Anonym (Orolig)

Äldre 16 Feb 14:36

188 svar

Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(

Hej, jag undrar om någon kunnig kan hjälpa mig reda ut min situation och ge mig lite lugn i själen så att jag vågar följa mitt hjärtas röst och begära skilsmässa..

Min man och jag har varit ett par i över 10 år och gifta de senaste 3 av dessa. Vi har 3 barn tillsammans, men för att minimera risken att bli igenkända av någon, väljer jag att inte precisera deras åldrar. Av olika juridiska anledningar har jag inte någon rätt att göra anspråk på vårt boende, som helt och hållet tillhör min man. Om vi skiljer oss kommer jag att befinna mig i följande situation:
1. Utan hem
2. Utan arbete
3. Utan inkomst (är sjukskriven för tillfället = sjukpenning, men för övrigt ingen inkomst)
4. Väldigt ledsen, trött, nertryckt (många års mental misshandel), men ändå liiiite hoppfull om att framtiden kanske kan se lite ljusare ut för oss alla, än de senaste åren gjort.

Min mans situation däremot, kommer att se ut så här:
1. Eget boende, som han äger merparten av (litet banklån finns).
2. Arbete = inkomst
3. Lite ledsen och trött, men då han har en förmåga att dels begrava sig i sitt arbete, och dels att förneka alla former av känslor, så lär han må "till synes" bättre än jag efter en ev. skilsmässa.

Nu undrar jag: Vad har vi för juridiska rättigheter och skyldigheter när det gäller följande:

1. Att se till så att även JAG har ett acceptabelt boende, där jag kan starta om, trivas och även ha möjlighet att umgås med och vårda våra barn.

2. Umgänge/vårdnad av barnen: Egentligen skulle jag nog vilja ha ensam vårdnad av våra barn, då jag vet att barnen hade haft det bättre och lugnare hos mig, men jag vet också att min man är av samma åsikt..så ingen av oss kommer att ge upp vår del av vårdnaden utan en rejäl fight. Vi har därför alltid sagt och lovat varandra att vid en ev. skilsmässa så är det självklart att vi ska ha delad vårdnad, 50/50, och detta är ett löfte JAG tänker hedra och hoppas att han gör detsamma. Men jag är lite orolig ändå... Finns det någon risk att han kan lyckas få HELA vårdnaden, om han sviker sitt löfte till mig och går till rätten och kräver hela vårdnaden själv..? Vad krävs för att han skulle lyckas med det, att ta ifrån mig "min halva"?

3. Ekonomi/försörjning: Jag har inget arbete, eftersom jag har varit hemmafru/mammaledig under många år och dedikerat min kropp och själ åt våra barns och vårt hems omvårdnad. Men det får jag givetvis inget tack för NU...om vi skiljer oss. Då står jag tomhänt, medan jag curlat för min man i över 10 år... Korkat, jag vet. Men frågan är ju: vad händer med mig, rent ekonomiskt? Vad har jag för rättigheter, i egenskap av individ, kvinna, mamma och hustru, att få hjälp med min försörjning vid en skilsmässa, om jag står på "bar backe" utan en enda krona på banken, och utan några materiella tillgångar överhuvudtaget?

Egentligen vill jag verkligen inte att vi ska skilja oss, och jag har kämpat som en idiot för att lösa våra problem under många år nu, men det blir bara värre, inte bättre. Han skyller ifrån sig allting, vägrar lyssna, försöka förstå, verkar inte bry sig alls längre, så det verkar helt kört. Men jag är väldigt rädd för att ta steget...känns som att kasta sig ut för en klippa, utan livlina, och utan att ens se botten på avgrunden... Jag har INGENTING om vi skiljer oss. Jo, mig själv och mina barn. Men HAN har alla möjligheter i världen att gå vidare utan någon större ansträngning, och det känns...fruktansvärt orättvist. Jag har gett ALLT för vår familj, så mycket att jag nu inte har någonting alls kvar. Hjälp.

