligen inte..
Jag städar bostaden, men aldrig barnets rum.
Jag tvättar allas tvätt, men skulle aldrig drömma om att stå timme ut och timme in och vika barnets tvätt.
Jag kan, om jag är hemma, hämta barnet från skola om det är absolut kris vid enstaka, men ser det inte som min uppgift att lägga upp mitt liv så att jag ska lämna/hämta barnet.
Vi ibland åka på utflykt alla tre, men jag skulle inte för mitt liv få för mig att åka på tu man hand med barnet utan pappan.
Och så vidare, och så vidare..
För mig är det utöver vad som bör förväntas av mig i rollen som vuxen. Det där är extragrejer som man gör för att man vill eller för att man måste i rollen som förälder. Inget måste för en partner till en förälder som har ett barn. Enligt mig då. Men vi tycker nog väldigt olika. Skulle du leva med mig, anonym (samma)?