Vad händer om vi skiljer oss? Han har allt, jag har inget..Kan han även ta barnen?? :-(

Ingen behöver förklara sina livsval. Alla har den fria viljan att forma sitt liv precis som de själva vill. det har du helt rätt i.
Å andra sidan så får alla ta konsekvenserna av de val man tar. Så har TS nu valt att vara hemmafru, lägga all sin tid och energi på barn och hem, så får hon också själv inse att detta har gett konsekvenser (utebliven inkomst, uteblivne pension, utebliven bostad etc) och det är hon själv som måste ordna detta på samma sätt som alla andra - söka lägenhet, utbilda sig, bli självförsörjande. Ingen annan har ansvar att nu fylla de behov som hon själv inte tillgodosett. 

Det är en tuff sits du har hamnat i TS. Som många sagt - den typiska kvinnofällan, som tack och lov färre och färre hamnar i då de flesta kvinnor idag inser värdet av att kunna försörja sig själva och inte vara ekonomiskt och praktiskt beroende av en man. Att vara hemmafru innebär inte per automatik att man inte kan vara lite om sig och kring sig när det gäller sin självständighet. Man KAN vara hemmafrun och ändå klara en eventuell skilsmässa. Men man måste ta det med i beräkningen från början, att äktenslkap KAN ta slut. Även de bästa.

Ställ dig i bostadskö, utbilda dig (på distans kanske?) och se om du kan bygga upp en grund du kan stå på den dagen du väljer att lämna ditt äktenskap.

Lycka till!!

Det är det väl ingen som sagt eller krävt? Men faktum är att ts har valt ett liv utan egen försörjning o arbete. O nu räknar hon med att samhället ska fixa detta åt henne. Du tycker alltså att alla kan ta 10 års ledig o sen räkna med att bli försörjd av andra?

Offerkoftan passar dig dåligt dock.
Du måste ha extremt krävande barn för att med tre barn och ett hem att sköta jobba hårdare än någon annan du känner...

Jag har också skött tre barn, gått upp varje morgon etc OCH jobbat heltid. Och haft ett varmt, ombonat, renoverat hem som jag renoverat med mina egna små händer. 

Klarar du inte av att ta hand om dina barn OCH arbeta samtidigt heller? 

TS anser att hon har arbetat mer än någon annan hon känner med tre barn och ett hem att ta hand om. Jösses - det är väl inte så svårt? Det får de flesta ensamstående göra. De har inget val. Det är ingen som går in och applåderar en för att man är normalfungerande och ta hand om de barn man sätter till världen OCH är kapabel att försörja sig själv...

Vi är tydligen otroligt grymma vi som klarar av barn, hem OCH arbete :)
Trodde det var ganska normalt...

Det är fullt normalt att välja att vara hemmafru. Jag har inte sagt något om det. MEN, man kan då inte förvänta sig att någon annan ska försörja en när det inte längre finns möjlighet att vara hemmafru.

Då får man glatt bita i det sura äpplet och inse att nu har jag inget val - nu måste jag klara av barn, hem OCH min egen försörjning. Precis som många av oss andra gör.

Jag är inte nedvärderande mot hemmafruar alls. Min mamma var hemma med oss alla. Och jag skulle aldrig komma på tanken att uttala mig nedvärderande om det val hon, eller andra, gör. Däremot så när min pappa lämnade henne - så hade hon dels en utbildning i ryggen, hon hade ett eget sparande och hon klarade av att fortsätta livet utan försörjning från pappa. Förutom sedvanligt underhåll. Och hon har aldrig någonsin tyckt synd om sig själv för de val hon gjorde.

Ge henne några finfina råd nu då, Kryddmix. 

Jag har nu läst igenom Kryddmix svar till TS, och hon verkat inte ha några bra råd.

Inte ett enda vad jag kan se.

Men TS - det är många andra som har gett dig bra råd.
Och jag tror att mitt råd till dig är att sluta älta/gräma dig över allt arbete du har lagt ner på din familj. Det har varit ditt val och jag tvivlar inte en sekund på att det har varit det bästa för dina barn. MEN, det kommer inte dig några pluspoäng i ditt nya liv. Ingen kommer tyvärr klappa dig på axeln och säga att du har varit så duktig hemmafru, så här får du en lägenhet och ett jobb du kan klara dig på och samtidigt lägga en massa tid på hem och barn.

Nån har föreslagit att vänta med separationen ett tag och börja förbereda ditt nya liv redan nu, så den dag du går så har du en egen fallskärm. Det tror jag är det bästa rådet du har fått. 

Hon kan vända sig till en advokat som går igenom de avtal hon och hennes man har upprättat. Ett jätteenkelt svar :)
Hon kan redan nu börja förbereda sitt liv som självförsörjande. Också ett jättenkelt svar :)

Men, allt TS gör är att poängtera hur mycket hon minsann har fått offra, och att det är orättvist om hon inte nu får hjälp av, ja jag vet inte vem hon vill ha hälp av... Exet? Samhället?

Hon får hoppas att mannen hon vill lämna är lika generös och sjysst som Anonym (samma sits) är.