Anonym (1)

Äldre 17 Feb 09:41

#41

Kryddmix skrev 2014-02-17 09:30:13 följande:

TS jag tycker inte att du ska behöva förklara ditt beslut över att vara hemmafru eller känna skam över att du beslutade att ägna ditt liv åt din familj. Fy på alla som dömer dig och säger att du ska skylla dig själv. Alla dessa människor borde skämmas.

Ts behöver inte förklara någonting. Men att hon har valt själv är en sanning.

SupersurasunkSara

Äldre 17 Feb 09:41

#42

Jag förstår hur du har tänkt TS. När man är kär tänker man inte att det ska ta slut en gång. Men likväl sitter du 'i skiten' nu eftersom du inte sett om dig och ditt.
Är man naiv får man lära sig den hårda vägen (been there done that). Du har inget skydd. Du har rätt att bo kvar (tror jag, annars är det 3 månader) under betänketiden och får då hoppas att mannen är vettig nog att inte göra ditt liv till ett helsike under tiden. Han måste försörja dig under den tiden (TROR jag, kanske gäller detta bara om du bor kvar) men sen är du ensam skyldig att försörja dig själv.

Ställ dig i bostadskö genast, på alla möjliga ställen, kolla kommunens hemsida där ser du vilka hyresvärdar som finns. Vissa ger förtur vid skilsmässa. Fråga vänner och bekanta om de vet någon som hyr ut. Dock, utan inkomst kan det vara svårt om du inte har kontakt med soc redan ang försörjningsstöd.

Underhåll vid växelvist boende kan båda föräldrarna söka det spelar ingen roll vem barnen är skrivna hos, däremot får du sämre bostadsbidrag om de inte är skrivna hos dig. Barnbidragen kan du hoppas på att få behålla, efter mars kan de delas om en av er ansöker om det, men då ska ni ha dem lika mycket var.

Ang era möbler så har du rätt till häften av värdet av det som är inköpt för gemensamt bruk. Sparade pengar, hälften är dina osv. Kolla med din hemförsäkring om du har en viss juridisk hjälp därifrån, leta efter gratis rådgivning via kommunen och nätet. Eller boka helt fräckt en rådgivningstid för hans pengar Jag antar att för nu så har ni 'gemensam' ekonomi så du kan använda pengarna du med?

en blind vän

Äldre 17 Feb 09:42

#43

Anonym (Samma sits.) skrev 2014-02-17 00:42:12 följande:

Ungefär exakt lika var det för min ex-tjej då vi gick isär, vi har dock bara ett barn tillsammans som hon vart hemma med och tagit hand om sedan hon föddes.

Jag har jobbat sedan jag gick ur skolan, hon har endast haft någon timanställning här och där och på så sätt inte kunnat spara/köpa något till sig själv.

När vi gick isär så var lägenheten min och redan betald (Hade den dock innan vi flyttade ihop) och jag hade massor med pengar på mitt sparkonto och en lägenhet proppfylld med saker, hade även en bil som var 4 månader gammal utan lån på.

När vi gick isär så kom vi överens om att hon skulle ha våran dotter då jag jobbar extremt mycket och jag skulle då ha henne på helgerna. Jag skulle aldrig vilja se att min dotter åker någon gammal skitbil som inte är säker eller att hon bor i någon förort med sin mamma i en sunkig lägenhet och knappt har några möbler, leksaker, dator osv så jag gjorde såhär:

Jag skrev över lägenheten på min dåvarande sambo, jag skrev även över bilen på henne. Det enda jag tog från lägenheten när jag flyttade var mina egna kläder, jag gav henne även en stor del av summan jag hade på mitt sparkonto så dom skulle klara sig till hon skaffat ett fast jobb. Det var nog de bästa beslutet i hela mitt liv.

Nu bor hon där med sin nya kille, våran dotter och deras gemensamma barn, och jag har byggt upp mitt liv igen till samma standard jag hade innan utan att det drabbade någon.

Varför måste man hålla på och bråka om saker när det är så lätt att lösa? Hon är kvinnan som födde mitt barn, och en gång i tiden älskade jag henne över allt på jorden, klart jag inte vill att hon ska ha de dåligt och må dåligt, det drabbar ju även mitt barn.

Hej. Heder åt dig. Jag gjorde något liknande som du gjorde då jag visste att det gagnade mina barn. Fem år senare så har jag Inga problem med henne eller mina barn.

,--O-O

SupersurasunkSara

Äldre 17 Feb 09:43

#44

Ang barnen, nej han kan inte 'ta' dem, det ska mycket till för att någon ska förlora vårdnaden, inte ens dömda pedofiler gör alltid det.
Däremot kan ju effekten bli så om du inte hittar en bostad då soc kan anse att barnen har tak över huvudet hos sin pappa, du får ta ansvar för dig själv.

BioBonus

Äldre 17 Feb 09:44

#45

Kryddmix skrev 2014-02-17 09:30:13 följande:

TS jag tycker inte att du ska behöva förklara ditt beslut över att vara hemmafru eller känna skam över att du beslutade att ägna ditt liv åt din familj. Fy på alla som dömer dig och säger att du ska skylla dig själv. Alla dessa människor borde skämmas.

Ingen behöver förklara sina livsval. Alla har den fria viljan att forma sitt liv precis som de själva vill. det har du helt rätt i.
Å andra sidan så får alla ta konsekvenserna av de val man tar. Så har TS nu valt att vara hemmafru, lägga all sin tid och energi på barn och hem, så får hon också själv inse att detta har gett konsekvenser (utebliven inkomst, uteblivne pension, utebliven bostad etc) och det är hon själv som måste ordna detta på samma sätt som alla andra - söka lägenhet, utbilda sig, bli självförsörjande. Ingen annan har ansvar att nu fylla de behov som hon själv inte tillgodosett.

Det är en tuff sits du har hamnat i TS. Som många sagt - den typiska kvinnofällan, som tack och lov färre och färre hamnar i då de flesta kvinnor idag inser värdet av att kunna försörja sig själva och inte vara ekonomiskt och praktiskt beroende av en man. Att vara hemmafru innebär inte per automatik att man inte kan vara lite om sig och kring sig när det gäller sin självständighet. Man KAN vara hemmafrun och ändå klara en eventuell skilsmässa. Men man måste ta det med i beräkningen från början, att äktenslkap KAN ta slut. Även de bästa.

Ställ dig i bostadskö, utbilda dig (på distans kanske?) och se om du kan bygga upp en grund du kan stå på den dagen du väljer att lämna ditt äktenskap.

Lycka till!!

Anonym (1)

Äldre 17 Feb 09:46

#46

SupersurasunkSara skrev 2014-02-17 09:43:53 följande:

Ang barnen, nej han kan inte 'ta' dem, det ska mycket till för att någon ska förlora vårdnaden, inte ens dömda pedofiler gör alltid det.
Däremot kan ju effekten bli så om du inte hittar en bostad då soc kan anse att barnen har tak över huvudet hos sin pappa, du får ta ansvar för dig själv.

Han förlorar inte heller barnen... Han har ingen skyldighet att skriva under att barnen ska flytta med Ts. Då fortsätter de bo med sin pappa.

SupersurasunkSara

Äldre 17 Feb 09:50

#47

Anonym (1) skrev 2014-02-17 09:46:16 följande:

Han förlorar inte heller barnen... Han har ingen skyldighet att skriva under att barnen ska flytta med Ts. Då fortsätter de bo med sin pappa.

Det skrev jag inte heller. Tidigare har jag skrivit om 50/50 vilket jag antar att de kommer att ha. Det du citerade är enkom för att lugna TS om att hon inte kommer att förlora vårdnaden om barnen ifall mannen vill ha enskild. Det är svårt att få enskild vårdnad om båda föräldrarna är fullgoda vårdnadshavare.

Var barnen är skrivna har bara betydelse för bostadsbidrag samt att vissa vårdcentraler som inte vill skicka två kallelser till läkare, umgänget har absolut inget med detta att göra. Så även om barnen är skrivna hos pappan får TS ha minst 50% av tiden med dem, har hon mer, ja då SKA de vara skrivna hos henne.

Anonym (1)

Äldre 17 Feb 10:25

#48

SupersurasunkSara skrev 2014-02-17 09:50:18 följande:

Det skrev jag inte heller. Tidigare har jag skrivit om 50/50 vilket jag antar att de kommer att ha. Det du citerade är enkom för att lugna TS om att hon inte kommer att förlora vårdnaden om barnen ifall mannen vill ha enskild. Det är svårt att få enskild vårdnad om båda föräldrarna är fullgoda vårdnadshavare.

Var barnen är skrivna har bara betydelse för bostadsbidrag samt att vissa vårdcentraler som inte vill skicka två kallelser till läkare, umgänget har absolut inget med detta att göra. Så även om barnen är skrivna hos pappan får TS ha minst 50% av tiden med dem, har hon mer, ja då SKA de vara skrivna hos henne.

Om Ts blir bostadslös eller flyttar långt ifrån där barnen bor så blir det omöjligt med varannan vecka.

Nej. Kan man inte samarbeta så kan man inte heller ha ensam vårdnad.

Nej. Det har betydelse för mycket mer och Ts kan inte flytta dem från deras hem utan att pappan accepterar det.

Anonym (yy)

Äldre 17 Feb 10:38

#49

Kryddmix skrev 2014-02-17 09:30:13 följande:

TS jag tycker inte att du ska behöva förklara ditt beslut över att vara hemmafru eller känna skam över att du beslutade att ägna ditt liv åt din familj. Fy på alla som dömer dig och säger att du ska skylla dig själv. Alla dessa människor borde skämmas.

Det är det väl ingen som sagt eller krävt? Men faktum är att ts har valt ett liv utan egen försörjning o arbete. O nu räknar hon med att samhället ska fixa detta åt henne. Du tycker alltså att alla kan ta 10 års ledig o sen räkna med att bli försörjd av andra?

Kryddmix

Äldre 17 Feb 10:44

#50

BioBonus skrev 2014-02-17 09:44:24 följande:

Ingen behöver förklara sina livsval. Alla har den fria viljan att forma sitt liv precis som de själva vill. det har du helt rätt i.
Å andra sidan så får alla ta konsekvenserna av de val man tar. Så har TS nu valt att vara hemmafru, lägga all sin tid och energi på barn och hem, så får hon också själv inse att detta har gett konsekvenser (utebliven inkomst, uteblivne pension, utebliven bostad etc) och det är hon själv som måste ordna detta på samma sätt som alla andra - söka lägenhet, utbilda sig, bli självförsörjande. Ingen annan har ansvar att nu fylla de behov som hon själv inte tillgodosett.

Det är en tuff sits du har hamnat i TS. Som många sagt - den typiska kvinnofällan, som tack och lov färre och färre hamnar i då de flesta kvinnor idag inser värdet av att kunna försörja sig själva och inte vara ekonomiskt och praktiskt beroende av en man. Att vara hemmafru innebär inte per automatik att man inte kan vara lite om sig och kring sig när det gäller sin självständighet. Man KAN vara hemmafrun och ändå klara en eventuell skilsmässa. Men man måste ta det med i beräkningen från början, att äktenslkap KAN ta slut. Även de bästa.

Ställ dig i bostadskö, utbilda dig (på distans kanske?) och se om du kan bygga upp en grund du kan stå på den dagen du väljer att lämna ditt äktenskap.

Lycka till!!

Ja det är väl klart att man tar konsekvenserna och hon har ju förstått detta själv men att folk ska påpeka detta och säga bullshit som "du har bäddat din säng, nu får du ligga i den" eller "skyll dig själv". Anklagande. Varför bryr de sig om att kommentera med något så korkat om de inte kan hjälpa henne med det hon var ute efter. Hon ställde frågor och om folk inte kan ge henne svar på dessa eller ge henne några ideer om hur hon ska gå vidare nu så kan de väl bara shut up istället för att få henne att må ännu sämre? Vad hjälper det? Hon ska inte behöva förklara för dessa personer varför hon gjorde detta val. Och det är inget fel med att göra detta val. Folk får hemmafru att låta som något riktigt dåligt. Vilket det INTE är. Finns positivt och negativt med allt. Jag hade älskat att vara hemmafru och spendera all tid med barnen och ta hand om mitt hem och familjen. Vissa har möjlighet att göra detta val och vissa har inte.

Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(

INNEHÅLL